Vintern 2014 evakuerade vi med hundspannen en tidigt morgon från Sitojaurestugorna för att komma undan den värsta stormen. Vi nådde Saltolukta fjällstation redan innan lunch då det verkliga ovädret bröt loss. Denna bild är tagen innan stormen kom på riktigt.Det är omöjligt att ta sig fram längs den dalgången nu. Det har aldrig varit så dåliga isar som i år. I helgen kommer det en snöstorm med superorkanstyrka. Denna vår kommer att bli helt snöfri och regnig. Lavinerna i år slår fram där det till och med är platt.
Domedagsprofetiorna är många och de haglar oftast tätt så här års. Dessa kommer från två kategorier folk. Den första är från de som vill hitta ett alibi till att få stanna hemma framför TV’n. För dem känns det bättre om familjen Andersson och Nilsson även de ställde in sin fjälltur. Den andra gruppen är de som aldrig är ute och har noll koll på va en is egentligen är. De tror att bara för att det är lite snödrev så kan man inte vara på fjället på ett säkert sätt.
Nu kan jag avslöja sanningen. Ja, det finns dåliga isar. Ja, det kommer att storma några dagar under vintern och Ja det kan gå laviner på fjället! Det är helt normalt och som fjällfarare måste man själv bedöma alla situationer oavsett om folk varnat eller inte varnat. Att stanna hemma är ingen lösning. Att vara försiktig, förståndig och att ändra sina planer efter rådande förutsättningar är däremot modellen.
Låt er inte skrämmas bort från en underbar tid på vårfjället. Spänn på er skidorna, sela hundarna, tanka skotern eller traska iväg med snöskorna. Var sunt försiktig och upplev äventyret där ute! Skiftningar i väder kommer sällan som en blixt från en klar himmel. Man ser sig om och har då oftast gott om tid att förbereda sig. Med rätt attityd kommer man långt. Dumdristighet skall man undvika!
Man blir glad av galet mycket puder…Idag har det blivit lite trail breaking med skotrarna. Volker och Jasmin har hängt med mig och lurvat runt en del av våra spår. Det är väldigt ’luftig’ snö som yr häftigt när man drar fram med skotern.
Pudersnön hamnar inne under huven på maskinerna. Snö på variatorremmarna är ingen hit. Det slirar och remmarna tar stryk. Maskinerna suger in snö i förgasarna och de fryser lätt. Vi slår K-sprit i tankarna för att minimera problemen. Just nu står dessutom en av maskinerna på upptining. Den har helt enkelt sugit i sig lite för mycket snö. Med i skotrarna finns alltid T-sprit (för tining av ispropp), K-sprit (i förebyggande) och 5-56 för att tina vajrar och frusna förgasare.
Volker och Jasmin. Vist ser de ut att vara från Sibirien!!! Volker in action. Det finns en fullstor skoter där i snön… Lynx 5900. Underkänd av polisen, oskattad, oförsäkrad och uppfyller knappast ekoturismföreningens alla krav. Men norr om Polcirkeln är det en reservskoter av klass som går grymt bra i dåligt före iallafall!
Lite norrsken han vi med också…Nu har vi haft säsongstart för våra hundspannsturer. De korta tretimmarsturerna har snurrat i en dryg vecka med både grupper och några individuella körningar. Snabba möten med människor från hela världen. Koka kaffe över öppen eld och grilla lite kött.
Övernattningsturerna startade bra med en fyradagarstur i början av veckan. Tre gäster följde med mig ut i Jokkmokksskogarna. Tälta, laga mat, köra hundspann, fotografera norrsken och många samtal runt lägereldar och middagar där alla världens problem löses. Än så länge tycker jag att vi har haft en riktigt trevlig och bra start på denna säsong. Vi har hundar som behöver fikatränas mer… Spår skall fixas, ved köras ut, kojor skall kollas och städas, utedass tömmas och mycket mer… Soluppgång och solnedgång samtidigt. I Lappland lever vi effektivt…
Kontrollera isen, märka ut leden och helst bli färdig innan mörkret faller.Isarna har på de flesta ställen blivit fantastiska i år. Hittills så har de ställen som jag kollat varit väldigt bra. Lite snö med bra kyla har varit kanon. Idag blev det en tur upp till Purkijaur och buska ett par kilometer över en sjö. Det är den kommunala skoterleden som sträcker sig mellan Jokkmokk och Kvikkjokk vi har färdats efter. Purkijaur borna brukar också märka sin del av sjön så nu kan vi förlänga vårat spårsystem med åtskilliga mil västerut.
Nu har vi ett par fina veckor med hundträning framför oss. Vi kan färdas långa sträckor. Bara jobba med hundarna för att få dem i ordning inför de kommande jobben och tävlingarna. I början av december börjar gästerna komma och det skall bli kul att träffa folk från när och fjärran. Tepaus är alltid nödvändigt. Förutom isdubbar finns alltid ispik och kastlinor med. Man vet aldrig när man får bada…
Neos Navigator är en bra överdragssko som med lite filtinnerskor blir en suverän vinterlösning för fötterna.Neos Navigator är en överdragssko som jag använt under den senaste vintersäsongen. Den är egentligen endast ett skal med en 10mm tjock isolering. För att den skall bli riktigt varm skall man antingen sätta en filtsko, ludda eller liknande inuti den. Jag har valt att sätta flera lager av tovade filtskor i kombination med en innersko från Kamik eller Sorel.
Med Neos Navigator och dessa innerskor som blir ytterligare 15-25 mm tjocka klarar jag utan problem temperaturer ned mot -45C. Den robusta vibramsulan är mjuk och det gör att foten rör sig och blodcirkulationen hålls igång. Dessutom så har jag köpt Neos extra isoleringssula till mina skor. Denna vintersko har även ett skaft som man kan rulla ut vid behov och då sträcker de sig en bra bit upp på benet. Allt tyg är vattenavvisande med tejpade sömmar.
Fördelarna med denna lösning av fotbeklädnad vintertid är att man lätt kan dra isär de olika lagren och torka dem. De är relativt lätta och man rör sig smidigt. Greppet i sulan är riktigt bra. Jag gillar den friare känslan som man får av dessa lösa och lediga skor. De är dessutom snabba och enkla att ta på och ta av.
Nackdelarna med Neos Navigator är att man får inte samma stöd runt foten. För att lösa detta kan man stoppa in en annan sko som ger mer stabilitet inuti om man vill. Neosarna skall vara vattentäta och det tycks de vara. Däremot så får jag problem med kondens inuti dem. Hade hellre sett att de hade haft ett ventilerande yttertyg. Slitstyrkan är inte heller den bästa och kollegor som lever som hundspannsguider menar att de håller ungefär två år. Trotts dessa nackdelar så är nog detta en av de i särklass bästa lösningen för varma fötter vintertid som jag ser det.
Den enda säljaren av Neos som jag har hittat i Sverige är Åkes Fritid i Vilhelmina. Han håller helt okej priser och min erfarenhet av att handla där är enbart positiva.
