Browsed by
Etikett: Resa

Jokkmokks vintermarknad runt knuten

Jokkmokks vintermarknad runt knuten

Kortturer_hundspann_3
Stina med sina 12 siberian Huskies och fyra gäster på släden.
Första Tosdagen i Februari varje år sedan 412 år tillbaks har vi Jokkmokks Vintermarknad. För oss i Jokkmokk är detta som nyårsafton. Året indelas i före respektive efter marknaden. En marknad som är en klart märkbar vändpunkt för ljuset. Efter marknaden är det tydligt att solen orkar allt högre över horisonten.

Min syster Jenny har konstutställning tillsammans med fotograf Maria Klang. Man kan även läsa mer om Jennys tankar runt konsten och företagandet i ett fint reportage i Kuriren. Just detta är så typiskt Jokkmokks Marknad. Det är ett skyltfönster ut i världen och man kanske inte tjänar pengar just under själva marknaden men däremot så skapar det kännedom om att Jokkmokk med allt vad det innebär existerar.

Hundspannsturerna är slutsålda sedan länge hos Stina och mig samt de företag som vi samarbetar tillsammans med. Vi har därför nu börjat att sälja en tur med de renskötare vars betesmarker vi använder för våra hundspannsfärder. Man får helt enkelt hänga med ut i det dagliga arbetet och vi får åter igen bekräftat att folk vill uppleva saker som inte är allt för tillrättalagt.

Just de samiska upplevelserna tycks komma starkt i Jokkmokksområdet. En tjej som heter Anna Kuhmunen har startat ett företag som heter Silba Siida. Anna känner den samiska kulturen väl och delar öppenhjärtligt med sig. Nya kollegor i branschen är välkommet om de är seriösa. Det är tillsammans vi gör Jokkmokk till en åretrunt destination.

Jokkmokks Vintermarknad är en kul händelse men farten på vår verksamhet efter marknaden sänks endast något. Jag kan räkna helt lediga dagar innan 1 maj på min ena hands fingrar som det ser ut just nu. Ett jobb som inte känns betungande utan jag ser faktiskt fram emot lägereldar, kaffekok, hundspannsfärder och möten med människor från när och fjärran.

Kortturer_hundspann_7
-22C och utandningsluften från hundarna blev som ett dimmoln över spannet. Årets marknad ser dock ut att bli varmare än så.

Jokkmokks_vintermarknad_2016_6
Korv, fläsk, kaffe, bröd, bullar, te och allt värms över elden.

Kortturer_hundspann_4
Det obligatoriska kokkaffestoppet…

Roadtrip Jämtland

Roadtrip Jämtland

Roadtripp_jämtland_3
Tillsammans med Tuva, systerdottern, besökte jag en av mina favoritplatser att fiska på. Här letade vi skatter i form av runda stenar.
Är nu åter hemma efter en tripp ner till Jämtland. Att städa ut efter sin mormor och besöka barndomsplatser blir både en fysisk resa såväl som en inreresa tillbaks i tiden igenom alla minnen som dyker upp. Det blir verkligen påtagligt att det som varit har varit och nuet är någonting annat.

Hela min uppväxtfamilj samlades. Broder, syster, mamma och pappa. Jag är så innerligt glad för att mina föräldrar som separerat för flera år sedan har en sådan respekt för varandra. Det är inga sura miner eller bråk. Just detta är nog ett av det bästa som man kan få av sina föräldrar. Vi träffas tillsammans och har det trevligt. Sedan kan vi i lugn och ro ta avsked från mormor Britta och gå vidare i livet.

Nu är ju livet inte en dans på rosor rakt igenom. Saknaden av mormor finns där och jag hoppas att den fortsätter att följa mig igenom livet som ett varmt minne. Det är också tungt att hela familjen är utspridd över hela Sverige. Det hade verkligen varit lättare om vi bott mer samlat någonstans. Nu är avståndet utsträckt från Skåne upp till Lappland. Det blir inte så många gemensamma middagar och det blir liksom bökigt att slinka in på en kopp kaffe.

Nere i Jämtland han jag även med att träffa en del folk. Det blev både nya bekanta och äldre vänner som nästan är en del av släkten. Kaffe, samtal och möten med härliga människor. Det är också en hel del människor där nere och längs vägen hem där jag mer än gärna skulle svängt in och hälsat på men tiden blev för knapp. Hemlängtan till Nordlandet gjorde att gasen pressades lite extra under vägen hem mot Jokkmokk. Nästa gång…då måste jag stanna på fler ställen!

Roadtripp_jämtland_4
Åre Brukshundsklubb. Här sprang jag en del med min första hund, Lobo.

Roadtripp_jämtland_5
Perssons båt som vi lånade under våra fiskefärder ligger sedan många år oanvänd.

Roadtripp_jämtland_1
Alvar, systersonen, imponerade med sitt minne i olika spel.

Roadtripp_jämtland_2
En mammas stolthet och en systers skadeglädje är total då Jenny spelar i team med Alvar mot min förtvivlat frustrerande broder och fader…som ganska snabbt förlorade även detta spel.

Roadtripp_jämtland_7
Det blev några turer i det som är kvar av mormors trädgård.

Roadtripp_jämtland_6
Frökapslar symboliserar på något sätt både slutet och början på något nytt. Helt enkelt livet samlat i en kapsel!

Norrlandsvägar

Norrlandsvägar

Jämtlandsresa_juni_10
Ödsliga vägar, kaffestopp, rasta hundar och andas friskluft.
Mil efter mil rullar bilen längs ödsliga Norrlandsvägar. Kaffet rinner i strupen och en och annan godis följer med av bara farten. I söder, dvs runt Jämtland är det en del trafik. Upp mot Arvidsjaur och Jokkmokk är ordningen återställd och jag ser åter fler renar än bilar.

Att färdas med bil är en skön känsla. Musiken strömmandes skönt ur ur högtalarna. Gasfoten tillåts bli lite olagligt tung bitvis och bilen susar fram. Andra sträckor lättar man och snarare kryper fram för att hinna se och känna av omgivningarna. Längs inlandsvägen (E45) passerar man många byar och platser som känns ödsliga. Platser där jag aldrig skulle bosätta mig. Platser som får mig att känna hopplöshet och avveckling. Platser som för andra människor är framtidens byggd där de ser möjligheter och där de vill leva. Alla hittar vi förhoppningsvis vårt paradis någon stans.

Nu har jag landat hemma i Jokkmokk efter 1800 kilometer. Med mig hem har jag dessutom Bruno, en hund som är född på vår kennel. Han flyttade till familjen Gustavsson som valp. Nu hade de fått en tjuvparning och var tyvärr tvungna att placera om några hundar. Bruno skall ha varit en av deras bättre hundar men de valde att placera om honom då de visste att han var välkommen hos oss. När vi tog ut honom här på gården så är jag ganska övertygad om att han kände igen sig. Svansen snurrade och han gick utan tvekan in i hundgården med våra nästan 50 hundar. Home sweet Jokkmokk!

Jämtlandsresa_juni_7
Jämtland är vackert även om jag inte riktigt gillar alla dessa kyrkor. Jo, de är vackra på något sätt men de visar också på ett samhälle där kyrkan hade stor makt över folket. En del av vår historia som jag inte gillar.

Jämtlandsresa_juni_8
Bruno och jag knyter band…

Jämtlandsresa_juni_9
Annie svalkar sig vid Storsjöns strand.

Jämtland tur och retur

Jämtland tur och retur

Jämtland_1
Enkla blommor kan vara vackra. Mammas trädgård i Mörsil.
Många som lämnar sin hembygd gör det för att de inte gillar den. Inte jag. Jämtland är ett fantastiskt område. Fjällen ligger så nära inpå och det är ett i allra högsta grad levande samhälle. Här är det lite konkurrens och gas i folk. Det finns mycket driftiga människor här. Såväl inflyttade som infödda. Mixen är klart skön.

Med min mor och mormoder kvar nere i Mörsil och Åre så blir det allt för sällan turer ner hit. Det finns även massa kul folk jag gärna skulle svänga runt och dricka kaffe med. Såväl nya bekantskaper som gamla kontakter. Med syrran och hennes två barn lastade i bilen styrde vi iallafall kosan söderut från Jokkmokk.

Min mormor bor mitt i centrala Åre och har haft ett trädgårdsintresse utöver det vanliga. En passion på samma sätt som jag brinner för friluftsliv. Hon flyttade som 16 åring från Skåne upp till Åre. Det är ju ingen tvekan om att det finns lite ävetyrsblod i hennes ådror som möjligen kan följt med till mig. Jag har nog påverkats en del av henne att våga gå mot min dröm oavsett vad folk tycker och tänker.

På vägen norrut svängde vi in till Wild Tribe’s kennel och hämtade en liten 8 veckors valp, Drago. Det är ännu en siberian husky till vår flock. En energisk men väldigt lugn krabat. Garanterat kommer det mer bilder på honom här senare.

Jämtland_2
Lila blomma med gul mitt… Trädgårdsväxter är mycket vackra men absolut inte min starka sida.

Jämtland_3
Gula blommor i mormors trädgård i Åre.

Jämtland_4
Jämtländska humlor gör ’high five’!

Jämtland_5
Stolt systerdotter rastar valpen. Antagligen är modern i bakgrunden minst lika stolt.

Mot(gång) Femundlöpet 2015

Mot(gång) Femundlöpet 2015

Mot_femundlöpet_2
Rambo som fått ett snitt bakom en tå. Det är sytt men han har missat viktig träning så han blir hemma. Jag kommer givetvis att sakna honom när jag står där ute på spåret…
Vi närmar oss Femundlöpet med stormsteg. Det är ju ingen överraskning att tiden innan en tävling alltid blir lite lätt hektisk. Det är ju inte heller någon överraskning att man känner att man inte är riktigt förberedd träningsmässigt osv. Det är bara tävlingsnerverna som spökar.

Men i år tar det emot på allvar! Fyra av våra bättre ledarhundar är borträknade. Mitt absoluta ess när det gäller dåliga förhållanden är Rambo. Han fick ett konstigt snitt bakom en tå för några veckor sedan. Han är tillbaks i arbete men har tappat flera viktiga veckors träning så han skall inte utsättas för en tävling. Rut och Xara är ute för de har inte hunnit komma i form efter höstens valpningar osv.

Trotts att vi har 56 hundar på kenneln så är det inte så mycket när man skall plocka ett bra spann. Det är 9 valpar, ett gäng unghundar som är i arbete men inte redo, några gamlingar som bara går kortare turer och så några hundar som helt enkelt inte har den rätta inställningen eller förutsättningarna.

Själv så är jag inte heller i bästa form. Det har blivit dåligt med fysträning för min del. På den mentala sidan så saknas det helt enkelt lite motivation. Ett Femundlöp är krävande då man får ganska rejäl sömnbrist och samtidigt måste jobba hårt fysiskt under 3-4 dygn i sträck. Det kräver att man har en mental förmåga att hålla humör och motivationen uppe.

Just nu ser jag mest fram emot att få göra denna resa tillsammans med Volker och Jasmine som kommer att vara mina handlers liksom de två senaste åren. Dom är helt fantastiska som tar ledigt från sina jobb för att hjälpa till med detta. Vad de inte vet är jag har räknat ut detta! Om jag bryter vid första checkpoint så kommer jag att få mer tid med dem så min körplan sträcker sig enbart över de första 90km.

Mot_femundlöpet_1
Rambo strax efter att såret sytts. Egentligen har vi haft en bra säsong än så länge med skadefria hundar.