En av gästerna var en glad tjej från Syd-Korea. Termometern visade på -37C hemma vid kenneln.Varje år när tempen droppar under -40C blir det värsta nyheterna. På facebook byts matbilderna ut mot bilder på termometrar av alla de slag. Dessa extremt låga temperaturer är helt normala även om det vanligen endast är några få dagar per år.
Här hos oss har vi bokningar av folk som rest från hela världen för att uppleva hundspannsturer norr om Polcirkeln. Vi försöker verkligen att genomföra turerna oavsett temperatur. Det är ytterst få gånger vi tvingats att ställa in. Däremot så kör vi kortare och saktare med många stopp. Kylan i sig blir en stor upplevelse.
Häromdagen hade vi en grupp och temperaturen låg på -37C. Jag passade på att filma så länge kamerorna fungerade. Många gäster frågar just om hur vi gör när det blir kallt. Detta blev en lite längre film som vi tänker skicka till gäster som bokat turerna.
Under denna tur körde jag ett litet 6-spann. Ibland tycker jag att det är så skönt med få hundar att hålla reda på. Det ger extra tid att arbeta med ryckiga eller skrikiga individer.Igår kom jag hem från en tvådagars hundspannstur. Med mig hade jag en mor med sina tre söner och den enes flickvän. En trevlig grupp med mycket humor. Vi körde som vanligt hundspann, grillade, kokade kaffe, sov på tältcampen, hämtade vatten i den forsande älven, gå på utedass och en hel del annat.
Efter nyårshelgens varma väder började nu temperaturen att sjunka lite. Under natten i kamintältet närmade den sig tom -30C. Helt klart lite småkärvt. Vedkaminen inne i tältet fick gå på högtryck och glödgande röd värmde den riktigt skönt. Under natten eldar vi inte men då ligger vi väl nedbäddade i våra sovsäckar. Utanför har flera av hundarna fått jackor på sig.
Turen gick riktigt bra. Hundarna springer som tok när tempen dalar och spåren blir snabba. Ljuset är fantastiskt och vi lyckades till och med att få en glimt av solen från ett berg. Om några veckor kommer vi märkbart att se hur dagarna blir allt längre. Årstiderna växlar och Jokkmokk har verkligen åtta distinkta årstider. Man hinner inte bli less då det är ständiga variationer. Jokkmokk är verkligen platsen för friluftsfolk som vill leva sitt drömliv! Vi passerade vår fikakåta och stannade till där för lunchpause. Self-time. Här ser ni ett exempel på en dålig huva. Den skyddar inte ansiktet tillräckligt vid kyla. Kommer att skriva mer om detta senare. Working Husky Rosa är en cool ledarhund som här följer förberedelserna för morgonens start från tältcampen. Solen…den ser vi inte ofta såhär års norr om Polcirkeln!
Grill och kaffepaus i tältkåtan.Nyårshelgen är snart passerad och vi har inte riktigt fattat detta ännu. Som ungdom satt man och tittade på Ivanhoe och Nils Poppe samtidigt som man smaskade på godis. Nyårskänslan var lätt att få där man satt mellan kuddar och filtar efter någon kortare tur med hundspannet.
I år har vi kört tyskar, fransmän, amerikanare, holländare, svenskar och en del andra nationaliteter med hundspannen. Vi har sladdat spår, kört ut ved i skogen, selat hundar, diskat muggar, mockat i hundgårdarna och emellan turerna har vi sovit på köksgolvet och i sofforna helt utmattade. Jenki är här på besök och hjälper till med allt möjligt. Middagen igårkväll orkade vi iallafall tugga i oss men sedan däckade vi och något inskålande av nått tolvslag skedde aldrig. Då sov vi nog i princip redan så den här nyårskänslan har inte riktigt infunnit sig men vi har iallafall haft roligt!
Människorna som har varit med ut på hundspannsturerna är otroligt intresserade av Jokkmokk och livet i Lappland. De är givetvis även mycket intresserade av hundarna och hundspannskörning. Vi har snackat, serverat bullar, bröd och eldat. Över elden har det grillats några kilo korv och fläsk som med gott resultat har sköljts ned med rejält norrländskt kokkaffe.
Just detta att folket är trevliga och intresserade gör att vi inte blir less. Vi arbetar med relativt små grupper så vi får kontakt med gästerna. Man hör ofta annars folk i turistranchen som är less på gäster. Då kör man antingen för mycket eller så har man antingen lagt upp verksamheten/produkten fel. Bortsett från att vi är grymt trötta på mornarna så är det riktigt roligt med allt nytt folk. Fyra förväntansfulla gäster färdiga för avfärd från Working Husky Kennel. Stina förbereder sina hundar för start från tältkåtan. Working Husky Öya och Working Husky Ölina poserar efter genomfört arbete. Working Husky Charlie är en av unghundarna. Han tar i för kung och fosterland och han har inte lärt sig att slappna av under fikapauserna så väl tillbaka på kenneln är det en nöjd liten kille…
Ljuset är magiskt. Denna bild är från den 23 December på hemväg från en fikatur.Julhelgen är definitivt på plats. Till Jokkmokk har det nu kommit folk som vill fira en vit jul. Snö, norrsken, stillhet och närheten till Polcirkeln. Vem vill inte vara i Tomtens snötyngda skogar under självaste julhelgen?
För vår del innebär detta att vi har en hel del bokningar på kortare turer. Faktum är att vi kör minst en avgång varje dag förutom självaste julafton då vi är helt lediga. Så är det fram tills en bit in i januari. Dessutom så kommer jag att dra iväg på en fyradagarstur med en familj under mellandagarna.
Under turerna slår det mig att folk är så fascinerade av människorna här i norr. Hur vi lever och det lugn som de upplever i samhället. All trevlighet som de säger strålar ut från folket. Jag får höra så mycket gott om Jokkmokk och människorna här. Det är också många som frågar om priser på hus och om jag tror att de kan flytta hit. De blir med andra ord så förälskade i Jokkmokk att de kan tänka sig att bosätta sig här. Om det sedan blir av är en helt annan sak.
Det är mycket intressant att se hur ett gäng slädhundar, en lägereld och lite kött som man grillar öppnar samtalen om livet. Allt nedsköljt av riktigt kokkaffe som toppas med några bullar och påtår. Hundarna är mycket duktiga på att charmera gästerna. Här är det Mantti som är in full action med sin naturliga charm. Att få borra in fingrarna i en tät huskypäls, känna hur pälsen doftar och samtidigt uppleva hur hunden trycker sin kropp mot sig och vill bli kramad. Här har Atlas vunnit ännu ett hjärta! Stinas hundspann jagar fram längs sjökanten mot regnbågen. Bilden är från den 22 December och vi fick denna rosa regnbåge rakt i norr. Mörkret sänker sig. Elden lyser och värmer. Kaffedoften sprider sig samtidigt som fettet droppar från fläskbiten som grillas vid elden. En dag utan lägereld är en förlorad dag…
Avsnitt 2 av SVT Kobra 2015.Det tredje filmtipset på samiskt tema handlar om de uppväxande protesterna från yngre samer. Protester mot hur Sveriges ursprungsbefolkning behandlas. Man använder nu bland annat musiken och konsten som verktyg sprider man sitt politiska budskap på ett kraftfullt sätt. Avsnitt 2 av SVT Kobra visar just detta på ett bra sätt.
Sakta har den Svenska staten tagit marken, språket, religionen och andra rättigheter av den samiska befolkningen. Någonting som fortgår än idag. Man har även tagit stoltheten av väldigt många. Det är nämligen så att här i norr bor det ganska många människor som har samiskt ursprung som det inte talas om. Ett ursprung som har ansetts vara fult. På olika sätt har man gett, men mestadels tagit rättigheter från dessa människor. Man har sagt åt folk vad dom är och vilken grupp de skall tillhöra. Renskötare, nybyggare, svensk, fiskesame, same utan samebytillhörighet osv. Man har delat på folk som egentligen har varit ett folk. Människor från samma familj har hamnat i olika grupper med olika rättigheter och skyldigheter. Det är exakt så man skall göra om man vill härska över ett folk. Man splittrar dem. Slår sönder inifrån och får folket att slå på varandra. Då kan man lugnt exploatera vattenkraften, mineralfyndigheter, skogarna, turismen, övningsområden för vapenindustrin m.m. och faktiskt bara ta värdet av dessa naturtillgångar ut ur området. Man tar det stora medan man lokalt tjafsar om vem som skall få skjuta en liten ripa. Exakt så som man alltid har gjort med olika typer av kolonier.
Om jag skall förutspå framtiden så tror jag att kulturen som politiskt verktyg är en viktig framgångsfaktor som vi kommer att se resultatet av i framtiden. Om jag skall önska någonting så önskar jag att hela den norrländska glesbygden kunde ställa sig upp sida vid sida med det samiska. Same eller inte same så måste vi tillsammans stå upp för det som är rätt och stå upp emot det som är fel. Det är tillsammans som vi blir starka!
Detta är filmtips nummer tre på samiskt tema (Det första filmtipset: Gina besöker samerna). Det andra filmtipset var Kalla Faktas program om Lappdjävlar. Har du inte sett de tidigare programmen så skall du definitivt göra detta. Det tillhör allmänbildningen att veta vad som händer och sker i Sverige och Europa 2015.
