En riktigt skön vattentoa är bland det jag uppskatar mest då jag väl kommer hem från en säsong ute i skogen och på fjället.Fjällabstinensen är här. Jag känner på snön, kollar väderprognoser för olika fjällstugor och fjällstationer och läser kartorna. Vinterutrustningen är fortfarande framme och väntar på att bli använd. För att döva abstinensen blir det film, te och chips.
Jag får ofta frågan om det ska bli skönt att komma hem från fjällen. Faktum är att det jag saknar är inte mycket. Jag kan vara ute veckor utan att sakna en dusch eller min säng.
När jag kommer hem njuter jag däremot av att kunna kliva upp och gå på toa utan att det är ett jätteprojekt. Gå på ett golv hela vägen från sängen till dass. Ingen kärvande dragkedja i tältet, ingen drivsnö i kalsongerna, ingen nattlig promenad i pannlampans sken till ett fruset dass. Bara ett varmt och torrt golv. Fjällabstinensen kan ta sig många olika utryck och former.
Vår nya hundmatningsvagn. Åretruntdäck och manuell drift och styrning gör det till det ultimata valet för den modemedvetne hundmataren.Vid hundmatningen använder vi en transportvagn från Jula eller Claes Ohlsson. Vagnarna kostar någon stans mellan 600kr upp emot 1000kr. Det finns lite olika modeller men köp inte de billigaste för de tål ingenting. Kanske finns det bättre kvalité någon annan stanns?
Vi har satt en hållare för hundmatskålarna i ena änden av vagnen. Den består av en enkel plywood med hål där matskålarna kan sänkas ned. Vi är nu inne på vår fjärde vagn. Den senaste har hållit runt 3-4 år.
Allt som kan göras för att undvika tunga lyft och slitet i kennelarbetet ska man göra. En lättskött kennel och smidiga rutiner gör att mer tid kan läggas på hundarna och träningen. Lager av plast tar slut. Hundpiss, hundmat, regn, ständigt uteliv är sådant som tillslut gör att man måste köpa en ny vagn. Efter några års användning börjar vagnarna säcka lite och ger tillslut upp. Vagnen ska rymma mathinkar, extra vatten och torrfodersäcken samt alla tomma skålar. En plywoodskiva med hål för hundskålarna. Små klackar har skruvats på under för att den inte skall glida omkring. Tänk på att hålet för skålarna ska vara lite mindre än skålen så att den inte sjunker ända ned till kanten. Skålen ska vara lätt att greppa även med vantar och andra handen full med andra hundmatskålar. Matningen är en uppskattad aktivitet kan man nog säga.
Det är ett nöje att bara gå och titta i alla frukt och grönsaksdiskar.Efter en säsong ute på fjället och i skogen så är det alltid roligt att komma ner till stan. Stan i det här fallet är Luleå men ibland kan det vara Piteå eller i riktigt desperata fall tom Gällivare.
Nu är vi lokalpatrioter vilket innebär att vi försöker spendera våra pengar lokalt i Jokkmokk. Det tryggar servicen i byn på sikt och den ska vi verkligen värna om. Jokkmokksborna är eller var i alla fall riksledande inom shopping på nätet.
Vi i alla fall till Luleå och Stina fick sig en ny cykel och då snackar vi inte mountainbike utan en riktigt hederlig fin klassisk tantcykel. En sådan där som man sitter som i soffan då man cyklar. Bilder kommer senare på den. Den är riktigt snygg och bra byggd.
Hamburgare på MAX och en kaffe på ett café inne i stan. Kolla på lite butiker. Hålla i pengarna och dregla på ny datautrustning, sovsäckar, tält och kameror. Därefter längta hem till Jokkmokk och styra bilen mot nordväst och landet norr om Polcirkeln. Är man ute och reser är det viktigt att man tar sig en titt på den lokala kulturen. Här lite lokal grafiti från Gamelstadsområdet. Vi höll ögonen öppna i hopp om att fåse lite lokalbefolkning men de syntes inte till. Tomaterna som varit i min släde under vinterns turer har inte set riktigt lika oskadade ut som dessa. Bullens i höga travar men sånna får man allt handla i Jokkmokk.
Våra två hundspann under fikapausen igår. Jokkmokk är fortfarande riktigt vintrigt. Från fjällen kommer folk som varit ute på färder och de pratar om kanonförhållanden.Vi fortsätter med utflykter runt Jokkmokk. Igår körde vi en tretimmarstur med en far och dotter. Superföre och några centimeter nysnö på skaren. Vi stannade och eldade, grillade och kokade kaffe.
Idag har vi varit på ’fiendeland’. En utflykt i Mattisuddenområdet. Närmare bestämt en skotertur in till Serri naturreservat tillsammans med Sten, Tord och Roger. Stina och jag lånade en skoter av Sten så nu har vi kört Arctic. De har fina områden för hundkörning även i den änden av Jokkmokk kan man lugnt konstatera. På Tjålmak söder om Jokkmokk hade någon satt krok tvärs över ett sund. Skulle varit intressant att kollat fiskekorten dagen innan då vi passerade killen som stod där med sin skoter. Serri naturresservat är ett fantastiskt fint granskogsområde med små myrmarker. Det finns bra med vindskydd och fina små vandringsleder utmärkt. Här är det Garnlav på bilden men det finns även riktiga rariteter i lavriket inom Serri. Vi följde Sten, Roger och Tord som alla är bybor i Mattisudden...så kallade locals. Med deras hjälp hittade vi också tillbaks till civilisationen.
Stina lyckades fånga mig på bild under vår skotertur. Abstinensen blev för stor. Stina och jag lastade skotrarna med fika och kameror och drog en repa i närområdet. Vi kollade lite nya områden i närheten av vår kennel. Björnspår stod det också på söklistan men de sover kanske ännu?
Under kvällen for jag med Cissi från Igloobyn och körde hem hennes utedass och lite annat smått och gott. Snö och isförhållandena är idealiska för transporter.
Det är jättefint här i skogarna och vist är det skönt att vara hemma. Men livet där ute med hundarna längs olika turer i fjällen och skogarna är fantastiskt. Det är också otroligt spännande och givande med alla möten med våra gäster och annat folk som är ute på färd. Det är som vanligt med andra ord. Skönt hemma men med en saknad av livet där ute. Här lastas eldpall och endel annat som skall köras tillbaks från Cissis iglooby. Första vändan drog vi hem utedsset. Cissi fotograferar en av igloona som stått sig bra. Nu smälter dessa byggnader ned och återgår till naturen.
