Sten och jag körde en entimmestur med gäster idag. Jag fick köra som ett troll för att hänga med i svängarna. Han körde helt enkelt som om han hade stulit släden sin... Fattar inte hur Hofgrens gamla byrackor kunde få sådan sprutt idag!?Just nu pågår Tobaccotrail i Svenska Lappland. Det är en 300km lång hundspannstävling som går i gränslandet mot Finnska Lappland. Läs mer om tävlingen på Tobaccotrails egen hemsida. Där kan ni även se resultat och aktuell ställning som uppdateras live.
Två Siberian Husky spann är där och kör mot Alaskans och blandhuskys. Bra jobbat Birgitta och Katarina! Jag önskar att fler siberian kennlar vågade sig ut på de öppna tävlingarna och testade sina hundar mot de bästa slädhundarna. Det är endast så man kan bli bättre.
OBS TILLÄGG… Även Karin Elby i 8-spanns klassen kör med rena siberians. Jättekul!!! Idag finns det en tendens att många siberian kennlar allt mer fokuserar på att klara de sk arbetsproven än att verkligen pröva sina hundar som slädhundar på de öppna tävlingarna. Efter en kortare paus fick jag köra före Sten påvägen hem. Här ses Sibbarna Jenna och Vera i led på hans spann beståendes av alaskans och siberians.
Working Husky Uffe får en sele dragen över huvudet. Den kall vara sååpass trång i halsen att man får tjorva och vrida lite innan den går över huvudet. Fullärd, jag? Absolut inte! Egentligen har jag vetat hur en hundsele ska sitta på hunden. Trots det så har jag successivt ändrat till att använda större och större selar. Fråga inte varför. Carina och Bibbi var med i höstas och tränade hundarna och kommenterade att vi hade stora selar. Jenki har även han kommenterat då vi jämfört. Ja, det är säkert flera som sagt men har jag lyssnat?
Problemet med en för stor hundsele är att den glider ut över bogbladen och påverkar hundens steglängd och rörelsemönster. Nu under förvintern testade vi att gå ner en storlek i princip rakt av på alla hundarna och det funkade super på de flesta.
En hundsele av rätt storlek skall inte vara lätt att trä över huvudet på hunden. Det skall vara lite bökigt. Samma då man tar av den. Man ska få böka lite! Vi använder selar från både Troll och från Dragråttan under vintrarna. Vissa hundar passar helt enkelt inte i trollselarna.
Under säsongen så ökar och minskar hundarna i vikt, fett och muskulatur. Ibland ligger en hund och pendlar mellan två storlekar. När vi kör långa körningar eller har tuffa perioder kan vi ibland byta storlek/modell på selarna på vissa hundar som vi vet går snett, kan få skav eller de som arbetar riktigt hårt.
Vad man kan lära sig av detta är egentligen att man aldrig kan lära sig tillräckligt mycket. Alltså, lyssna på vad andra har att säga. Dessutom så är det viktigt att man verkligen tillämpar sin kunskap och inte gör något annat än det man vet är rätt. Working Husky Totte samtalar med Lotta som var med på en tur 2011. Kanske säger Lotta något i stil med: Totte, jag lovar att springa i alla uppförsbackar idag om du står snällt då jag ska sela dig... Här är Working Husky Singla med en sele som är något för stor. Lite lång i ryggen samt att den har glidit ned för mycket på halsen anser jag numera.
Här är mitt spann startklart efter en lunchpaus.Idag avslutade jag en 4 dagars hundspanns tur med 2 tyska gäster. Det har varit bitande kyla med nedåt -37C då vi passerade några stora sjöar. Vi har inte frusit utan tagit saker i ett makligt tempo. Allt tar nämligen lite längre tid då man ex selar en hund med handskar på sig.
Sista natten tog vi i vår kamintältkåta. -27C under natten så ni kan gissa att vi stundtals har eldat. Själv vaknade jag klockan 3 på natten. Armen utanför sovsäcken och avdomnad. Hur länge vet jag inte. Först blir man rädd att det ska vara förfruset men sedan efter en koll såg allt ut att vara bra. Hade bara somnat på den.
Paret som var med på turen kom från tyskland. Även de var trevliga och lättsamma som de flesta som kommer på våra turer. Jag har sagt det förr och kommer att fortsätta att tjata om det men jag är glad för allt kul folk från hela världen som jag får träffa.
Hundarna går riktigt bra, de äter som tokar. Kylan har dock tagit endel på deras lilla fett reserv. Ändå så har jag täcken till hälften av de 17 hundarna som var med mig. Nu har de en dryg vecka hemma på kenneln med korta turer. De kommer att hinna äta upp sig en del innan nästa övernattningstur. En av våra fina solnedgångar. En av dagarna steker vi palt med fläsk till lunch. Fullmånen är groteskt stor just då den kliver över horisonten. Här över Pärlälven. Här vilar ett av hundspannen under lunchen. Fem siberian huskys i en hög framför släden. Sista natten låg vi i vår kaminkåta. Varmt och gott då vi eldade så kaminen var glödande.
En kortare paus på en av dagens en timmesturer. Just nu är det -34C ute och tempen tycks sakta fortsätta nedåt. Idag har vi varit fyra spann som kört en – två turer vardera. Förhållandevis lugnt med tanke på att det är marknadstorsdagen. I morgon däremot så blir min dag intensiv. 4 turer varav 3 stycken är tretimmarsturer. Lägg därtill lite hundmatning, hämta/lämna gäster, sela hundar och plocka hundskit.
Fick ett sms från Cissi ute i igloobyn. Hon är där med fyra gäster som Stina körde dit med hundspann. Tydligen så hade de det bra och låg nu i sina sovsäckar. Själv så ser jag fram emot min hyfsat varma säng samtidigt som jag vet att när man väl är där ute saknar jag sällan bekvämligheter. Jo, efter en vecka eller mer i extrem kyla brukar jag sakna en varm toalett. Jag passar på att brassa på elden medan jag väntar på Sten och Stina som är på ingång med hundspann och gäster. Här kommer Sten och Stina med gästerna. Stens ledarhundar är siberian huskyna Dino och Vera. Två syskon ur en kull där alla blev bra kommandooledarhundar. Här leder de ett spann alaskans och siberians. Som tur han vi avbryta renskinns slakten i tid. Att se vem som är skyldig är inte alltid det svåraste även om hunden nekar till brott. Här Working Husky Torock.
Här rastar vi hundarna i Hoting. Det är riktigt skönt att rulla norrut mot Lappland!Dagens etapp blev riktigt spännande och rolig. Vid mellantiden hörde jag att jag kört in en hel minut på Jenki. Då kändes loppet nästan som i hamn. Jag viste att mina hundar gick avsevärt mycket snabbare uppför redan första dagen. Idag borde de vara ännu större skillnad då mitt spann i princip inte påverkats ett dugg av tidigare dagars körning.
Plötsligt ser jag ett spann framför mig och snart är jag ikapp. Vi kör en bit sida vid sida och pratar med varandra. Jenkis spann är ganska slitet. Han gratulerar och jag tackar för en hund jag fått av honom. Freddy Kruger som Stina och jag har kunnat använda i vår avel. Sedan är det dags att dra igen för Stina kommer antagligen starkt flåsandes bakom oss någon stans.
Väl i mål står vi och pratar och plötsligt är Stina där. Hon fick dagens absolut snabbaste tid. Jag segrade med 10 sekunders försprång efter tre dagars körning. Stina tog silver och Jenki på bronsplats dryga minuten efter oss.
Just nu sitter vi hemma igen ca 800km norr om Åsarna. Vi har hälsat på Urban och hämtat två hundar. Svenne och Chicks. Svenne är grymt fin och har en intressant stamtavla för avel om han platsar i spannen. Jag lånar ut min sprintsläde till familjen Wahlbeg. Överväger att sälja den då jag hellre kör långa lopp.Neimans SVenne är en energisk kille. Gissar att han behöver träna på att koka kaffe i skogen... Rosa och Ulva som hade ömmande bogar markerar ingenting längre. De är pigga och glada. Vi kommer ändå att ge dem ca 1-2 veckors vila för säkerhetsskull. Bogskador skall man verkligen ta på största alvar.
