Fikapaus medan skymningen sänker sig över Lappland.Det blir många mil ensam på släden bakom hundarna. Skogen far förbi på sidorna av spåret som man färdas efter. Man får skymten av någon ren, älg, ren eller hare. Timmarna går och man får snacka med sig själv och hundarna. Detta har helt klart sin tjusning men blir ibland lite enformigt.
De senaste dagarna har varit annorlunda. Igår tränade vi ihop med Nina Skramstad som kört upp från södra Norge. Här har vi bra spår och möjligheter för att träna långa distanser med släde. Tidigare år när vi har tävlat i samma klass så har jag alltid känt att hon kan få vara snabbare än mig. Hon kör ju trots allt för Norska landslaget och då ska ju kanske inte jag komma där hur som helst med mina ’turisthundar’. Det Nina inte vet är att i vinter så kommer jag att köra ifrån henne på Femundlöpet. Vet bara inte hur jag skall förklara det utan att såra henne.
Idag blev det fikatur tillsammans med Karin och Juha från grannbyn. De jobbar liksom oss med slädhundsturer. Vi parkerade spannen sida vid sida och de dryga 40 hundarna lade sig ganska snabbt ned och kopplade av. Fikaträning med främmande spann är kanonviktigt för oss som arbetar med detta. Stina och jag blev bjudna på grillad korv, kaffe, te och bullar. Historierna avlöste varandra innan vi styrde våra spann hemåt. Stina och Nina med sina spann. Novemberljuset här i norr är riktigt läckert. Nina tränar på att köra bakom mitt spann. Någonting som hon kommer att ha nytta av då vi skall tävla mot varandra.
Hotell Hilleberg är boende med klass!När jag bläddrar lite i kalendern inför den kommande vintern så ser det redan nu ut att bli massor av jobb i vinter. Vi har platser kvar på flera av veckoturerna men bokningsläget ser bättre ut igen. Just det, igen för det tycks bara växa och växa för varje år.
Våra turer kan man dela upp i tre grupper. Korta turer, övernattningsturer samt expeditionsturer. Korta hundspannsturer sträcker sig från en timme upp till heldagsturer. Här är de i särklass vanligaste tre timmarsturerna med ett fikastopp. Övernattningsturerna ser jag som de turer vi kör från kenneln i skogslandet väster om Jokkmokk. Dessa turer sträcker sig över två till fyra dagar med hundspann. Vi bor i stugor men även någon natt i kamintält. Expeditionsturerna går oftast uppe i fjällterräng och sträcker sig över längre distanser. Vår första expeditionstur börjar i slutet av februari och sedan kör vi minst hela april ut. Under dessa turer är vi helt osupportade och slädarna är tungt lastade med allt vi behöver för veckan vi skall befinna oss ute. På dessa turer tar vi max fyra gäster.
Trotts detta lär jag knappast bli miljonär. Det är dessutom långt ifrån mitt mål. Däremot så kommer jag att få uppleva ännu en säsong med härlig hundspannskörning. Massor av tid ute med hundar och trevligt folk. Massor av nätter i tält och olika stugor. Flera veckor på färd runt omkring i nordlandet här ovanför Polcirkeln. Livet fortsätter att leverera!
Lemmelkaffe det norrländska alternativet.Lemmelkaffe är en kaffesort som börjat dyka upp här i Lappland. Självklart så kommer det från Gällivare. Det återfinns i svarta förpackningar med en liten saltpåse fästad på utsidan. Kaffesalt. Lemmelkaffe kör dessutom med sloganen ’Inte sova bara kaffe’ vilket för övrigt hör hemma här i norr under våran ljusa period på året. Solen snurrar, fisket är som bäst nattetid, på dagtid vill man paddla eller så behöver man arbeta lite osv. Det är då man behöver kaffe för att palla med livet.
Självklart är Lemmelkaffe ett kokkaffe. Vad skulle det annars vara? Självklart skall det helst kokas ute i det fria men ibland vill man ju dricka kaffe hemma och även där är det riktigt bra. Lemmelkaffet är mörkrostat och det har en lite bränd nötig smak. Det är noga med hur man doserar det och faktum är att smaken på detta kaffe blir bäst om man använder salt. Kokas det allt för starkt så blir det en skarp upplevelse då tungan är krullad i minst en vecka efteråt. Svagt kaffe däremot är inte heller hälsosamt.
Nu kommer nått sånt osexigt som anvisningar till hur man doserar kokkaffe. Oftast har vi mått som två nävar i en skogspanna, häll på kaffe tills en skogsmus kan vandra över torrskodd osv. Skall man vara mer exakt så är det ett (1) kaffemått som motsvarar en rågad matsked per 1,5 dl vatten.
Skall man då köpa Lemmelkaffe? Priset är ca 79-99kr/500g. Ganska dyrt med andra ord. Smaken är egentligen varken mer eller mindre bra än annat lite bättre kokkaffe. Köper man Lemmelkaffe handlar man av ett Gällivareföretag vilket är bra. Jag ser detta kaffet som en kul grej. Kanske en bra julklapp eller give-away till företagsbesökare och till vänner som har allt utom kokkaffe. Vad jag önskar är att Lemmelkaffe kommer med en ekologisk variant. Då blir valet helt givet!
För lite norrländsk kaffekultur så tycker jag att ni skall följa Lemmelkaffe på Facebook. De har även en egen youtubkanal med några roliga filmklipp. Inte sova – Bara kaffe! Är detta enda kaffesorten där kaffesalt följer med?
Här kommer lite kaffeporr…
Nattcampen mitt i björn och älglandet väster om Jokkmokk.Då har jag varit med på min livs första älgjakt. Efter flera års erbjudande från Sten så passade det till slut så jag kunde följa på lockjakt efter brunstälg. Jaktmarkerna är stora eller rättare sagt så är det kanske som några procent av Skånes yta om man skulle jämföra. På dessa marker var det denna helg 4 man som jagade.
Jag möter många människor som är emot sk. hobbyjakt. Det kan jag verkligen förstå. Hobbyjakt på många håll är nämligen att man föder upp fasaner, släpper ut dem på fält, låter en drevkedja fösa dem mot några utplacerade jägare. Det är någonting helt annat än den nyttojakt som pågår helt opretentiöst i norra Sverige. Jakt som egentligen mer kan liknas med en beskattning av naturen för att få tag på högkvalitativt naturbetat kött. Någonting helt annat än de snabbväxande industrigrisarna från Danmark.
När man hör, eller inbillar sig att man hör en brunstig älg som kommer brölandes i skogen går pulsen helt klart upp. Samma när vi smög mot en hund som hade ett ståndskall en bit bort innan ett skott föll och en glad fågeljägare antagligen lyfte upp en tjäder i ryggsäcken och glatt kunde vandra vidare igenom markerna medan vi lite snopet stod kvar tomhänta efter en timmes smygande och väntande. Det blev ingen älg medan jag hälsade på men det gav ändå blodad tand att hänga med mer även om jag för tillfället är fullt nöjd med att ha en kamera i handen. Under natten hade en liten björn passerat ett par kilometer från nattlägret. Sten i en snurrbar fotölj, med ett lockhorn gjort av näver och high-teck hörselkåpor som även fungerar som ljudförstärkare. Stella, Stens jakthund som hellre hade sett att vi jagat med henne istället för att hon fick vänta i bilen medan vi lockade.
Odonen brinner i höstens alla färger.Hösten är alltid så snabb eller om det är jag som är långsam. Hur som helst så är min upplevelse att jag inte riktigt hinner med. I och för sig inget unikt med hösten. Vart tog sommaren vägen? Våren? Förra vintern? Snart funderar man väl på vart man har ställt rullatorn!
I världen är oron stor och mina tankar går emellanåt mot funderingar på om vi rör oss mot ett nytt världskrig. Då är det inte de ryska flygplanen som snuddat vid vår gräns som jag är mest orolig för. Det är snarare faktumet att Ryssland ser över möjligheterna till att censurera internet för folket. USAs framfart i Mellanöstern. Sveriges plötsliga vilja att signera kontrakt med Nato. Samtidigt är ebolaviruset inte under kontroll i vissa delar av Afrika. Ekonomiska vinster som styr i princip alla beslut. Vi ser faktumet att klimatet på vår planet kommer att ändras p.g.a. bland annat vår giriga framfart. Allt detta sammantaget gör världen orolig.
Ute är naturens färger helt fantastiska. Vårat lilla torp ligger mitt i ett Lappländskt eldorado om man gillar naturen. Fina strövområden finns direkt utanför knuten. Jokkmokk är verkligen ett litet paradis i ett lugnt hörn av vår värld. Lek med kameran vid vattenbrynet kan man hålla på med länge. Vid det lilla skogstorpet så har sommarens gäster farit hemåt. Kvar är utemöblerna och växterna som förbereder sig inför vintern. Utsikt från Getberget strax väster om Jokkmokks samhälle. Lilla Luleälvdal. Skogen är snittsladd vid Getberget. Ingen gammal skog men ändå ett viktigt strövområde för oss som bor här. Skall detta avverkas eller vad handlar det om?
