Kanoterna undanplockade för denna säsong.Värmen i Lappland är ett faktum. Onormalt? Knappast. Väder är varierande helt naturligt. Däremot så tillhör det vår natur att förfasa oss över det extrema vädret som vi alltid tycks ha just nu. Har ni någonsin hört någon säga nått liknande inne på den lilla butiken i byn: ’Jiiesses vilket grymt normalt väder vi har i år!’.
Värmen och en träningsfri dag gav oss lite tid att plocka på vår lilla gård. Någon släde kvar att fixa, massor av skrot till återvinningen. Flytta lite brädhögar och annat som var tvunget att fixas innan snön kommer på riktigt. Snart är vi kanske redo för vintern.
Min lilla mor är uppe från Jämtland. När föräldrarna bor så långt borta så är man oftast inte på samma plats när någon fyller år. Alltså blev det tårta idag för redan missade födelsedagar och för eventuellt missade födelsedagar i framtiden. Nu han jag inte fota tårtan pga diverse tårtsugna syskonbarn. Vissa skruvar kan man inte skruva upp. Då får man lösa det på annat sätt. Ugnsstekt falukorv är riktig torparmat.
Nu när snön på isarna har smält är det som att gå på vatten. Ja…isarna är inte helt tjocka så det är verkligen inget man ska göra utan att vara reda för bad.För några dagar sedan lade sig isen på Skabramsjön. Den har varit uppemot 10 cm tjock vilket med lätthet bär en person. Nu har värmen kommit tillbaks och skridskoföret är egentligen super på många små sjöar runt om i Jokkmokksområdet. Givet måste man kontrollera och vara försiktig. Isen är nog inte helt att lita på i och med den senaste värmen.
Våra hundar tränas vidare, valparna växer och kennellivet rullar på som vanligt. En valp, Baloo, flyttade igår och till veckan flyttar några valpar till till sina nya hem. Det är en blandning av separationsångest och glädje. Separationsångest för att man vill skiljas från de små liven. Glädje för att det är roligt att skicka iväg hundar som man verkligen tror kommer att bli bra draghundar.
På bloggen har jag jobbat med några tester. Senaste projektet var ett gäng spadar som vi knäckt under årens lopp. Vi kommer att redovisa vad vi inte rekommenderar att ni köper samt vad vi rekommenderar. Jag har tidigare testat att sälja den testen som ett reportage till en av våra friluftstidningar men jag misstänker att de är rädda att hänga ut sina annonsörer. Spadar som är dyra, spadar som är billiga. De flesta spadar lyckas vi förr eller senare att knäcka. Testerna kommer eftersom de blir färdigskrivna. Rut med Beppe som hon hämtar i veckan. Flippa, kennelns ende cigarrökare.
Givetvis så har de fått arbeta lite när de ändå är på plats! Flottbärgning dagen innan isen lade sig på Skabramsjön passade perfekt tyckte Stina och jag…Under helgen som var dök plötsligt våra superhandlers upp. Volker och Jasmin som tidigare har bott i Jokkmokk. De är tidigare kända i vårt liv som superhandlers då vi kör dessa långdistanstävlingar med hundspann som ex Femundlöpet 600 och Amundsenrace 300.
De dök helt oväntandes upp i Jokkmokk och gick igenom våra träningsdagböcker, kontrollvägde mig och Stina, satte målvikter och ett hårdare träningsprogram för oss. Myndigheter som Skattemyndigheten är rena rama söndagsskolan om man skall jämföra med denna kontroll.
Ska sanningen fram så tillbringades helgen med massa trevliga möten med bekanta. Middagar, kaffepauser, samtal m.m. Vi är många här i byn som gärna skulle haft kvar våra vänner kvar här i Lappland. Stina kopplar sin kanot till flotten för att bogsera med den. Volker en lycklig vinterkanotist.
De små gula tomaterna är en riktig höjdare!Med de egna händerna har vi planterat plantorna i krukor. Vattnat dem och pysslat om dem. Under sensommaren har de solvarma tomaterna sedan kunnat ätas. Nu sedan ett tag så närmar ju sig vintern med stormsteg. De tomater som ännu inte varit mogna fick vi då plocka in och hänga i fönstret. Eftersom mognar de och blir uppätna. Nu hoppas jag bara att syrran planterar lite tomatfrön till nästa vår också så vi får adoptera någon planta av henne igen. Upphängda i stora klasar blev det som nya gardiner i fönstret. Gula, gröna och röda tomater. På smörgås, i maten, som snacks. Vår fantastiska tomatodling…
Nattcampen mitt i björn och älglandet väster om Jokkmokk.Då har jag varit med på min livs första älgjakt. Efter flera års erbjudande från Sten så passade det till slut så jag kunde följa på lockjakt efter brunstälg. Jaktmarkerna är stora eller rättare sagt så är det kanske som några procent av Skånes yta om man skulle jämföra. På dessa marker var det denna helg 4 man som jagade.
Jag möter många människor som är emot sk. hobbyjakt. Det kan jag verkligen förstå. Hobbyjakt på många håll är nämligen att man föder upp fasaner, släpper ut dem på fält, låter en drevkedja fösa dem mot några utplacerade jägare. Det är någonting helt annat än den nyttojakt som pågår helt opretentiöst i norra Sverige. Jakt som egentligen mer kan liknas med en beskattning av naturen för att få tag på högkvalitativt naturbetat kött. Någonting helt annat än de snabbväxande industrigrisarna från Danmark.
När man hör, eller inbillar sig att man hör en brunstig älg som kommer brölandes i skogen går pulsen helt klart upp. Samma när vi smög mot en hund som hade ett ståndskall en bit bort innan ett skott föll och en glad fågeljägare antagligen lyfte upp en tjäder i ryggsäcken och glatt kunde vandra vidare igenom markerna medan vi lite snopet stod kvar tomhänta efter en timmes smygande och väntande. Det blev ingen älg medan jag hälsade på men det gav ändå blodad tand att hänga med mer även om jag för tillfället är fullt nöjd med att ha en kamera i handen. Under natten hade en liten björn passerat ett par kilometer från nattlägret. Sten i en snurrbar fotölj, med ett lockhorn gjort av näver och high-teck hörselkåpor som även fungerar som ljudförstärkare. Stella, Stens jakthund som hellre hade sett att vi jagat med henne istället för att hon fick vänta i bilen medan vi lockade.
