Ofta känns det som att ute är hemma för mig. Jag hinner hem till torpet, byta hundar, organisera om utrustningen, vända släden och sedan dra ut på nästa tur. Av elva dagar har jag bara haft en full dag hemma och resterande tio ute i skogen. Bor vi inte i tältcampen så ligger vi behagligt i en liten timmerkoja.

Människorna jag träffar är fantastiska. Dessa människors vardagshistorier är störtsköna att få ta del av. Det är tonårsföräldrar, multisportare, resande pensionärer, forskare, politiskt aktiva, miljökämpar, riskkapitalister, styrkelyftare, leksaksaffärsägare, industriarbetare, psykologer osv. Samtalsämnena kan handla om allt från gifter i leksaker, barnuppfostran till hur dagens politikerkorruption fungerar enligt de senaste forskningsrönen och detta ibland direkt av människor som arbetar med dessa frågor som sin profession. Alla dessa möten och samtal är grymt intressanta och givande.

Första delen av perioden hade vi snöfall och ganska tunga spår. Slutet av perioden när jag var ute med en Australiensisk familj droppade tempen till -40C den natten vi låg i tältcampen. Denna extrema kyla är verkligen inte att leka med. Syftet med turerna är ju inte att överleva utan att ge en trevlig upplevelse så vi styrde tillbaks till kenneln för en natt i stugvärmen. Därefter var det ’bara’ -22C och Australienarna var nog förvånade själva att de upplevde detta som relativt varmt.

Nu väntar en vecka hemma på torpet. Korta turer och Jokkmokks vintermarknad står på schemat förutom en del planering inför resten av säsongen. Det är nämligen bara en månad kvar innan jag styr västerut mot fjällen för två månader på tur utan att komma hem om allt går bra. Ute är alltså periodvis mer hemma för mig än det lilla röda torpet i Jokkmokks utkant.