Iditarod är världens längsta slädhundstävling. Just nu går den för fullt bota i Alaska mellan Anchorage och Nome. En sträcka på 1049 miles vilket torde motsvara ca 160 mil. En tävling som många hundförare sneglar på och tänker JAG VILL OXÅ!!!
Det är ett norskt spann som är spännande att följa.Sigrid Ekran som har tagit med sig sina hundar från Skandinavien över Atlanten. Hon har genomfört Iditarod tidigare men även placerat sig riktigt bra här på hemmaplan. Typ vunnit VM 2011 på Femundslöpet! Vad som verkligen imponerar är att hon lyckas finansiera mycket med sponsorer. Bara det är värt att lyfta på toppeluvan för! Hoppas verkligen att hon får en bra tävling där borta.
Hur det går på Iditarod kan man följa på deras hemsida under Iditarod 2012,Curent standing. Det är lite pyssel innan man har koll på vad som är vila, körtid, snittfart, klockslag osv. Cyber-musching på hög nivå!
Här har vi kommit 10 km. Nu är det bara 210 km kvar till Saltoluokta från JokkmokkNu har jag kommit hem efter en veckotur med fyra gäster.Crossing Lapland från Jokkmokk till Saltoluokta med mellanlandning i Årrenjarka. En fin tur från skog till fjäll som i år bjöd på tunga spår i princip alla dagar utom den sista då vi istället fick en lättare snöstorm.
Är för tillfället hemma i soffan riktigt förkyld. Alla vet väl hur en förkyld man är så ni förstår att jag har lite att leva upp till. Ligger i soffan och försöker vara ynklig så gott det går… Sista 10km fram till Årrenjarka var körda med en snövessla någon dag tidigare. Trotts att spåren var översnöade kändes det lyxigt jämfört med tidigare spårbrytning. I Årrenjarka passade vi på att äta i restaurang. Här är kaffe och glass som avslutade middagen. Stax efter Kvikkjokk stannar vi för en fika. Efter ca 20km på sjön Saggat i ymnigt snöfall och tung körning utan spår var vi alla ganska trötta. Härifrån 16 km kvar till Pårtestugorna. Lägg märke till hur snabbt allt har täkts av nysnö.Uppe på Tatasjöarna klarnade det upp och vi fick en fin solnedgång. Tempen sjönk och hundarna piggnade till riktigt bra sista biten. I Aktse fick vi ett fantastiskt norrsken. Trots att jag har ser norrsken ganska ofta så är det fortfarande lika facinerande när det fladrar och far sådär snabbt över himlavalvet. Från Aktsestugorna är det en backe med 400 meters höjdstigning på 2 km vilket gör den ganska brant.Sträckan mellan Aktse och Sitojaure går ganska högt. Här hade vi i princip vindstilla och vidsträkt utsukt kan man säga. Sista dagen fick vi lite vind och snödrev som variation.
Under de senaste tre dagarna har jag färdats med en grupp igenom Lappland. 130km från Jokkmokk upp till Årrenjarka. Idag har vi haft tungt före. Drevsnö och helt igendrevat bitvis.
Vid Vuoskonjaure blev det så tungt och svårt att spåra o hitta spåret för Rosa o Rasmus att jag nästan gav upp. Då hade vi fått spåra före spannen med snöskor. Nu satte jag istället fram Rambo med Rosa och de imponerade som vanligt. Det är otroligt vilken skillnad det är på olika ledarhundar i olika situationer Rambo är utan tvekan en spåröppnare!
Just nu ligger jag i en av Årrenjarkas fina stugor. Mätt efter en kanongod middag. Stekt röding med potatis, någe rotfrukter och glass o kaffe på det.
Imorgon fortsätter vi vår färd norrut mot Saltoluokta fjällstation. Där ska vi vara om tre dagar. Bilder från turen kommer då jag kommer hem. Nu sova…
Es ist sehr dunkel... Jo, vi skrattade hjärtligt och skadeglatt!Es ist sehr dunkel sa en av våra gäster igår då hon satt inne i tältkåtan och grillade korv. När hon fått av sig solglasögonen tyckte hon att det ljusnade lite! Sånt här händer hela tiden. Massor av roligheter och trevliga gäster som verkligen bjuder på sig själv. Svenne jobbar på detta med ordning o reda. Här försökte han sela av sig själv. Jag förstår inte riktigt hur han fixar det!?
Idag kom mina nya Kamik Oslo till Team Sportia i Jokkmokk. De till höger är mina väl användagamla Kamik Oslo.Kamik Oslo heter en vintersko som jag riktigt hårdtestat. Med hårdtest menar jag att 2-3 par redan är utslitna. För mig håller de 1-2 år, eller rättare sagt säsonger. Jag använder dem oavbrutet från oktober tills början av maj med få undantag.
Kamik Oslo uppgavs tidigare klara -74C vilket jag synar. Idag fick jag mina nya kor och då stod det endast -60C. Jag har själv använt dem utan problem ned till -48C och kanske kallare. Har man kalla fötter är de bra men man de är fortfarande kalla om man fuskar med strumporna och inte använder ylle.
Normalt har jag storlek 41-42 på skor. När det gäller vinterskor skall de vara 2-3 nummer för stora. Utrymmet fylls ut med varma sockor av ylle.
Skorna håller inte i evigheter. Se spricker i gummit efter första säsongen. Stål-grunken i sulan bryts ut förr eller senare. Båda dessa problemen skulle man säkerligen undvika igenom att ta en mindre storlek men då på bekostnad av värmen. Skor för kyla ska vara stora.
Vad som är viktigt är att man nästan dagligen tar isär ytter o innersko för att torka. Det blir obönhörligt kondens i dessa skor. Ytterskon är inte isolerad varför dessa är lätta att torka.
Alla mina tidigare Kamik Oslo har gått sönder. Slitits ut. Trots det väljer jag att köpa ett par till. De finns på nätet för ca 1700kr. Själv så handlade jag dessa på Team Sportia i Jokkmokk för dryga 1900kr.
Vill vi ha kvar lokala butiker får vi grant handla här om prisskillnaden inte är allt för stor.
Min slutsats om denna vintersko är att den är varm, smidig att ta på och av, skön att gå o springa i för att vara så pass varm. Alltså köptes ett nytt par av exakt samma märke och modell. Den nya innerskon har fått en söm och kantband ser jag. Ger en mer påkostad känsla så jag hoppas inte att de har ändat innerskons kvalite i negativ riktning.Sprickor i gummit kommer då man använder dem aktivt i kylan. Dessa tätas och fixas lätt med liquisoul.Alla mina Kamik Oslo har spruckit upp under till som på denna bild. Detta händer inte andra som har dessa vinterskor.
