Inte mycket snö men fullt körbart!Nu har hundträningen gått in en ny fas sedan några dagar. Vi kör släde! Det är alltid så skönt att få stå på en släde istället för att sitta och bli kall på en fyrhjuling. Med släden blir man mer aktiv. Man kan jobba sig varm och man får en helt annan känsla för farten. Det knixiga är bara att undvika att bromsen hakar fast i någon stubbe eller liknande.
Just nu kan vi köra en slinga på 33 km och en annan tur på 42km. Imorgon skall jag försöka utvidga spårsystemet med ytterligare 10km. Det är så pass lite snö att man kan bara dirigera ut hundarna vart som helst. Det är helt perfekt ledarhundsträning och till helgen skall det komma ännu mer snö! Vad mer kan man begära egentligen? Inselningsmys i hundgården innan träningsturen. Oinakka Alu Distans är en riktig slitvarg som är en grymt hållbar släde!
Working Husky Balto.Våra valpar växer så det knakar. Några har flyttat till sina nya hem och några till skall flytta inom en snar framtid. Kvar hos oss kommer det att bli 9-10 av dem. Vi som är med dem dagligen kan se skillnader på de båda kullarna. B-kullen är mycket tillgängliga gentemot människor men har lite sämre aptit. C-kullen är grymma på att äta men några där är lite mer reserverade. Det blir som vanligt intressant att följa dem från valp till fullt utvecklad slädhund. Vi får ofta frågor om bilder och vi lägger en del bilder på våra instagramkonton. Stina hittar ni under Huskystina och mig hittar ni under Mattisblogg. Vi uppdaterar även Workig Husky Kennels Facebooksida. Smått möter stort. Nu kan de båda kullarna leka med varandra. Det är ibland ganska livat i hundgården… Detta med inkallning resulterar inte alltid i att valparna kommer direkt… Vi har lite att träna på! ’Nä, jag tuggar inte!’ Inte alls söta…
Stina med hennes träningsgrupp. Vi kör fortfarande utan nacklinor därför är spannet lite utspritt.Nu har vi rullat in i november. Hundträningen fortsätter och går nu förhoppnings in i en snöfas. Vi kan öka distanserna, köra oftare och på så vis förbereda hundarna för den kommande säsongen. Stor del av isarna har lagt sig och det är en tidsfråga innan vi även kör på sjöarna.
Idag blev det en 48 km tur med två av spannen. Vi eldade, drack te, kokade korv och vilade lite på spåret. Mörkret sänkte sig och man märker tydligt att dagarna blir allt kortare. Hundarna är i bra form då de gick lika hårt ut som de gick hem. Känns riktigt lovande även om vi inte har fått exakt så mycket träning som vi hade önskat. Kisspaus, vattenpaus, fotopaus, klappa hund paus osv. Att spannet kan stå still är även det en träningssak. Skogsbilsvägar och traktorvägar finns det gott om i Norrlands inland. Perfekt för hundträning innan snön kommer. Ännu en dag på jobbet. Lunchpaus och fikapaus är väll någonting man har rätt till enligt arbetsmiljölagen. En klassiker som tillagas på ett klassiskt sätt.
Dee när hon nyss hade flyttat till oss som valp.Under de senaste dagarna har flera hundar lämnat oss.Mauro blev gammal och en skada i handleden gjorde att han inte längre kan följa oss. Egentligen så var detta ett problem redan förra säsongen. Sista året har han mer gått kvar dels för att vi haft svårt med beslutet men även för att vi ville använda honom för avel. Han är pappan till vår C-kull. Nu har han fått somna in. Det är alltid tungt att förlora en färdkamrat. En hund som alltid gav allt för oss.
Igår så blev det dags för nästa avlivning.Dee, en siberian huskytik på drygt fyra år. Hon har sedan i våras lidit av någon typ av problem i fuftvägarna. Lunginflammation eller en parasit. Vi har behandlat henne mot allt tänkbart och ändå blev hon inte bra. Att hon var rosslig och periodvis mycket trött gjorde vårt beslut självklarare. Saknade får vi däremot leva med under många år. Hon va alltid en sådan där glad skit. En hund som vi egentligen hade köpt in som valp för att få in nytt blod i vår avel.
Zpring flyttade också igår på prov till en kille som har några få hundar. Vi hoppas att det kommer att fungera. Hon får det säkert kanonbra där med mer uppmärksamhet. Däremot så känns det alltid som att man sviker en hund när man säljer den. Det är inte hunden som vill bli såld. Det är en hund som trotts att den gör allt den kan inte är ’bra nog’ för mina önskemål. Fast nu ska jag inte förmänskliga hundarnas tankar och känslor, men det känns alltid som man sviker en polare.
Dessutom så är det en hel del valpar som skall flytta nu under de närmaste dagarna. Av de 16 valparna är planen att vi skall behålla nio stycken och att sju skall flytta. Vi har hittat bra hem till alla utom en liten tik i Xaras kull. Men hon kan lika gärna få bo kvar hos oss.
Detta är en inblick i en hundspannsförares vardag. Baksidan av en annars trevlig hobby eller som för oss yrke. Under Dees första säsong gjorde hon några fjällturer som här till Kebnekaiseområdet. En fin, go och alltid positiv hund. Mauro medan han ännu var en liten söt valp. Sedan förvandlades han till 32 kg muskler och järnvilja att flytta last.
Nu är en ny tävlingssläde beställd.Femundlöpet 2015 närmar sig med stormsteg.Det blir en Skonk F-1 Racing. Att valet föll just på Skonksläden är efter långa samtal med bland annat Nina Skramstad som tillslut övertygat mig om att detta är slädarnas no 1. Efter denna säsong kan jag nog komma med en lite utförligare test av denna släde.
Skonk F-1 Racing med 175 cm lastplan kan man sedan bygga till med en sittdel där man kan ha en foderkokare. Dessutom kan man koppla en släpsläde efter denna om man skall köra längre turer eller vill ta hundar på vila osv. Konceptet att kunna använda en släde till flera ändamål gillar jag. Däremot för den typen av långturer som vi arbetar med så skulle egentligen en Skonk F-1 Expedition vara intressant att köra som arbetssläde en säsong. Skonksläde med sitdel och släpsläde. (Bilden lånad av Skonk/Snorre Naess)