Vintern är verkligen fantastisk. Hundarna, snön, fjällen och livet här ute. Känner mig verkligen privilegierad. Får ju trots allt ganska många ute-dagar per vinter om man ska vara ärlig. Men snart är det vår och kanoten skall sjösättas, vandringskängorna smörjas in och mountainbiken plockas fram. Det kommer också att bli fantastiskt. Fast först njuta av den tid som är kvar av denna vinter. Njuta av minut för minut.
Vad som är mindre roligt är att hundarna är tokiga. Vist är de fortfarande relativt lugna och fina men för två dagar sedan slogs två hundar i en av gästernas spann. Precis i starten dammade Svenne på Umiak. Stresströskeln är för låg, utan minsta tvekan. Det gick bra och blev egentligen inget riktigt slagsmål utan mer småtugg. Hur som helst så ska inte sånt hända och det får mig riktigt irriterad.
Stressen hos hundarna eskalerar och starterna har denna och förra vecka blivit vildare och vildare. Fortfarande relativt lugnt men jag ser ju vart det bär iväg. Våra hundar brukar alltid ligga lugnt och rofyllt när vi fikar men igår hade vi dessutom ett par hundar som satt och gnällde hela fikapausen. De drar med de andra och… Ja, så ska det inte vara. I alla fall inte de hundarna som jag ska arbeta med. Bara att kavla upp ärmarna och jobba ännu mer med hundarna.
Hundspannsturen som heter till porten av Sareks nationalpark har just börjat. Efter frukost och instruktioner i Saltoluokta så styrde vi söderut längs Kungsledn och ligger inatt i Sitojaurestugorna. Dagens lunch blev ovan trädgränsen, bakom ett stenblock för att komma undan den värsta vinden. Inte alls lika mysigt som en fin lägereld i skogslandet. Men fjällen är fina och det är speciellt att få köra på dessa öppna fjällplatåer.
Stina blir hemma och sköter mail, kortturer, valpar och massa administrationsarbete. Dessutom kommer hon att köra upp hundmat och matlåder till mig så att jag slipper lämna hundarna här på fjällstationen.
I natt har vi haft -30C. Nappen som är dåligt pälsad och dessutom allt annat än fet fick komma in. Hon har glatt delat bädd och sovsäck med mina gäster. Som tur är så tycks det vara med delad uppskattning.
