Browsed by
Etikett: Jämtland

Roadtrip Jämtland

Roadtrip Jämtland

Roadtripp_jämtland_3
Tillsammans med Tuva, systerdottern, besökte jag en av mina favoritplatser att fiska på. Här letade vi skatter i form av runda stenar.
Är nu åter hemma efter en tripp ner till Jämtland. Att städa ut efter sin mormor och besöka barndomsplatser blir både en fysisk resa såväl som en inreresa tillbaks i tiden igenom alla minnen som dyker upp. Det blir verkligen påtagligt att det som varit har varit och nuet är någonting annat.

Hela min uppväxtfamilj samlades. Broder, syster, mamma och pappa. Jag är så innerligt glad för att mina föräldrar som separerat för flera år sedan har en sådan respekt för varandra. Det är inga sura miner eller bråk. Just detta är nog ett av det bästa som man kan få av sina föräldrar. Vi träffas tillsammans och har det trevligt. Sedan kan vi i lugn och ro ta avsked från mormor Britta och gå vidare i livet.

Nu är ju livet inte en dans på rosor rakt igenom. Saknaden av mormor finns där och jag hoppas att den fortsätter att följa mig igenom livet som ett varmt minne. Det är också tungt att hela familjen är utspridd över hela Sverige. Det hade verkligen varit lättare om vi bott mer samlat någonstans. Nu är avståndet utsträckt från Skåne upp till Lappland. Det blir inte så många gemensamma middagar och det blir liksom bökigt att slinka in på en kopp kaffe.

Nere i Jämtland han jag även med att träffa en del folk. Det blev både nya bekanta och äldre vänner som nästan är en del av släkten. Kaffe, samtal och möten med härliga människor. Det är också en hel del människor där nere och längs vägen hem där jag mer än gärna skulle svängt in och hälsat på men tiden blev för knapp. Hemlängtan till Nordlandet gjorde att gasen pressades lite extra under vägen hem mot Jokkmokk. Nästa gång…då måste jag stanna på fler ställen!

Roadtripp_jämtland_4
Åre Brukshundsklubb. Här sprang jag en del med min första hund, Lobo.

Roadtripp_jämtland_5
Perssons båt som vi lånade under våra fiskefärder ligger sedan många år oanvänd.

Roadtripp_jämtland_1
Alvar, systersonen, imponerade med sitt minne i olika spel.

Roadtripp_jämtland_2
En mammas stolthet och en systers skadeglädje är total då Jenny spelar i team med Alvar mot min förtvivlat frustrerande broder och fader…som ganska snabbt förlorade även detta spel.

Roadtripp_jämtland_7
Det blev några turer i det som är kvar av mormors trädgård.

Roadtripp_jämtland_6
Frökapslar symboliserar på något sätt både slutet och början på något nytt. Helt enkelt livet samlat i en kapsel!

Vemodig glädje och sorg

Vemodig glädje och sorg

Mormor_åre_2
Mormor delar solidariskt såväl platsen vid köksbordet som en smörgås med Flippa.
Livet rullar på och det blir antagligen ingen repris. Att tiden går framåt och att det inte går att hoppa tillbaks blir så påtagligt emellanåt. För några dagar sedan lämnade min mormor oss. Det är ju inte oväntat då hon faktiskt han bli närmare 97 år. Inte oväntat men väldigt tråkigt och framförallt vemodigt att hon inte finns mer.

Min mormor var en fantastisk person. Mitt i Åre hade hon en trädgård som var stor del av hennes liv. Hon torkade löv i ugnen för att täcka rosenbuskarna på hösten, mortlade äggskal till växter som behövde kalk och så vidare. Med skottkärran traskade hon upp på byn där hon kollade om hon kunde få material som sten, sand m.m. till sitt stenparti från någon byggarbetsplats. Växter beställdes från när och fjärran. Hon hade hittat sin passion i livet och hon lät den formligen blomma ut. Detta har nog betytt mycket mer för mig än jag förstår. Hon har visat att man skall gå sin egen väg och man skall följa sitt hjärtat.

Som barn kommer jag ihåg att det byggdes kojor av filtar o bord, dockhus av papplådor, ansiktsmasker av kartongbitar och mycket mer. Kreativa upptåg där ingenting var omöjligt. Att hon var en konstnär på många sätt råder ingen tvekan om. En kreativitet som jag idag med glädje ser leva vidare hos både min mor och min syster (Fröken Humla).

Självklart gör det ont att hon inte finns längre. Samtidigt så är det skönt att hon slapp flytta in på ett älderboende utan kunde stanna hemma hela livet som hon själv önskade. Min mor som bor närmare har varit mycket hos mormor i Åre och hjälpt till under de sista åren. Hon berättat om fantastisk hemtjänstpersonal som funnits där när det har behövts. En social trygghet i vårt samhälle för alla oavsett om man är rik eller fattig som vi måste värna om.

Som sagt så är det en sorg att mormor inte finns längre. Samtidigt är jag så glad att hon gett mig modet, igenom att visa hur man kan leva för den passion man har och visat hur viktigt det är att man hittar sin passion. Det är med en blandning av vemod och glädje som hon kommer att finnas med mig i livet i mina tankar.

Mormor_åre_1
En humla som arbetar på i trädgården i Åre.

Norrlandsvägar

Norrlandsvägar

Jämtlandsresa_juni_10
Ödsliga vägar, kaffestopp, rasta hundar och andas friskluft.
Mil efter mil rullar bilen längs ödsliga Norrlandsvägar. Kaffet rinner i strupen och en och annan godis följer med av bara farten. I söder, dvs runt Jämtland är det en del trafik. Upp mot Arvidsjaur och Jokkmokk är ordningen återställd och jag ser åter fler renar än bilar.

Att färdas med bil är en skön känsla. Musiken strömmandes skönt ur ur högtalarna. Gasfoten tillåts bli lite olagligt tung bitvis och bilen susar fram. Andra sträckor lättar man och snarare kryper fram för att hinna se och känna av omgivningarna. Längs inlandsvägen (E45) passerar man många byar och platser som känns ödsliga. Platser där jag aldrig skulle bosätta mig. Platser som får mig att känna hopplöshet och avveckling. Platser som för andra människor är framtidens byggd där de ser möjligheter och där de vill leva. Alla hittar vi förhoppningsvis vårt paradis någon stans.

Nu har jag landat hemma i Jokkmokk efter 1800 kilometer. Med mig hem har jag dessutom Bruno, en hund som är född på vår kennel. Han flyttade till familjen Gustavsson som valp. Nu hade de fått en tjuvparning och var tyvärr tvungna att placera om några hundar. Bruno skall ha varit en av deras bättre hundar men de valde att placera om honom då de visste att han var välkommen hos oss. När vi tog ut honom här på gården så är jag ganska övertygad om att han kände igen sig. Svansen snurrade och han gick utan tvekan in i hundgården med våra nästan 50 hundar. Home sweet Jokkmokk!

Jämtlandsresa_juni_7
Jämtland är vackert även om jag inte riktigt gillar alla dessa kyrkor. Jo, de är vackra på något sätt men de visar också på ett samhälle där kyrkan hade stor makt över folket. En del av vår historia som jag inte gillar.

Jämtlandsresa_juni_8
Bruno och jag knyter band…

Jämtlandsresa_juni_9
Annie svalkar sig vid Storsjöns strand.

På resa till sydliga breddgrader

På resa till sydliga breddgrader

Jämtlandsresa_juni_6
Annie äter grönt gräs så det står härliga till.
Befinner mig just nu på resande fot i sydligare nejder. Närmare bestämt Jämtland. Redan då jag passerade Polcirkeln kände jag ett sting av hemlängtan. Ja, det är faktiskt sant. Samtidigt så är Jämtland ett fantastiskt län och är man jämte så förblir man alltid jämte! Det är en stolthet som man bär med sig inombords helt enkelt.

Min mormor bor kvar i eget hus mitt i Åre trots att hon är 96 år. Förvisso får hon hjälp av hemtjänstens personal dagligen. Tänk vilket fantastiskt land vi bor i. Till exempel så kan hon för 200kr/månad ha ett alarm i sitt hus med 24/7 passning av stand by personal. Personal som kommer och hjälper utan att först ta visakortet. Personal som är sköna människor som bryr sig om min mormor. Larmet är bara ett av flera hjälpmedel som hon har fått utan att måsta kasta upp tusentals kronor. Ett hyfsat solidariskt Sverige måste jag säga!

Min mormor har tidigare haft en helt fantastisk trädgård mitt i Åre by. Fullt med olika växter från när och fjärran. Med sina gröna fingrar och ett brinnande intresse har hon fått dessa att frodas vid foten av Åreskutan. Är det nu något som är tråkigt så är det att se hur hennes livsverk växer igen då hon inte längre orkar hålla allt i ordning. Samtidigt blir man påmind om att de gamla som funnits för oss som barn inte alltid kommer att finnas där. Livet är en begränsad tid.

Det är iallafall trevligt att vara hemma i Jämtland. Dyka in på Lundhags outlet, dricka kaffe med mor, titta till stugan som farmor och farfar byggde då de levde. Promenera på stigar där mitt friluftsintresse grundades och se alla välkända siluetter av fjäll som jag så många gånger drömt mig bort till. Med andra ord ett Jämtland som jag gärna skulle besöka oftare än vad jag tar mig tid till.

Jämtlandsresa_juni_1
Med kaffe och vitaminer är sträckan Jokkmokk – Mörsil endast trevligt ödsliga norrlandsvägar. (oragne=apelsin=vitaminrikt)

Jämtlandsresa_juni_4
Vissa blommor är mycket livskraftiga och lever vidare i min mormors trädgård.

Jämtlandsresa_juni_5
Äppelträd som blommar i Åre.

Jämtlandsresa_juni_3
Min mor med hundarna i det som var nyplantering då jag var barn. Åren tycks verkligen gå…

Jämtlandsresa_juni_2
Flippa tycks inte alltid förstå varför Annie skall följa. Annie arbetar å sin sida intensivt med att hålla reda på Flippa.

Boktips: Till fjällens ände av Nicklas Blom

Boktips: Till fjällens ände av Nicklas Blom

Till_fjällens_ände_1
Ett av många uppslag ur boken ’Till fjällens ände’.

För några veckor sedan damp det ned ett paket i vårt lilla torp. I paketet låg boken ’Till fjällens ände’ skriven och fotograferad av kompisen Nicklas Blom. Nicklas är killen som jag för några år sedan i det närmaste idiotförklarade då han ville köpa ett hundspann. Nicklas köpte iallafall ett hundspann, tränade sina hundar mer än många andra hundförare och gjorde sedan en resa från sin stuga i Åre till Treriksröset. Detta har även gjorts en film om ’Heading North’ (finns på Yoputube).

Boken är en riktig coffetable bok. Stort härligt format med massa fina bilder och modern layout. En bok som man kanske inte läser från pärm till pärm men gärna tar lite i taget tillsammans med en mugg rykande hett te eller en rökigt skön whisky. En bok som man kan drömma sig ut på tur med.

Texten är skriven med känsla och ibland både lite roligt och riktigt klokt eftertänksamt. Vi citerar Nicklas: ’Hobbypsykologen i mig vill tro att mycket av orsaken till mental ohälsa är att många människor inte lever de liv de skall leva.’ lite längre ner fortsätter det med ’Den sk civilisationen är en bromskloss för människor som vill slå ut sina vingar och prova attt flyga. Ängsligheten för vad omgivningen skall tro är större än tillfredsställelsen att leva som man själv vill.’ Detta är typiskt klara insikter från en människa som varit på färd och upplevt enkelheten i naturen.

När jag har tittat i boken så måste jag medge en sak. Nicklas behöver en kurs i att packa släden! Hälften av utrustningen hänger ju utanpå som om det vore en julgran. Annars förmedlar bilderna en känsla av livet där ute i markerna med ett hundspann. En känsla av kyla, vind, fridfullhet, äventyr, harmoni, frustration, glädje och mycket mer. En bild fungerar ju så att jag läser in mina egna upplevelser i kombination av det Nicklas vill förmedla.

Boken ’Till fjällens ände’ är nog ett av de bättre julklappstipsen som jag kommer på till alla som håller på med hundar, friluftsliv eller bara är intresserade av livet i norr. I min bokhylla kommer den utan tvekan att finnas och påminna mig om hur fel jag hade. Tydligen så kan man köpa ett hundspann. Jobbar man bara tillräckligt hårt som Nicklas har gjort så omvandlas en dröm till en verklighet!

Till_fjällens_ände_3
Första veckorna fick vi köra med äggklockan. 10 minuter var och sedan den andres tur. Här är det Stina som har tiden till sin fördel.

Till_fjällens_ände_2
Verkligheten är inte alltid som en turistbroschyr…