När man tränar och kör hundspann blir man direkt påverkad av väder och vind. Förutsättningarna ändras hela tiden och väldigt ofta och i princip alltid är körförhållandena inte alls perfekta. Det är mjuka spår, isigt, allt för varmt, drevsnö, kallt som tusan, vatten på isarna och så vidare. Under senhösten är just isigt underlag och halka periodvis det som bekymrar oss hundspannsförare mest.

Kom ihåg att säkerhet alltid kommer först. Man måste kunna kontrollera spannet som man skall köra. Då handlar det om att man har rätt utrustning så som släde, snökedjor på fyrhjulingen, inte kör för stora spann osv. Man måste alltid kunna stanna och köra spannet under de förhållanden man hamnar i. Man får absolut inte bli en fara för andra människor, hundar, hästar, sig själv eller vad det nu kan vara.

Vårt resonemang är att ju fler olika situationer man kan träna spannet och sig själv på under träningsfasen, desto bättre är det. När det gäller just isigt underlag så är detta någonting hundarna måste lära sig att hantera. Ett väl miljötränat spann tvekar inte för att gå ut på öppna ytor av exempelvis renblåst is på en sjö eller korsa en älv med svallis. De lär sig att på is trippar man utan att ta i allt för kung och fosterland. De lär sig att hålla ned farten av sig själv och så vidare.

När man färdas mycket med hundspann i fjäll och skog under en vinter så kommer man till situationer där förhållandena är allt annat än idealiska. Situationer som man helt enkelt inte kan undvika för att man helt enkelt måste fram. Svåraste förhållandena hamnar nog turkörarna i. Här finns inga spårpatruller som tävlingsorganisationerna tillhandahåller. Som turkörare står man bara där helt plötsligt mitt i någonting olämpligt.

Vi fortsätter alltså att träna våra slädhundar trotts att det blir isigt. Däremot går vi ned i distans, spannstorlek och definitivt sänks farten. Man kan inte köra på som vanligt om man vill att det skall gå bra och träningen skall vara givande. Tänk på vilken typ av sockar du använder då tex gummerade sockar inte alls fungerar på halt underlag medan fleece ger bättre fäste. Du måste också ha tid och tålamod för detta är inget man gör på en kafferast. Alla hundar är inte komfortabla med halt underlag från början men med träning kan de bli trygga och proffs på isbanan!

Hur går det med skaderisken för hundarna? Med tanke på att vi håller mellan 40-50 hundar i träning årligen och kör dessa även då det är halka så är risken mycket låg. En mycket viktig punkt är att vi stegrar vi svårigheten för spannet och individerna successivt. Visst har någon hund blivit lite stel, sträckt sig eller så men det är absolut inte mer bara för att det är halkigt. Det händer så få gånger totalt under en säsong att vi inte kan se något samband. Då ser vi större skaderisk med hundar som går med nacklina istället för att enbart vara kopplad i selen. Detta med körning utan nacklina skriver jag mer om någon annan gång för det är ett kapitel för sig…

Sammanfattningsvis så gäller det alltså att förbereda hundarna fysiskt och mentalt för alla de situationer som kan uppstå. Ett arbete som startar redan vid valpstadiet och pågår livet ut.