Idag vandrade jag några timmar med ett par från Schweiz. Kaffekok och några hundar blev rastade. Visste ni att man tex. Endast har 14-16 veckors mammaledighet där nere? Att pappan bara har en dag pappaledigt att ta ut. Att ett sms fortfarande kostar en dryg krona per styck. Att det är först på senare tid som mobilabonemang med fria samtal/sms har kommit. Det är intressant att möta människor från hela världen och lyssna till hur livet är för andra människor.
Som vanligt så har personalen på Saltoluokta fjällstation gjort ett superjobb. Gästerna har också bjudit på sig själva och hjälpt oss att tillsammans leverera en bra vecka. Bilderna är från den gångna veckan.
Idag har vi vandrat till Pietsaure och ätit rökt röding hos Kuoljoks. Middagarna på Saltoluokta fjällstation är som vanligt fantastiska och personalen här är ju som kul. Egentligen så har jag inget mer att säga än att Singel i Salto bör upplevas! Ja, Saltoluoktas fjällstation bör över huvud taget upplevas. Här kommer i alla fall några bilder från de första dagarnas vandringar.
Det är ju ingen dejtingvecka precis men saker händer ibland. Fick för någon vecka sedan höra från ett par som var gäster här för åtta år sedan. De träffades här. Nu är de gifta och har just fått ett barn! Men såna historier hör man om lite här och var i fjällen. Stugvärdar som träffat en gäst, personal på fjällstationen som finner varandra, båtföraren som träffar en vandrare osv. Listan kan bli lång.
På hemmafronten hade två hundar rymt. Stina och vänner till oss har letat dem under några timmar. Tillslut hittades de mycket trötta. Zoya var mycket svullen över nosen så antagligen har hon blivit biten av en huggorm. Hon sattes på cortison direkt och idag kör Stina med henne till veterinären för att ta några prover. Annars så är allt bra med dem. Man hinner ju alltid bli rädd att de skall fara ut på vägen och orsaka att någon kör åt helsike med bilen eller att de ska ställa till med något. Men givetvis är man ju också rädd att de skall skada sig på något vis.
Årets vandring gick från Kvikkjkokk och västerut. När det är vindstilla och varmt så är det ganska mycket mygg I år. Som tur är hade vi lite mer vind de två efterföljande dagarna vilket lättade på myggplågan.
Efter andra dagens tur mot Vallespiken blåste det på ganska bra. På hemvägen kunde jag inte längre se mitt lilla enmanstält. Gästernas tält stod kvar. Många tankar senare och framme vid lägerplatsen var det bara att konstatera att ett tält fattades. Mitt Hilleberg Soul med liggunderlag, sovsäck, videokamera, stativ och lite annat som lämnats kvar. Med en stor portion tur så hittades tältet sedan en bit ner I skogen. Det har helt sonika rullat iväg. Första gången att ett tält blåser bort för mig. De har kolapsat och blåst sönder men alltid funnits kvar. Nästa natt satt det betydligt fler pinnar I backen.
