Norrlandsvägar
Mil efter mil rullar bilen längs ödsliga Norrlandsvägar. Kaffet rinner i strupen och en och annan godis följer med av bara farten. I söder, dvs runt Jämtland är det en del trafik. Upp mot Arvidsjaur och Jokkmokk är ordningen återställd och jag ser åter fler renar än bilar.
Att färdas med bil är en skön känsla. Musiken strömmandes skönt ur ur högtalarna. Gasfoten tillåts bli lite olagligt tung bitvis och bilen susar fram. Andra sträckor lättar man och snarare kryper fram för att hinna se och känna av omgivningarna. Längs inlandsvägen (E45) passerar man många byar och platser som känns ödsliga. Platser där jag aldrig skulle bosätta mig. Platser som får mig att känna hopplöshet och avveckling. Platser som för andra människor är framtidens byggd där de ser möjligheter och där de vill leva. Alla hittar vi förhoppningsvis vårt paradis någon stans.
Nu har jag landat hemma i Jokkmokk efter 1800 kilometer. Med mig hem har jag dessutom Bruno, en hund som är född på vår kennel. Han flyttade till familjen Gustavsson som valp. Nu hade de fått en tjuvparning och var tyvärr tvungna att placera om några hundar. Bruno skall ha varit en av deras bättre hundar men de valde att placera om honom då de visste att han var välkommen hos oss. När vi tog ut honom här på gården så är jag ganska övertygad om att han kände igen sig. Svansen snurrade och han gick utan tvekan in i hundgården med våra nästan 50 hundar. Home sweet Jokkmokk!
2 svar på ”Norrlandsvägar”
Som rabiat gruvmotståndare har du sagt upp rätten till att äga en bil.
Eller har du svårt att förstå sambandet?
Klart jag kör bil och jag gillar det! Så är det. Jag förespråkar återvinning/recyckling. Det finns mycket att kritisera om du granskar mig. Så är det.
Självklart har jag rätt att vara gruvkritisk och ändå använda metall. Alla gruvförespråkare vill ju inte skita ner naturen heller. Jag känner många gruvförespråkare som faktiskt på sitt sätt vill att vi skall minska utsläpp och konsumtion av metall.
Som sagt…vart du än vänder o vrider på dig så sitter röven där bak… 😉
/Matti