Laponias naturrum.Idag skulle två kanoter köras upp till Saltoluokta fjällstation. Det är ett samarbete med Saltoluokta och Outdoor Lapland som gör att vi nu tillsammans erbjuder både kajaker och kanadensare för uthyrning från fjällstationen. Samverkan med andra företag är verkligen roligt när det sker mellan företag där det finns förtroende.
Vi besökte även Laponias Naturrum för första gången. Det var mycket intressant trots att jag i grunden tycker att det är ett knepigt sätt att använda våra skattepengar på. I vissa avseenden styrker det besöksnäringen men i andra avseenden är en hel del av naturvårdsverkets idéer direkt kontraproduktiva mot oss som försöker driva företag med egna satsade medel. På detta ämnet kan jag skriva en lång uppsats någon gång.
Vid Stora Sjöfallets fjällanläggning träffade vi ytterligare några kollegor och surrade om allt möjligt över några koppar kaffe. Sedan förra hösten är det ett nytt driftbolag med Thomas i spetsen. Det skall bli mycket intressant att se vad han och hans personal kommer att lyckas göra där uppe mitt bland fjällen och nationalparkerna. Nyrenoverade hotellrum, nyrenoverad restaurang och trevlig personla bådar ju för en god framtid. Vi håller tummarna för att deras hårda arbete ger resultat. Fjällemmel inne på naturrummet. Laponia finns uppbyggd som en 3D karta. I mitten av denna bild ser man Låddebakte skarpt längst in i Rapadalen. Känner ni igen er? Välkommen till Stora Sjöfallet! En anläggning som det troligtvis kommer att hända massor med i framtiden. Restaurangen i Stora Sjöfallet är ljus och trivsam.
Möte med många muggar kaffe och intressanta samtal.Just hemkommen från flera timmar i möte här i Jokkmokk med massor av kaffe och intressanta samtal. Det har varit Ekoturismen som stått i fokus och nya möjligheter runt detta. Det känns som att det är på väg att bli ett omtag för Svenska Ekoturismföreningen på riksnivå. Om jag förstått allt rätt så har de senaste åren handlat mer om att få föreningen att överleva än om att kunna arbeta framåt i full gas. Nu är det en helt annan offensiv som jag tycker mig skönja.
Att det dessutom händer saker på ekoturismfronten här uppe i norr gör inte saken sämre. Swedish Lapland har sedan ett par månader en resursperson som kommer att arbeta med att stötta företag i märkningsprocessen men även vara ett bollplank för oss som redan är inne på Naturens Bästa. Detta gäller alla företag som finns inom Swedish Laplandområdet.
Som grädde på moset så kommer Visit Sweden att satsa hårdare på just Ekoturism vilket vi troligtvis kommer att se effekt av under de närmaste fyra åren. Swedish Lapland är redan på banan och trycker extra hårt på produkter som är märkta med Naturens Bästa på sin webb. Om detta kan stärkas ytterligare med belysning på nationell nivå så kommer det att bli väldigt förmånligt för oss som satsar på Naturens Bästa. Ännu en intressant nyhet är att FN har utsett år 2017 till någonting i stil med ’Internationella året för hållabar turismutveckling’.
Hur påverkar då detta oss här på Polcirkeln? Vi är idag en klick drivna företagare i Jokkmokk som gärna jobbar sida vid sida tillsammans med varandra. Spelar vi nu våra kort rätt kommer vi att tillsammans kunna dra nytta av dessa tillsatta resurser och på så vis stärka vårt område som en ekoturismdestination. Detta kommer att gagnna såväl oss som redan är på banan som nya företag som är på väg in i branschen. Vi är på mycket god väg och nu är det bara att fortsätta på inslagen riktning. Som jag brukar skriva… Jokkmokk is da shit och tillsammans kan vi göra skillnad! Jokkmokksföretag, Svenska Ekoturismföreningen och representant från Swedish Lapland. Framtiden för ekoturism kommer utan tvekan att kunna bli spännande för oss i norr.
En förväntansfull grupp belgiska kanotister som skall ut på ett äventyr. Givetvis passade jag på att tacka dem för det belgiska självmålet under fotbolls EM som de gjorde under matchen mot Sverige.Under sommaren pysslar vi en del med kanotuthyrning. Detta är någonting vi gärna utvecklar mer och som vi lägger en hel del tid på redan idag. Vi håller på att försöka få till en speciell webbsida för detta, Lapland Canoe Central men samma information ligger även på vår ordinarie webbsida för Jokkmokkguiderna. Än har vi långt kvar tills vi nått våra mål och det känns roligt.
Hur bedriver man då en vettig kanotuthyrning och släpper folk på turer utan guide? Vad gör de egentligen där ute? Skräpar de ner? Stör de lokalbefolkningen igenom att tälta runt deras hus och stugor? Fiskar de mer än de äter eller har de förstånd att bara ta upp det de äter på plats? Hur många kanotister per dag, per vecka eller per säsong tål en sträcka eller ett område? Vad är det vi bör tänka på? Vilket ansvar har vi som uthyrare?
Dessa frågor handlar om hållbarhet. Vi kan inte ta oss rätten att slita på områdena hur som helst. Tar vi hit människor och tjänar pengar på dem så anser vi att vi även har ett ansvar. Vi gör så gott vi kan med att informera och skickamed utrustning i form av toalettspade så de kan gräva ner sin skit och papper, sopsäckar osv. Vi uppmanar folk att de gärna får komma hem med skräp som de har samlat där ute. Vi försöker att informera om allemansrätten som består av skyldigheter och ansvar. Vi tror tack och lov även att de flesta av våra gäster sköter detta riktigt snyggt!
Under de senaste dagarna har vi kört ut och hämtat folk både lite här och där. Kanotuthyrningen snurrar på stadigt och växer sakta år efter år. Igår när vi körde ut folk hängde regnmolnen tunga över markerna här i norr. Under kvällen när vi åt middag öppnade sig skyn, regnet toköste ner och vinden tilltog. Oftast känner jag att jag gärna skulle vara där ute i ett tält istället för här hemma och sköta firman. Just igår var en sådan dag då det fanns en enorm njutning i att komma hem och slå igång datorn och smutta på en het mugg te medan regnet smattrade mot köksfönstret. Nytvättade kanoter hemma på torpet.60 km norrländsk grusväg utan att möta en enda bil imponerar helt klart på våra gäster. Grusväg i kombination med regn och den tidigare avsponingen av kanoterna känns tämligen meningslös. Kanoter och kajaker packas. Drömmarna om vildmarksäventyret skall förverkligas.Stina, helt klart nöjd med att sitta inne i kökssoffan med Johnny medan regnet slår mot fönstret.
Några hundar som vilar lugnt under ett kaffestopp. Under de senaste dagarna har vi haft några kortare turer runt Jokkmokk. Dessa turer spontanbokas oftast av folk mellan deras museibesök, shoppingturer och allt annat de skall göra på sin semester i Lappland. Just själva bokningsmomentet är jobbigt för vår del. Vi har oftast planerat att göra någonting helt annat och plötsligt skall vi ställa in oss på att sticka ut med folk. Sedan när man väl är ute så är det ju roligt och skönt.
Turerna är enkla och passar faktiskt de flesta. Huskywalk som en kortare vandring heter är just en vandring med några hundar. Man hinner även med ett besök på vår kennel med alla hundarna. Här får man en bra inblick i hur livet på en slädhundskennel är.
Kanotturerna är oftast väldigt enkla och vi instruerar i paddelteknik och säkerhet. Det är förvånansvärt många människor som aldrig suttit i en kanot. Givetvis berättar vi även här om livet i norr och om naturen. Vad får man för fisk, vilken politik drivs i kommunen, hur fungerar det med flyktingar, varför är barken på tallarna så tjock, är hundarna blind på de blå ögonen och mycket annat. Vi får samtidigt trevliga möten med folk från när och fjärran som en del av vår vardag. Min lilla solokanadensare från Mad River is still going strong! Gnistrande vattenyta är verkligen sommarkänsla! Annie hänger givetvis med på det mesta. Kokkaffet ger besökare från hela världen lite perspektiv på deras liv.. Tre siberian huskies och två border collies lägger sig till ro medan vi fikar.
Kvikkjokk, vid vägs ände. Den västra slutdestinationen för paddelsträckan längs Lilla Luleälven. Sommarjobbet hemma på guidefirman är nu i full gång. I går fick vi en Work Away som heter Nicolas och kommer från Frankrike. Work Away är ett utbytessystem där man mot kost och logi får hjälp av någon som vill uppleva en del av en ny miljö, livsstil eller någon som vill jobba med ett välgörenhetsprojekt. Detta är alltså ett sätt att resa billigt och samtidigt få kontakt med lokalbefolkningen. För vår del så innebär det hjälp med en hel del uppgifter som annars vi inte skulle hinna utan att ta ihjäl oss.
Nicolas och jag har nu börjat att arbeta oss igenom alla våra slädar. De skall repareras och oljas in med linolja, trätjära och balsamterpentin. Fort går det någon timmes arbete per släde vilket är helt okej ute i solen en fin dag.
Lilla Luleälven är en fin kanotsträcka där en del gäster paddlar. De hyr kanot och diverse utrustning från oss. Sedan arrangerar vi transporter om man vill starta på en plats och avsluta någon annan stans. Idag hämtade jag ett svenskt par som hade färdats från Jokkmokk hela vägen upp till Kvikkjokk. Det blir några sådana turer per sommar för oss.
Förmiddagen tillbringade Stina och jag med planeringsarbete tillsammans med Hotel Åkerlund. Vi har gemensamt försökt titta på hur vi skall kunna samarbeta. Till hjälp hade vi två projektledare från Swedish Lapland Capacity Building och Destination Jokkmokk. Kaffe, kloka huvuden och intressanta samtal. Nu har vi fått några konkreta punkter att arbeta vidare på så vi får se vart det kan leda. Nicolas målar våra turistslädar. Plasten längst fram på buskbågen måste smaka gott för de tuggas ofta sönder. Inte av våra hundar utan det måste vara våra kollegor som parkerar sina spann så nära att de kommer åt vår släde…jag är tämligen säker att det är just så det går till…
