Browsed by
Etikett: Årrenjarka Fjällby

Crossing Lapland 2015

Crossing Lapland 2015

Crossing_lapland_1
De klassiska röda kryssen som markerar våra vinterleder.
Nu har jag varit några dagar på Saltoluokta fjällstation efter en härlig veckas färd igenom Svenska Lappland. Skogar, älvar, sjöar och avslutningsvis även kalfjäll. Lägereldar, skogskojor, fjälltält och sköna fjäll lodger som Årrenjarka Fjällby och Saltoluokta Fjällstation. Renkött, älgkött och röding varvat med någon korvsnutt eller fläskbit. Fräscht vatten direkt från markerna och ett antal pannor kokkaffe.

Ulla var med på sin sjätte hundspannsfärd med mig och hennes väninna Bim gjorde sin tredje hundspannsresa. Riktigt trevliga återseenden och jag hoppas att de kommer åter igen flera år framåt. De andra som följde var Manfred och Sonja, ett tyskt par som har vandrat och färdats kors o tvärs igenom Sverige sedan många år. Riktiga Sverigefantaster helt enkelt.

Längs vår färd har vi även träffat Juoha som guidade en skotergrupp och hans hustru Karin med sin hundspanngrupp. Sigrid Ekran som tränade sina tävlingshundar inför Finnmarkslöpet delade vi lägereld med. Håkan som sköter Jakt och Fiskeföreningen dök upp på Laxholmen. Tommy och Börje i Lilleselet han vi också heja på. Lite Årrenjarka och Kvikkjokksbor, stugvärdar, skoterfolk och nu slutligen Saltoluoktas personal. Massa härligt folk som alla brinner för och lever livet här ute.

För egen del så är den första av sju veckor på tur är genomförd. Jag börjar redan känna att tiden går lite för fort. Jag trivs verkligen med detta livet. Färdas, njuta och fånga dagen. Träffa folk och få jobba med hundarna i fokus.

Crossing_lapland_2
Manfreds födelsedag prickades in redan den första morgonen ute på färd.

Crossing_lapland_3
På färd över Karatssjön.

Crossing_lapland_4
Fjället Jarre i bild till höger. Bilden är tagen från Karatsjön i riktning österut mot Jokkmokk.

Crossing_lapland_5
En tältnatt är aldrig fel.

Crossing_lapland_6
Inte snöstorm men väldigt svårt att få referenser. Sådana här dagar är man glad för ledmarkeringar.

Kraschad gäst och väderflax

Kraschad gäst och väderflax

Norskagränsen_hundspann_2
Tomas med sitt spann på sjön Peuraure. Även här nere tog vinden i en del så man kan ju gissa hur det ska ha varit högre upp i fjällen.
Redan kvällen innan turen startade klev en av gästerna snett och fick en rejäl sträckning i hela foten. Den blev blå och det måste verkligen ha gjort väldigt ont. En obrukbar fot på en motiverad gäst Är ingen lätt situation. Gruppen bestod av tre vänner så alla ville att vi skulle fortsätta tillsammans. Nya planer fick smidas och snart hade vi en ny rutt och ett nytt upplägg.

Med en passagerare på min släde styrde vi sedan spannen ut mot nya äventyr. Starten gick från Årrenjarka fjällby och slutmålet var satt till Jokkmokk. En tälttur med en blandning av lågfjäll och skogsterräng.

Vinden tilltog igen och hade vi hållit oss vid vår första plan skulle vi troligast haft det lite luftigt. Nu myste vi omkring mellan barfläckarna och kaffeeldarna på vår färd mot Jokkmokk. Kallgrader och riktigt optimala spårförhållanden gjorde vår färd till en riktigt fröjd.

Tur i oturen. Hade Candy gjort illa sig några dagar in på turen skulle vi behövt en fjällräddningstransport. Nu kunde vi få in en ny och större släde från Stina istället som möjliggjorde att jag körde med passagerare och packning samtidigt. Foten helade sig under turen och de sista dagarna bytte gästerna av så att Tomas och Kasin prövade att åka medan Candy fick köra. Ännu en fantastisk vecka som slutade på ett helt annat sätt än den var planerad från början.

Norskagränsen_hundspann_1
Med en Puollimankisläde från Oinakka så rymdes både en hel del packning samt Candy.

Norskagränsen_hundspann_3
Trotts att våra hundar över lag har bra päls så får en del av hundarna jackor på nätterna. När vi kör vecka efter vecka ute på långtur så gäller det verkligen att göra allt man kan för att spara på hundarna.

Norskagränsen_hundspann_4
Ännu en nattcamp. Hundarna vilar och hundsockor torkas i den sista kvällssolen.

Norskagränsen_hundspann_6
Middagsdags inne i ett av tälten efter ännu en dag på färd.

Norskagränsen_hundspann_5
Solen sjunker under horisonten och tempen droppar. Här är vi på vår bakgård endast 25 km hemmifrån kenneln.

Sareks nationalpark med hundspann

Sareks nationalpark med hundspann

Hundspann_sarek_nationalpark_6
Sarek med hundspann an verkligen vara som i värsta turistbroschyren…
Sareks nationalpark med hundspann är alltid en blandning av hat och kärlek. Här jag jag haft några av mitt livs tuffaste hundspannsturer men även några av de bättre turer som jag fått uppleva. Här r man utsatt för väder och vind. Inga stugor där man kan söka skydd men även långt till hjälp.

Årets hundspanstur igenom Sarek blev riktigt lyckad även om vi tillslut endast sovit en natt innanför parkgränsen. Resten av tiden tillbringades strax utanför Sarek. Vi har haft fantastiskt väder med helt molnfritt liksom en del vind med en hel del snödrev.

Vad som varit speciellt i år har varit den ökade lavinrisken. Jag tror aldrig att jag sett så många amla laviner någonsin. Flera på platser där jag inte kunnat gissa att det skulle komma någonting. På Bierekjaure hade en lavin slagit närmare en kilometer ut på sjön. Som tur var hade vi kallt under vår tur vilket leder till en lägre lavinfara. Dessutom planerade vi om rutten så att vi kunde undvika de trängsta dalarna.

Ännu en härlig Sarektur där hundarna skött sig kanonbra. Själv har jag också kännt mig i väldigt bra form. Veckans gäster har haft mycket fjällrutin sedan tidigare egna turer. Allt har med andra ord flutit på väldigt smidigt och linjen mellan arbete och fritid är som vanligt diffus.

Hundspann_sarek_nationalpark_7
Morgon i Niendo i Sareksnationalpark.

Hundspann_sarek_nationalpark_8
Zemlan efter en natt med snödrev.

Hundspann_sarek_nationalpark_5
Efter en natt med lite storm så fick vi gräva fram tält och slädar.

Hundspann_sarek_nationalpark_3
Tältcamp tillsammans med Fjällaktiv/Outdoor Laplands guidade skidtur igenom Sarek. Kollegor och kompisar från byggden som brinner för sitt guideyrke liksom vi.

Hundspann_sarek_nationalpark_2
Mirja, Fjällaktiv och praktikanten Emelliei sitt restaurangtält. Två glada tjejer som ledde fyra killar igenom Sareks nationalpark på skidor.

Hundspann_sarek_nationalpark_1
Ett av veckans norrsken i Sareks nationalpark.

Hundspann_sarek_nationalpark_4
Hundspannsturer i Sarek brukar bjuda på lite busväder åtminstonde någon dag.

Crossing Lapland 2014

Crossing Lapland 2014

Crossing_lapland_4
Fjällederna ovan trädgränsen kan vara väderutsatta. Denna gång fick vi lite dimma och låga moln.
Har landat i Saltoluokta efter en veckotur från Jokkmokks skogar upp till Saltoluoktas fjälltrakter. Denna tur kan verkligen rekommenderas. Fina urskogar och mäktiga fjäll.

Vi har haft en vecka som började med värme och tögrader. Folk pratade om blöta sjöar med mycket vatten och i princip ofarbara sträckor. Tar man bara dagarna som de kommer så brukar det gå bra. Tempen har droppat och spåren hårdnat. Vi har kommit oss fram utan större problem.

Efter vägen har vi besökt två av fjällvärldens bättre restauranger. Årrenjarka fjällby som drivs av familjen Manberg samt Saltoluokta fjällstation. Två höjdare att rekommendera. Gästerna som kommit från Tyskland och Australien har även de bidragit till att göra denna vecka riktigt trevlig. Det är verkligen intressant med mötena med människor från när och fjärran.

Crossing_lapland_1
In to the white…

Crossing_lapland_2
Östsidan av Tjakkeli. Ett vackert fjäll i Rapadalens mynning.

Crossing_lapland_3
Working Husky Xara.

Med kanot igenom Lapplands väglösa vildmark

Med kanot igenom Lapplands väglösa vildmark

Paddling_lappland_1
Precis såhär tänker jag mig ett paradis!
Efter några dagar med kanot och ryggsäck igenom Lapplands vildmark är jag nu hemkommen. Superväder, spegelblanka vatten, fisk på kö vid kroken, många lägereldar och storlommens rop över ödsliga nejder. Förutom myggen så har jag haft det så himmelskt bra.

Första dagen följde Tor Henrik med sin kanot från Årrenjarka. När han vände fortsatte Flippa och jag vidare in i väglöst område. Kanoten har burits och svetten har lackat. Vid två tillfällen har vi haft björn runt oss om jag ska tro på Flippas signaler. Allt har inte bara varit lätt men det är exakt så det ska vara.

Turen gick från Årrenjarka. Först med kanoten under mig. Sedan med kanoten på mina axlar upp till Peuraure. Därifrån följde jag vattensystemet österut mot Karats. Mestadels paddlandes men även bärandes. Det har blivit massor av bra bilder och material till nått reportage och en paddelbeskrivning så det har inte enbart varit semester.

Paddling_lappland_3
Kanoten väger ’bara’ 25kg men är lite otymplig. En kilometers bärning går lätt så man tar livet i etapper.

Paddling_lappland_2
Utsikten under en kanot.

Paddling_lappland_4
Utan tvekan mer vildmark än i Sarek!