Internationella produkter och ekoturism

Internationella produkter och ekoturism


Internationella gäster söker allt mer efter ekoturistiska produkter. Produkter som inte är en dussinvara och där arrangören tar ett ansvar för miljö, natur, kultur och upplevelsens kvalité. Under november var vi ute med en reporter från tysk TV som filmade för ett inslag i programserien Fair Lifestyle. Nu är inslaget ute.

Denna typ av marknadsföring är ovärderlig för ett litet företag som Jokkmokkguiderna. Vi skulle aldrig haft en chans att köpa denna marknadsföring. Vi jobbar därför med produkter som sticker ut lite gran i mängden och därmed blir lite attraktivare för media. Ett TV inslag som detta bygger vårt eget varumärke, ökar intresset för hundspann i stort, ökar medvetenheten om ekoturism och ansvarsfullt resande, stärker Jokkmokk och Lapplands varumärke, Naturens Bästa, Sverige som resmål osv.

Expeditionsdrömmar

Expeditionsdrömmar

Ligger nu förkyld nedbäddad i soffan. Kollar en hel del på nätet och hittar en del bra filmer som olika människor har lagt ut. Det finns en kille som heter Peter Persson som driver en friluftsblogg med namnet In i Vildmarken. 2011 gjorde han en soloexpedition till Kanada. Han filmade själv och har sedan lagt ut allt som 6 stycken avsnitt plus en trailer på youtube.

I Expedition Kanada 2011 bjuder Peter på sig själv. Han beskriver sina rädslor, visar sin glädje. Koka nu en panna te, bädda ner dig i soffan, sätt på filmen och upplev en sommarfärd igenom Kanadas vildmark.

Motgångar och reflexioner igen

Motgångar och reflexioner igen

Spårsladd_ovanivatten_2
Gräva, skrapa, ösa, lyfta, dra… Med tålamod och lite arbete så brukar det tillslut gå.
Det kommer hela tiden motgångar med jämna mellanrum. Så är livet. Många tror att det värsta med vårt arbete är när en skoter fastnar långt där ute i markerna. Man är ensam utan telefonkontakt och hjälp. Andra menar att mörkret och kylan är det värsta. Vi måste ut oavsett det är -10 C eller -48 C. Inget av de sakerna är speciellt allvarliga kan jag berätta.

Här om natten satte jag min skoter med en spårsladd i lite vatten. Givetvis ensam ute och fixade spår. Allt satt helt fast utan möjlighet att rubba någonting. Klockan stod på 01.00 och då ringer man ogärna efter hjälp. Med spade lyckades jag sakta men säkert att ta bort slasket runt omkring. Rensa sladden och skotern från issörja och göra en startkanal framåt. Efter minst en timmes hårt arbete så var jag på rulle igen. Att måsta slita är absolut inte farligt. Med rätt inställning så är det inte ens obehagligt. Det är ju bara en utmaning!

Nu ligger jag förkyld sedan två dagar. Rättare sagt så har jag jobbat en av dagarna och Stina som blev sjuk före mig fick jobba fler dar med förkylningen i kroppen. Detta är det i särklass tuffaste med att driva eget. Vi måste oftast ut trotts att vi helst vill krypa ner i sängen med en stor mugg rykande hett te. Men vad gör man?

Vi har annars det superbra och är nöjda med hur vi styr våra liv. Köra hund, jobba med marknadsföring, möta människor osv. Det är tveklöst att vi har det bra. Absolut inte någon topplön men med anpassade utgifter så saknar vi heller aldrig pengar. Men när man blir sjuk så känner man att det finns en baksida. Just nu njuter jag av tillvaron i soffan. Under en filt. Bra filmer och mycket te med honung.

Spårsladd_ovanivatten_1
Denna gång var det inte tokmycket vatten. Man måste hitta en drivkraft och gläde. Se det som en utmaning.

God Jul och Gott nytt år i efterskott

God Jul och Gott nytt år i efterskott

Nyårsafton_jokkmokk_4
Lägereldar, kokkaffe, falukorv, fläsk, renkött, bullar, möten och samtal mellan människor.
Det har varit några hektiska dagar och än är det inte över. Jul och nyårshelgen blir bara större och större för oss. Det är många gäster som vill uppleva en vit jul eller en vit nyårshelg norr om Polcirkeln. Det tycks dessutom som att väldigt stor del av dessa gäster vill åka hundspann på en kortare tur. Jag tror att vi kan räkna enbart uppemot hundra tyska gäster som åker eller skall åka hundspann plus en del andra såväl svenska som internationella besökare.

Under självaste tolvslaget stod jag i år nere i hundgården och kollade så att ingen av hundarna blev oroliga av fyrverkerierna. Som det sköts. Den mest intensiva militärövningen skulle ju blekna i jämförelse. Raketer är inte miljövänliga och de är inte gratis. I andra delar av världen är det människor som inte har mat eller tak över huvudet. Det dör en kvinna varannan minut i världen under förlossning och pga effekter från förlossningar hörde jag på radion. Om varje läkare kunde få ett ynka par engångshandskar per förlossning runt om i världen skulle den dödssiffran sjunka. Ett par engångshandskar som kostar runt en (1) krona per par.

Där stod jag i min hundgård och lyssnade på raketerna som dånade över Jokkmokk. Då kommer dessa tankar och man inser hur galen denna värld är. När skall människans dumhet upphöra? Sköt just du raketer också? Har du egentligen tänkt på vad miljöpåverkan av raketer? Har du någonsin tänkt på vad dessa pengar skulle kunna göra för någon annan människa istället?

Om jag skall önska någonting inför detta år som kommer så är det att fler människor börjar tänka och reflektera över livet och dess väsentligheter. Snälla, börja tänk om du inte redan har gjort det!

Nyårsafton_jokkmokk_2
Ibland i tältkåtan, ibland vid något vindskydd, ibland bara på spåret i skogen. Vi varierar våra fikaplatser ganska mycket.

Nyårsafton_jokkmokk_3
Jowiks Flippa hittar den rätta looken… ’Jag svälter, husse ger aldrig mat till mig…’

Nyårsafton_jokkmokk_1
Rambo, en av våra hjältar som flyttar släden längs spåren i skogarna runt Jokkmokk.

Nyårsafton_jokkmokk_5
Efter varje tur så finns det alltid lite att göra…

Tältkåtan på plats

Tältkåtan på plats

Tältkåta_uppsättning_kortturer_1
Struktur, kunskapsbaserat och tålmodigt är ledord som vi undviker…
I eftermiddags stod det tältkåtauppsättning på schemat. Alltid lika hatat projekt. Nu har vi gjort det tillsammans med Sten och Mariline hur många gånger som helst. Vi kommer aldrig ihåg. Det fattas någon stång som vi ska fixa…nästa sommar. Så kommer vintern och den där jäkla kåtan ska upp.

Där står vi med stänger, snöspadar, tältduk, eldplats, snören och samma fråga som alltid. ’Hur va det vi bruka göra?’ Svaret är enkelt. Vi brukar inte göra nått. Varje år uppfinns hjulet igen. Vi e proffs och behöver inga instruktioner. Vi löser problemet.

Kåtan kom i alla fall upp. Den blev väldigt stor i år. Jo, storleken varierar mellan åren. Måste bero på luftfuktighet, kyla och hur duken och stängerna som tydligen expanderar eller drar ihop sig eller nått sånt.

Tältkåta_uppsättning_kortturer_2
Vi ska höra med Tentipi om de vill använda vår exemplariska kåta för modellfotografering.

Tältkåta_uppsättning_kortturer_3
Som vanligt är VI alltid snygga…