Ligger just nu i en riktigt varm tältkåta. Dricker te och filosoferar om livet. Har med mig två trevliga gäster från Österrike som är i vinte Lappland för första gången. Vi har snackat om Euron, EU projektpengar, folktäthet, mammaledighet, tjuvjakt, svenska filmer, hundspann, vegetarisk kost, renskötsel osv.
Ute har jag 14 av våra siberians. Idag körde vi 32km längs våra spår. Vi har mycke älg som trampar i spåren.
Jag är så tacksam för att jag får leva såhär. Vist är det periodvis slitsamt men vad är inte det? Jag får jobba dagligen med mina hundar, Stina och jag ses mer än bara efter jobbet, sån fantastisk natur här norr om Polcirkeln och jag får träffa intressanta människor från hela världen.
Nu kallar sovsäcken. Detta inlägg är gjort från min mobil. Fantastisk teknik. Jag ser fram emot då det finns rättstavning i min mobil…
Uppe från höjderna kan vi se solen utan minsta lilla problem.Idag har det blivit en fantastisk heldagstur med två gäster. Jag tror att det var närmare -20C i morse men jag har ingen riktig koll.
Min tur gick över mot Appoälvens dalgång. Här brukar det röra sig en del älg såhär års. Tyvärr såg vi bara gamla och färska spår i snön. Annars så har vi sett solen vilket är fantastiskt för oss som levt här under mörkerperioden.
Svenne, hunden vi hämtat nere i Jämtland är satt i arbete. Idag fick han följa på den 30 km långa turen. Min plan var att ta honom i släden men det behövdes aldrig. Han lugnar sig dag för dag men i spannet var han en riktig galning innan start. Här har vi lite att jobba på.
På gården står nu lastade slädar, en skoterkälke osv som är redo för min tvådagarstur som börjar i morgon. Kanske kan jag uppdatera bloggen från mobilen men bilderna blir så tråkiga. Vi får se hur jag gär i tältkåtan där nattens läger blir. Här hemma är en backe en backe. På tävling så är tydligen en backe lite motlut. Svenne blev jag tvungen att placera närmare elden för att han skulle bli tyst. Den nya snön är fluffig, kall och skär mellan tårna. Flera hundar fick sockas idag.
Nu när solen orkar sig upp över horizonten. Fantastiskt skönt!På radion pratade de om solstormar som skulle ge ett fantastiskt norrsken ikväll. Hela dagen har det varit klarblå himmel. När det sedan blev norrskensdags mulnade det på så man kan snacka om snuvad på sin konfekt.
Jokkmokks Vintermarknad närmar sig med stormsteg och nu måste vi se till att vi inte plötsligt står där med byxorna hängandes i knävecket. Dessutom har vi ett gäng turer bokade dagarna innan marknaden. Varje dag går telefonerna varma och bokningskalendern fylls successivt på. Tältkåtan ska på plats, extra ved måste fixas, spåren breddas och superpreppas, ankringsplatser förberedas vid igloobyn och här nere på sjön.
Alla hundar som har varit hemma har fått en träningssväng idag. Spåren för tvådagarsturer, dagsturer och marknadsturerna körde jag upp med skotern under dagens ljusa timmar. Det är verkligen fantastiskt nu då man känner att det blir ljusare och ljusare för var dag som går. Så fantastiskt skönt att vara hemma norr om Polcirkeln igen!
Här rastar vi hundarna i Hoting. Det är riktigt skönt att rulla norrut mot Lappland!Dagens etapp blev riktigt spännande och rolig. Vid mellantiden hörde jag att jag kört in en hel minut på Jenki. Då kändes loppet nästan som i hamn. Jag viste att mina hundar gick avsevärt mycket snabbare uppför redan första dagen. Idag borde de vara ännu större skillnad då mitt spann i princip inte påverkats ett dugg av tidigare dagars körning.
Plötsligt ser jag ett spann framför mig och snart är jag ikapp. Vi kör en bit sida vid sida och pratar med varandra. Jenkis spann är ganska slitet. Han gratulerar och jag tackar för en hund jag fått av honom. Freddy Kruger som Stina och jag har kunnat använda i vår avel. Sedan är det dags att dra igen för Stina kommer antagligen starkt flåsandes bakom oss någon stans.
Väl i mål står vi och pratar och plötsligt är Stina där. Hon fick dagens absolut snabbaste tid. Jag segrade med 10 sekunders försprång efter tre dagars körning. Stina tog silver och Jenki på bronsplats dryga minuten efter oss.
Just nu sitter vi hemma igen ca 800km norr om Åsarna. Vi har hälsat på Urban och hämtat två hundar. Svenne och Chicks. Svenne är grymt fin och har en intressant stamtavla för avel om han platsar i spannen. Jag lånar ut min sprintsläde till familjen Wahlbeg. Överväger att sälja den då jag hellre kör långa lopp.Neimans SVenne är en energisk kille. Gissar att han behöver träna på att koka kaffe i skogen... Rosa och Ulva som hade ömmande bogar markerar ingenting längre. De är pigga och glada. Vi kommer ändå att ge dem ca 1-2 veckors vila för säkerhetsskull. Bogskador skall man verkligen ta på största alvar.
Hundarna blir bara mer och mer taggade. De hinner knappt bli trötta av dagens korta etapper utan för dem är dessa korta distanser semester.Ibland blir man ledsen på sig själv. En av mina hundar, Rosa, började bete sig konstigt i spannet bara några minuter efter start. Hon ville inte riktigt gå fullt och tjorvade med att hon skulle bajsa. Jag har fått hålla igen och köra försiktigt utför och istället själv arbeta som ett tok uppför. Rosa som första dagen gick så jättebra.
Under den första delen hade jag långsammare fart än första dagen enligt min GPS. Jag försökte hela tiden se något men slutsatsen blev att hon hade diare och därför inte ville gå fullt.
Nu ikväll släppte jag henne lös och gick lite. Då ser jag direkt att hon ömmar i en av sina bogar. Antagligen överansträngde hon sig dag 1 och därför blivit öm. Jag är otroligt besviken på mig själv för att jag inte har sett det. Stina har liknande problem med sin Ulva men hon har nog överansträngt sig idag.
Nu ikväll är alla hundar grundligt kontrollerade. Alla har dessutom ätit bra. Rosa och Ulva blir sjukskrivna tills de är okej.
Det man ska lära sig från detta är att underskatta aldrig vikten av att vara med dina hundar. Kläm på dem, krama dom, klappa dom, ta i dom osv. Lär dig se vad som är normalt och reagera på det onormala! Ta aldrig förgivet att alla hundar är okej.
Resultatmässigt tappade jag ytterligare 30 sekunder så nu har jag 49 sekunder fram till Jenki som imorgon startar ut 2 minuter före mig. I princip så behöver jag bara köra i kapp och ligga bakom in till mål. Enkelt va! Stina har 45 sekunder fram till mig. Allt kan fortfarande hände. Stina och jag kommer att starta med 7 hundar var och Jenki är nere på 6 hundar. Stina och jag är lättare men Jenki är vass på dessa race! Bakom oss kommer fler spann som väntar på våra eventuella misstag och en chans att trycka ifrån. Helt klart spännande!
