Årets ansökan är på 15 sidor plus ett antal sidor rapport om den gångna säsongens turer.Guidade turer inom Laponia kräver att man har fått tillstånd/dispens. Tidigare har det funnits ett förbud mot att bedriva kommersiell verksamhet. Just nu vet jag egentligen inte fullt ut vad som gäller. Man arbetar med att ändra saker och ting så att det skall bli bättre på sikt. Förändring är ju oftast jobbigt då man måste lära om, ha tålamod med att det är lite buggar i system osv. På sikt blir detta bra.
Laponia är ett världsarvsområde sedan 1996. För detta världsarvsområde har man upprättat en förvaltningsplan samt en lokal förvaltningsorganisation. Det innebär att besluten har flyttats närmare oss som bor och är verksamma i området.
Vi ser årligen ett stort antal firmor som bedriver verksamhet i området utan tillstånd. De jag har mest koll på är slädhundsföretag. Lokala som utländska som far in med sina grupper. När dessa blir tagna av naturbevakare så är det alltid ’kompisgäng’. Det är dessa firmor och guider som vi skall tacka för att vi fått ett permanent draghundsförbud inom Laponia. Nu gäller detta att även alla privatpersoner som vill dit och färdas med sin draghund måste söka tillstånd. Det är mycket tråkigt att detta drabbar privatpersoner som vill färdas inom Sarek, Padjelanta, Muddus och Stora Sjöfallets nationalperker med hundspann.
Idag har jag färdigställt vår 15 sidiga ansökan till Länsstyrelsen för att få förlängt tillstånd för våra kommersiella turer inom Laponia. För övrigt så är nationalparker till för att bevara naturen i ursprungligt skick. Jag tycker då att det är fullt rimligt att man ställer krav på de aktörer som skall vara där och arbeta kommersiellt. Nu är jag glad att ett stycke pappersjobb är bakom mig och siktet är istället inställt på lite arbete i hundgården. Mitt 10-spann med en lastad packsläde under förra säsongens Explore Sarek Natinalpark.
Hotell Hilleberg är boende med klass!När jag bläddrar lite i kalendern inför den kommande vintern så ser det redan nu ut att bli massor av jobb i vinter. Vi har platser kvar på flera av veckoturerna men bokningsläget ser bättre ut igen. Just det, igen för det tycks bara växa och växa för varje år.
Våra turer kan man dela upp i tre grupper. Korta turer, övernattningsturer samt expeditionsturer. Korta hundspannsturer sträcker sig från en timme upp till heldagsturer. Här är de i särklass vanligaste tre timmarsturerna med ett fikastopp. Övernattningsturerna ser jag som de turer vi kör från kenneln i skogslandet väster om Jokkmokk. Dessa turer sträcker sig över två till fyra dagar med hundspann. Vi bor i stugor men även någon natt i kamintält. Expeditionsturerna går oftast uppe i fjällterräng och sträcker sig över längre distanser. Vår första expeditionstur börjar i slutet av februari och sedan kör vi minst hela april ut. Under dessa turer är vi helt osupportade och slädarna är tungt lastade med allt vi behöver för veckan vi skall befinna oss ute. På dessa turer tar vi max fyra gäster.
Trotts detta lär jag knappast bli miljonär. Det är dessutom långt ifrån mitt mål. Däremot så kommer jag att få uppleva ännu en säsong med härlig hundspannskörning. Massor av tid ute med hundar och trevligt folk. Massor av nätter i tält och olika stugor. Flera veckor på färd runt omkring i nordlandet här ovanför Polcirkeln. Livet fortsätter att leverera!
Byn Lillselet som ligger inom detta området. Pärlälvens Naturreservat.I Jokkmokksområdet ligger det ett militärt robbotskjutfält, Vidsel Test Range (Försvarets Material Verk). Detta område är ca 3,5 x 7 mil stort. Europas största provområde över land. Dessa vidsträckta provområden är mycket attraktiva för olika försvarsmakter. För att göra en liknelse så är det lika stort som hela Blekinge! Inom detta område råder ett strikt vistelseförbud för alla som inte arbetar inom försvaret samt några få renskötare.
I Fredags var jag på ett informationsmöte som jag givetvis inte var inbjuden till. Man har nämligen fått tillstånd från Länsstyrelsen att avlysa ett lika stort område till. På svenska innebär det att vi som har verksamhet i området måste flytta på oss.
Människor som bor i detta område rycks dessutom bort från sina hem med kort varsel. Människor som har sina stugor i området och har detta som sitt livsparadis måste flytta på sig. Detta i Sverige 2014. Jokkmokkguiderna och många fler företag har turer inbokade i området inför den kommande säsongen och vår möjlighet att färdas i stora delar av vårt arbetsområde upphör. Vi har produkter som varit insålda till slutkund sedan ett år tillbaks eller mer. Internationella resebyråer som har dessa produkter i sitt produktutbud. Kunder och kontakter som vi arbetat med under flera år för att detta skall fungera.
Under våren 2015 har man fått tillstånd att avlysa området under följande perioder; 2/2-1/3, 9/3-1/4 samt 13/4-5/7 2015. Detta är ett område som används av flera företag runt om i Norrbotten. Bara från Jokkmokk är vi tre slädhundsfirmor, två skoterföretag, tre kanotföretag osv som drabbas direkt. Vi kommer att få ett märkbart inkomstbortfall!
När jag påpekade detta med besöksnäringen som inte ens var inbjuden till mötet så kontrade Vidselsbasens chef, Mats Hakkarainen med följande: ’Du vad bra att du är här. Vi vill nog prata lite närmare med dig senare. När vi har utländska gäster så vill ju de ha någonting att göra på sin fritid.’ Jag kan bara konstatera att öppet inför gruppen försöker han att ’köpa’ mig. Jag är ingen ryggradslös nematod så givetvis avvisades hans förslag.
Vad skall vi leva av här i glesbygden? Vad skall vi göra på vår fritid om vi inte får vistas i markerna? Hur skall vi kunna fortsätta att försörja oss när det fortsätter såhär? Ska vi verkligen tillåta att markerna och försörjningsmöjligheterna tas från oss som bor här ute i landets periferi?
Norrländska Socialdemokraten (NSD) är den dagstidning som idag följer denna utveckling. Följ dem på nätet så får ni en inblick i hur tongångarna i samhället går. Kvikkjokk längst upp i vänstra hörnet. Sareks nationalparks strax norr om det som är en del av Laponia världsarvsområde.
Annika från Swedish Lapland kör som vanligt faktaspäckade argument för besöksnäringen. Åter igen visar hon en tydlig riktning åt vilket håll vi arbetar.Känner att jag håller på att drabbas av någon slags möteshysteri. De senaste dagarna har det nog varit minst 6 timmar möte per dag. Viktiga och bra möten som känns väldigt relevanta för turismen och vår framtid. Trevliga samtal runt kaffekoppar men ack vad jag vill ut och träna hundarna nu.
Laponia rádedibme – ett öppet rådslag om besöksnäringen inom Laponia var först ut. Här träffades några turistentrepenörer, samebyar, Naturvårdsverket, destinationsutvecklare m.m. Samtalet kretsade kring de nya föreskrifterna för Laponia, alla parters problembilder och funderingar och en del annat. Intressanta samtal på ett öppet och avslappnat sätt. Detta känns riktigt bra inför den kommande framtiden även om allt inte blir som jag önskar.
Därefter en intervju med Strukturum där vi fick ge vår syn på turismutvecklingen i Jokkmokk, flaskhalsar, möjligheter och mycket annat. Både sett från ett Jokkmokksperspektiv men även sett ur vårt företags synvinkel. Givetvis blev även detta samtal om markanvändningen och hotet från skogsbruket, gruvetableringar och vindkraftsparker. Ett mycket givande samtal och jag uppskattar verkligen Strukturums initiativ att försöka kartlägga behoven och hjälpa oss små entreprenörer inom olika branscher.
På Destination Jokkmokk träffade jag en kväll ett stort gäng studenter från Naturturismutvecklingsprogrammet i Jokkmokk och studenter från LTU. Studenter som alla vill arbeta inom event och besöksnäring. En tydlig signal på att det även är en attraktiv näring där man kan tänka sig att arbeta i framtiden.
Fjällens besöksnäring och framtiden i Swedish Lapland hette det sista samrådet denna vecka. Här handlade samtalen omkring infrastrukturen i fjällen, markanvändning, turismens utveckling och dess ekonomiska tillväxtfart som är hissnande jämfört med de andra basnäringarna i vårt land. Intressanta samtal om hur vi skall arbeta på lokal nivå i kommunerna och på regional nivå i Swedish Lapland.
En reflexion från min sida är att besöksnäringen håller på att tuffa till sig en del. Gemensamt börjar vi resa oss, organisera oss och visa på en gemensam riktning. Vi vill nått och vi tillför något till samhället. Det glädjer mig massor att det numera är så självklart att vi pratar om en turism som inte skall köra över lokalbefolkningen utan att den skall utvecklas på ett skonsamt sätt gentemot människor och natur. Vi pratar om att vi är en näring som också skall finnas med i markanvändningsplaner. Spelreglerna håller på att ritas ut.
Denna blogg skall inte vara politiskt färgad MEN i just denna frågan så ligger Miljöpartiet helt klart i rätt kurs!Just hemkommen från SVT Nordnytts valdebatt om gruvnäringen som var förlagd till Jokkmokk. Här ställdes en del frågor till de olika partierna om hur de ser på gruvnäringen, Kallakfrågan, minerallagen osv. Ni kan själva se hela debatten på SVT Nordnytts hemsida. High lights är utan tvekan Maxidas inspel 49:20 samt 1:23:10 in i sändningen. Själv kommer jag till tals 58:30 in i sändningen, men kolla gärna på hela sändningen och se hur partierna agerar.
När jag hör hur flera olika politiker svarar på det faktumet att det faktiskt handlar om en tvångsförflyttning av befintliga människor idag. Då blir jag ledsen när jag förstår att de inte lärt sig någonting av historien. Jag blir ledsen när jag förstår att de faktiskt menar att de ser möjlighet att tvångsförflytta och omöjliggöra befintliga näringar. Jag förstår att allt snack om människors lika värde är det fjuttiga och falska valfläsk de kunde komma med. Läs även om den senaste medborgardialogen med besök från huvudstaden.
Svenska staten subventionerar idag gruvnäringen med 30 miljarder kronor. Vad skulle effekterna bli i Jokkmokk om en del satsades på någonting annat än ett Jokkmokk Mining District? Jag tänker på konst, besöksnäringen, journalistik, musik, utbildningar och mycket annat. Näringar som skulle styrka varandra. Vad skulle effekterna bli om man såg på ett långsiktiga perspektiv? 50 år, 100 år, 200 år eller längre?
Jag blir ledsen när jag ser hur man försöker manipulera och köra över oss små människor lokalt. Jag är stolt för att jag få kämpa sida vid sida med miljökämpar, samiska förespråkare, turistföretagare och sida vid sida med de få politiker som förstår iallafall lite av detta. Sida vid sida med människor som kommer att kunna stå rakryggade inför kommande generationer. Jokkmokk är i min värld värd någonting mer än en gruva.
