Browsed by
Etikett: Natur

Lapplands guld

Lapplands guld

Kommentarer 0 kommentarer

Hjortronplockning_lappland_1
Lapplandsguld. Vi hittade bara ett fåtal liter idag men trevligt hade vi.
Bor man inte i norra Sverige så förstår man nog inte riktigt detta med hjortron. Kanske är hjortron det den där gula varma goda sylten man skall äta på vaniljglass. Något man möjligen ätit på en restaurang eller köpt blaskig ifrån någon butikshylla för dyra pengar.

Här i norr håller de riktiga fantasterna koll på blomningen och hur allt utvecklar sig. Visste ni tex att kraftiga regn och hagelskurar under själva blomningen är bland det värsta som kan hända om man vill förgylla sin tillvaro med hjortronsylt. Frost är inte heller speciellt bra. Ibland är de bäst inne i videbuskarna medan andra år har mer bär på öppna ytor. Ni förstår att samtalsämnet hjortron är outtömligt. Guldmyrarna där det finns mycket hålls hemliga och går i arv.

Idag blev det en kortare bärplockningstur. Hundar, kanoter, kameror, fikagrejer och sist men inte minst några hinkar. Med på turen var förutom våra border collies även slädhunden Önska som är en tvåårig liten tik. Hon har skurit sig i en tass och är sydd så därför ville vi ha henne under uppsikt. Nu har hon premiärpaddlat, sovit vid lägerelden, trillat i sjön och nu sover hon trött hemma i soffan.

Om folk visste hur bra vi har det här i norr så skulle fler flytta hit. Paddla från sitt hus rakt ut i en fiske sjö. Plocka hjortron. Koka te på friskt sjövatten och det precis i utkanten av ett samhälle som Jokkmokk.

Hjortronplockning_lappland_2
Working Husky Önska. Här har hon precis trillat i sjön.

Hjortronplockning_lappland_3
Vidsträkta marker, gungande myrar och drickbart vatten i sjöarna. Vad begär ni av era liv?

Hjortronplockning_lappland_4
Önska kopplade av riktigt snabbt och somnade då vi slog oss i ro vid en luncheld.

Hjortronplockning_lappland_5
Pannkakor som steks i den lilla plåtpannan (test av pannan kommer).

Hjortronplockning_lappland_6
En vill plocka bär medan den andre vill dra vidare…

Med smak av Sareks nationalpark

Med smak av Sareks nationalpark

Kommentarer 2 kommentarer

Taste_of_sarek_4
Working Husky Zipp har tjänstgjort som ledarhundslärling.
Nu har det vänt. Snöförhållandena är avsevärt mycket bättre, solen har skinit och min influensa har gett sig riktigt bra. Vist kraxar jag ännu som värsta skadeskjutna korpen men det kanske man får räkna med när man inte vilar ut flunsan riktigt.

Under den senaste veckan fick vi ett par avbokningar så denna veckotur genomfördes med endast en gäst, Rabia från Tyskland. Det passade egentligen bra för Patrik som brukar hjälpa oss en del med korta turer runt Jokkmokk kunde då smita från sitt ordinarie snickarjobb och hänga på. Med tre hundspann har vi sedan cruisat omkring i gränszonen för Sareks nationalpark.

Tält, stugor, kokkaffe, grillat korv, kraftigt norrsken, vindpackad snö, älgar, en rödräv, en kungsörn, två renar, pigga hundar, trevliga stugvärdar och skidåkare har genomsyrat denna vecka. Exakt så som livet på fjället skall vara. Det enda dåliga som egentligen hände är att en av hundarna, Extreme fick en öm handled och fick åka släde sista dagen. Nu är han hemma och vilar upp sig. Ingenting tyder på att det skall vara något allvarligt.

Rabia har påbörjat sin resa söderöver och Patrik är påväg till sitt snickarjobb. Några slädar har fått nya belag och stor del av utrustningen är nu lastad inför den kommande lite större Sarekturen. Vi har grönt ljus från berörda samebyar och väderprognosen ser lovande ut. Bra temperaturer vilket minimerar lavinriskerna och borde ge oss fina körförhållanden. Jag känner mig verkligen grymt privilegierad som har möjligheten att få tuffa omkring vecka efter vecka i vår fantastiska fjäll och skogsvärld!

Taste_of_sarek_5
Toolik han kan!

Taste_of_sarek_6
Veckans norrsken var riktigt häftigt. Flera dagar med olika typer av norrskensaktivitet.

Taste_of_sarek_2
När livet ler så måste man le tillbaks!

Taste_of_sarek_3
Sista nattens tältcamp ligger skyddad från väder och vind.

Taste_of_sarek_1
Patrik kommer tuffandes igenom sista dagens snöbyar och låga moln.

Domedagsväder

Domedagsväder

Kommentarer 0 kommentarer

Domedagsväder_1
Vintern 2014 evakuerade vi med hundspannen en tidigt morgon från Sitojaurestugorna för att komma undan den värsta stormen. Vi nådde Saltolukta fjällstation redan innan lunch då det verkliga ovädret bröt loss. Denna bild är tagen innan stormen kom på riktigt.
Det är omöjligt att ta sig fram längs den dalgången nu. Det har aldrig varit så dåliga isar som i år. I helgen kommer det en snöstorm med superorkanstyrka. Denna vår kommer att bli helt snöfri och regnig. Lavinerna i år slår fram där det till och med är platt.

Domedagsprofetiorna är många och de haglar oftast tätt så här års. Dessa kommer från två kategorier folk. Den första är från de som vill hitta ett alibi till att få stanna hemma framför TV’n. För dem känns det bättre om familjen Andersson och Nilsson även de ställde in sin fjälltur. Den andra gruppen är de som aldrig är ute och har noll koll på va en is egentligen är. De tror att bara för att det är lite snödrev så kan man inte vara på fjället på ett säkert sätt.

Nu kan jag avslöja sanningen. Ja, det finns dåliga isar. Ja, det kommer att storma några dagar under vintern och Ja det kan gå laviner på fjället! Det är helt normalt och som fjällfarare måste man själv bedöma alla situationer oavsett om folk varnat eller inte varnat. Att stanna hemma är ingen lösning. Att vara försiktig, förståndig och att ändra sina planer efter rådande förutsättningar är däremot modellen.

Låt er inte skrämmas bort från en underbar tid på vårfjället. Spänn på er skidorna, sela hundarna, tanka skotern eller traska iväg med snöskorna. Var sunt försiktig och upplev äventyret där ute!

Domedagsväder_2
Skiftningar i väder kommer sällan som en blixt från en klar himmel. Man ser sig om och har då oftast gott om tid att förbereda sig.

Domedagsväder_3
Med rätt attityd kommer man långt. Dumdristighet skall man undvika!

Kalla januaridagar

Kalla januaridagar

Kommentarer 2 kommentarer

Kalla_januaridagar_2
Uschi och Atlas leder Sarahs 6-spann.
Nylandad hemma efter två dagar ute med hundar och Sarah och Iia. Vi har haft norrsken, -33C, älgmöten, tältnatt, ett par lägereldar, trevliga samtal och en del hundkörning.

När det gäller älgarna så hade vi tre älgar som jag inte var riktigt säkra på om de skulle dra eller stanna. De är nu några veckor då älgarna blir allt tryggare och vi får skrika och tjoa för att få dem av spåret. Det händer ju varje år att vi har någon lite närmare kontakt med dessa stora djur. De ploppar upp på spåret mellan spannet och en vallande border collie eller som när jag körde på en med skotern förra året. Adrenalinfyllda och spännande möten helt enkelt som vi gärna är utan.

Detta med att färdas och leva där ute. Att få vakna i ett tält eller i en stuga. Att få färdas igenom våra ödemarker som vi fortfarande har här i norr. Hundspann, kanot vandrandes eller skidrandes. Att få leva på luffen borde alla någon gång få möjlighet att testa. Nu var vi ute två dagar. Egentligen så är det först efter ca tre dagar jag börjar se hur folk trappar ned på riktigt. Det norrländska lugnet infinner sig. Lugnet som man får av att vara nära naturen och beroende av naturen.

Kalla_januaridagar_1
Ett snötyngt skogslandskap där solen äntligen börjar synas över horisonten.

Kalla_januaridagar_3
Sarah som före turen hade problem med ’kylan’ i skåne. Vi snackar då +6C. Här arbetar hon barhänt med kameran och tempen pekar på -30C. Det är skillnad på kyla och kyla!

Norrlänningar som inte finns

Norrlänningar som inte finns

Kommentarer 6 kommentarer

Norrlänningar_finns_inte
Saxat från Vidsel Test Range hemsida. UNPOPULATED 100%
Finns vi inte eller räknas vi inte? Nu senast är det vår protest mot Vidsel Test Range som vill lägga beslag på ett stort område som är delvis privatägt. Folk lever och bor i eller i utkanten av detta området. Andra är där all sin fritid eller delar av sin fritid. Detta är vår livsmiljö på olika sätt.

UNPOPULATED AREA: 100% står det på Vidsel Test Range hemsida där de marknadsför området. Udtjaområdet på 1650kvadratkilometer är idag obefolkat. Man släpade ut de som bodde där och som ville fortsätta att bo där. De fick inget val. Man tvångsinlöste deras hem. Detta hände 1958. Idag vill man utöka området temporärt under vissa perioder. Där bor det också folk. Även det området står på samma sida som UNPOPULATED AREA 100%. När man sedan sammanbinder Udtjaskjutfältet med Esrange i Kiruna får man ett område som sträcker sig 350km och 24 000 kvadratkilometer (se Wikipedias lista över Svenska läns storlek och jämför) av norrlänningars hemmiljö. UNPOPULATED AREA 100% står det längst ned.

För oss som lever här uppe i Sveriges utkant är det grymt förnedrande att bli marginaliserade på detta viset. Det handlar inte om man är same, nybyggare eller inflyttad på senare tid. Ibland är det en vattendamm som skall byggas. Ibland är det gruvor som skall byggas. Ibland är det bombmål man behöver. Vi räknas helt klart inte!

Kolonialismen är ett faktum. Jag gillar inte att prata om den men det är oundvikligt. Om tvångsförflyttning inte är kolonialism vad är det då? Om Vidsel Test Range landgrabbing för att de skall kunna bedriva sin ekonomiska verksamhet inte är kolonialism vad är då kolonialism? Jag kan varmt rekommendera Po Tidholms artikel Välkommen till Västindien i tidningen Filter (följ länken).