Ängel från Fugitive's kennel är absolut inte förtjust i att vara ute med mig... Här är en madam som föredrar matte Stina före Husse Matti! Idag fick jag träna Stinas hundar. Vi har gjort så under höstträningen att kenneln är delad i två träningsgrupper. Det är lättare att hålla koll på vilka som ska vila extra, vilka som haft tassproblem, hur de gått sista turerna och eventuella förändringar. Ur respektive träningsgrupper ska vi sedan plocka våra tävlingshundar ifall vi åker på samma race. Som ni säkert förstår så handlar detta om prestige på högsta nivå!
Stinas spann hade hur som helst bra tryck i linorna. Uppför slalombacken ville några öka och de gick riktigt bra. Om de är bättre än mina? Det ska jag inte avslöja. Vi har hur som helst en väldigt jämn kennel i år!
Blom och Ängel… Två av Stinas hundar gillar helt enkelt inte mig. Vi har köpt in dem som vuxna och redan från början så har deras inställning till mig bara varit noll. Jag har jollrat, lekt, försökt vara normal och oavsett vad jag gjort och inte gjort så har mitt värde bara sjunkit. Stina där emot… hon är tydligen något alldeles fantastiskt! Det fanns tryck i linan hos Stinas spann. Frågan är vem av oss som kör snabbast till vinterns tävlingar... Xtreme gillar i alla fall att vara ute med mig. En trevlig och bra arbetande hund som är välkommen till mitt tävlingsspann.
Föreläsarna avlöste varandra under två dagar.Dr. Jerry Vanek (USA) föreläste om stretching och massage samt om vatten. Åter igen fick jag bekräftat hur viktigt det är att man tar på sina hundar. Att man känner hur de känns i pälsen, i musklerna osv. Att man får en känsla för hur hunden är i normalt läge. Mår hunden sedan dåligt så upptäcker man snabbare att någonting inte står rätt till. Dessutom var han en mycket underhållande föreläsare med snabba skämt inbakat i allt så det var bara att hålla sig vaken… När det sedan gällde vatten så var det en bra sammanfattande genomgång av hur hunden förlorar vatten och hur man tillför vatten. Vatten är så viktigt att det är bra att höra det gång på gång.
Milos Gonda (Slovakien) var en riktig höjdare att lyssna på. Hela hans historia om hur han börjat köra hund, kommit till norra Sverige, hur han tränar m.m. Helt klart en inspirerande föreläsning. Behållningen här var att man ska gör det bästa utifrån det man har!
Milos kör turister och tävlar med samma hundar för att det är just de hundarna han har! Han betonade också vikten av att aldrig köra på maxfart och att mittlinan alltid skall vara sträckt. Han pratade också om fördelarna med att köra turister. Att hundarna blev fysiskt och mentalt starka, ofta flera pass per dag med nya situationer samt att man verkligen har tiden att jobba med hundarna.
Hans Gatt (långdistansförare från Canada) pratade första dagen om lösträning med hundarna. Imponerande hade han löstränat med upp till 65 Alaskan Huskies samtidigt men att en optimal grupp var runt 10-12 hundar per tur. All denna lösträning bidrar enligt honom till en radikal minskning av skador hos hundarna. Han betonade även vikten av att aldrig köra slut på hundarna under en träningstur samt att alltid ge hundarna trevliga upplevelser. Nästa dags föreläsning började han att betona hur viktigt det är att som förare tränar själv! Hur viktigt det är att man äter rätt och bra under tävlingar m.m. Därefter slängde han fram sin imponerande träningsdagbok på bildskärmen! Här handlade det absolut inte om att mörka distanser eller skador hos hundarna. Allt stod att läsa för oss alla. Generöst och ödmjukt. Hans förespråkade också hur viktig vilan var. Han har nog ett lite annat träningsupplägg än många av oss i Skandinavien. Han löstränade sommar och början av hösten samt hela säsongen. Först i Oktober kom hundarna in framför fyrhjulingen. I november blev turerna på snö direkt ca 70 km+8 timmar vila + 70 km. Sedan tre dagars vila och ut igen.
Roger Dahl (Norge) pratade första dagen om hur han har sina hundar, kennelrutiner, träning osv. Andra dagen berättade han om sitt senaste Finnmarkslöp som han vann. Under tävlingen hann han mista en hund och tappa spannet flera gånger. Måste ha varit en känslomässig berg o dalbana utan dess like…
Tim White (USA) berättade mest om slädhundshistoria. Mycket gamla bilder och intressanta anekdoter. Tim är en person som kan mycket om slädbyggnad och utrustning. Jag hade hellre sett att han föreläste mer om t ex olika typer av slädar och kanske mer fokuserat på ett ämne.
Förutom föreläsarna så var det en utrustningsmässa. Slädar, hundmat, selar, koppel, karbinhakar, kläder och massor av annat. Kände man att pengarna brann i fickan så var det då inga problem att spendera dem där.
Åter igen kan jag konstatera att Kiruna Slädhundsklubb på ett proffsigt sätt arrangerat ett bra seminarium! Boka in i er kalendrar att ni skall till Kiruna under hösten 2013 för det har jag redan gjort!Dannevallsläden är absolut nytänkande! Tim White som är inovatör sågs endel runt denna släde... Oinakka har satt färg både på ankare och draglinor. Oinakka visade en lös släde man kan dra efter då man har mycket last. Absolut intresssant för oss som kör mycket last. Denna skall inte förväxlas med de slädarna som har en box man kan sitta på bak på skidorna.
Hildas aptit är bra igen. Här säger hon att hon gärna provsmakar paprika... Working Husky Hilda som är en av våra ledarhundar väntar valpar. Vi har fått oroa oss en hel del under denna graviditet. Planen var att para henne i våras men då löpte hon aldrig. Nu i höstas då hon kom i löp tog vi henne till veterinären för besiktning. Hon fick endast anmärkning på en liten knuta i ena bröstet. I Piteå hade vi hittat en hanhund som heter Nuna’s Attanik. Gamla fina linjer som vi mer än gärna vill kombinera med våra hundar.
Under graviditeten har Hilda rasat i vikt. Vi har grubblat, funderat och frågat folk som kan hundar. Hon är nu undersökt av flera veterinärer och medicinerad mot ev. livmoderinflammation. Blodproven visar förhöjda levervärden vilket förhoppningsvis rättar till sig efter graviditeten. Allmäntillståndet är på topp. Pigg och glad har hon varit hela tiden men med en aptit på noll. Med den nya hundmaten Precept och diverse små trick (skriver mer om detta senare) har vi fått igång henne att äta riktigt bra.
Valparna är nu på G vilken dag som helst. Måtte detta bara gå vägen! Detta blir Hildas tredje kull. Nu är hon 10 år och sprang utan problem med på turerna förra vintern. Mina tidigare erfarenheter med äldre tikar som valpar är att det brukar gå bra. Det är ju just dessa äldre friska hundar som man verkligen vill ha valpar efter! De som fungerat ett helt liv. Nuna’s Attanik är dessutom en äldre gentleman som också jobbar bra, är trevlig och haft ett friskt liv. Hilda har alltid varit en hund som gärna legat i soffan. Helt klart en mysig siberian husky! Här vilar Hilda under en majtur 2011. Hilda leder Stinas spann tillsammans med Olga. Här under en fraktkörning i Padjelanta och Sareks nationalpark 2010.
Fugitive's Freddy Kruger hälsar snällt och fint.Hundtungor som är långt inne i min mun och vänder under hälsningsceremonierna är inget som jag gillar. Därför blåser jag lite svagt så att hunden inte behöver trycka nosen allt för nära. Här på denna bild ser man tydligt hur Kruger nöjer sig med att hälsa med lagom distans.
Halm som vi använder i hundkojorna. En regnig sensommar och höst innebär enorma problem för bönderna. De kan helt enkelt inte skörda och det betyder direkt utebliven inkomst. För en hundspannsförare innebär det endast att det blir svårt att fåtag på halm. Halm som vi fyller våra hundkojor med under hösten, vintern och även delvis sommartid. Idag kom Volker med ett lass som han hade över sedan förra året så nu är vi säkrade inför vintern.
Ur tidningen Slädhunden nr2 1999 kan vi läsa följande:
Höga halmpriser. En regnig höst har trissat upp halmpriset i Alaska. En bal med ofta torr och dammig halm kostar mellan 6,5 dollar upp till 15 dollar! I svenska kronor 50-117kr!
