Första dagen bjöd på strålande väder.Förra Tisdagen lämnade vi Saltoluokta Fjällstation och styrde hundspannen söderut längs Kungsleden. Svenska Turistföreningens stugor var ännu inte öppna men eftersom att vi jobbar såpass nära varandra kunde vi få låna en nyckel. Detta gjorde att vi hade stugorna helt själva.
Med på turen var Michael som tidigare varit på tur med oss. Nu följde även hans två döttrar, Annika och Charlotta med. Det har som vanligt varit roliga och skämtsamma stämning varvat med mycket seriösa samtalsämnen. Snö och väderförhållanden har dessutom visat sig från sin fina sida. Bra spår och hundarna har gått och skött sig riktigt bra.
Området söderut från Saltoluokta bjuder på fina passager på fjället men även gamla fjällskogar. Knotiga tallar, vindpinade granar och krokiga små fjällbjörkar. Perfekt för en varierad tur där man mycket sällan stormar fast. Påväg över Laidaure söder om Aktse fjällstuga. Alla stugor i detta området har sköna värmande vedkaminer. Working Husky Cula på sin livs första fjälltur. Hon är bara ca 1,5 år och sköter sig riktigt bra redan. Nya lätta och komprimerbara hundtäcken invigdes denna tur. Jag är så tacksam för de hundar som jag får arbeta med. De är lugna och fina vilket gör att de flesta situationer går så mycket smidigare. Även gästerna har i princip alltid en störtskön attityd till situationer som uppstår under vår färd.
Den första en och halva dagen var tämligen gråmulen med snöfall.I går landade vi på Saltoluokta fjällstation fem personer och 28 hundar. Bakom oss har vi då en fin färd på dryga 220 kilometer igenom mycket fina delar av Svenska Lappland med urskogarna Pärlälvens naturreservat och Ultevis fjällskogsreservat samt utkanterna av Sareks nationalpark med höga fjäll som tornar upp sig mot skyn. Områden som ofta kallas för Europas sista vildmark.
Gästerna på denna tur kom från Danmark och Tyskland. De har alla varit av den typen som gör att mitt arbete blir så roligt. Spännande människor som inte är rädda för att hjälpa till. Hugga ved, göra eld, mata hundar, laga mat, diska, plocka hundskit, torka selar och allt annat som hör till en hundspannstur. Att vara guide på en tur som denna är både roligt och lättsamt. Skillnaden mellan en turist och en gäst är att en gäst är delaktig i produktionen av upplevelsen tillsammans med guiden. En turist blir mer liksom föst mellan olika upplevelser som denna matas med. En gäst upplever jag mer som en ’medmänniska’ på denna planet än som en kund om ni förstår vad jag menar.
Som vanligt när jag startar denna tur, Crossing Lapland, brukar jag alltid få olika rapporter från leden om diverse hinder i form av dåliga isar, otrampade leder eller som denna gång varning för mycket vatten som tryckts upp på isarna. Efter överväganden så valde vi därför att en sträcka köra ut på en av de ödsliga landsvägarna här i utkanterna av Jokkmokks kommun. Vi följde denna väg ca tre kilometer till byn Luvos där vi kunde komma in på bybornas isled västerut över Karatssjön. Senare fick vi veta att samma dag hade Jokkmokks skoterklubb ankrat med skotrarna i vatten på just den sträcka som vi undvek. Ibland skall man tydligen ha lite tur också.
I Ritakdalen tältade vi en av nätterna. Trotts sovsäckar som skall klara -40C i kombination med fleeceinletsen så frös vi oss igenom natten. Detta var verkligen ingen skön natt varken för mig eller mina gäster. Nu efteråt så förstår jag att temperaturen var ner till -30C eller kallare i kombination med att det var ganska hög luftfuktighet. Det gick, men kul var det inte! Natten före, i Årrenjarka Fjällby med golvvärme i stugan kändes verkligen overklig lyx. Natten efter låg vi i Sitojaurestugan där vi eldade, lagade mat och mådde som kungar.
Den första långtursveckan är nu till enda och jag känner med viss förskräckelse att säsongen går mot sitt slut. Nu har vi snart bara två månaders hundspannskörning kvar denna vinter. Working Husky Bobbo är en av unghundarna på 1,5år som nu gör debut på de lite längre turerna. De har tidigare gått på flerdagarsturer i skogslandet men ännu aldrig utsatts för tuffare fjällväder på riktigt. När vi styrde spannen ut över Karatssjön klarnade himlen upp. Här ser vi Jervasfjällen och utkanterna av Pärlälvens naturresrvat. Möte med kollegan Tor-Henriks hundspannsgrupp från Årrenjarka Fjällby. Kallaste natten blev i tältet förstås. Denna turen innehåller allt från djupa urskogar till högre fjällpassager.
Under den gågna helgen har jag kört ett par grupper på tvådagars hundspannstur. Det känns väldigt safe att vara inom räckvidd från kenneln. Händer det någonting så rasslar det bara till och Stina är där och kan hjälpa till eller tvärt om.Sitter här vid datorn mitt i natten och kan konstatera att jag kommer att byta jobb! Från och med nu blir det inga mer kortturer för min del för resten av denna vintersäsongen. Fokus blir nu inställt på turer som är runt en vecka långa. Jokkmokk lämnar vi bakom oss och styr spannen mot Lillselet, Årrenjarka, Kvikkjokk, Kungsleden, Saltoluokta, Sareks nationalpark, Kebnekaise, Stora Sjöfallets nationalpark, Nikkaluokta och så vidare. En massa spännande fjällområden och platser.
Nio veckor på fjället och minst 200 mil kommer jag tillsammans med en del av våra slädhundar att tillryggalägga med våra grupper. Nio veckor på färd i solsken, snöstorm, regn, bitande kyla och säkert annat jag inte kommer på. Detta är inte bara ett äventyr för mina gäster. Detta är även ett äventyr för mig!
Vår första stora utmaning kommer att bli att ta oss fram till Laxholmen i Karatssjön. Skoterklubben har inte lyckats köra upp hela leden ännu och det pratas om mycket vatten på sjöisarna. Vår andra stora utmaning blir Kungsleden där STF (Svenska Turistföreningen) plötsligt öppnar stugorna en vecka senare än vi beräknat. Campingutrustning är med och vi litar på att ’det löser sig’ efter vägen.
Serviceteamet ’Stina’ kommer att en gång per vecka förse mig med ny proviant, nya gäster, hundmat samt byta en del hundar om det behövs. Dessutom kommer hon att köra korta turer nere i Jokkmokk och i Saltoluokta med de hundar som inte är med mig. Vi har unghundar som skall skolas in och en massa annat pyssel. Förhoppningsvis kan hon följa på en eller ett par av våra veckoturer. Även Stina kommer att ha mer än fullt upp om jag inte misstar mig helt.
Nu ser jag iallafall fram emot en färd som få är förunnat att få göra. Det är verkligen ett privilegium att få leva på detta vis. Ett privilegium som vi arbetar hårt för så det känns helt klart välförtjänt.
Ni kan följa Stina på Instagram @Huskystina och mig på @Mattisblogg. På facebook hittar ni Mattisblogg, Working Husky kennel och Jokkmokkguiderna fär vi försöker uppdatera med senaste nytt. Gråmulen snödag i skogslandet. Skogslandets grilleldar med supergrillglöd saknar jag efter en tid ovan trädgränsen. Vattenhämtning från älven vid vår tältcamp. ’Husse…nu drar vi. Mot äventyret, fjället och livet på vidderna!’ Rambo en av mina klart coolaste ledarhundar under dåliga väder och snöförhållanden.
Stå upp mot gruvindustrin!Snart skall regeringen fatta beslut om koncessionstillstånd för den planerade gruvan i Gallok/Kallak och du kan påverka detta beslut!.
Vi har alla vår fullaste rätt att skriva ett yttrande till regeringen och det är en demokratisk möjlighet som var och en av oss har att påverka så att det inte blir en gruva i Gallok/Kallak. Man skriver ett mail med sina synpunkter till Näringsdepartementet som bereder ärendet men skicka även till Kulturdepartementet som har samefrågor och Miljö- energidepartementet.
Synpunkter som kan vara lämpliga att ta upp som jag ser det är följande.
– Bevara Jokkmokksområdet med Laponia som en gruvfri zon. Ett ’Vildmarksområde’ med unik karaktär som har ett mycket högt värde för hela Europa.
– Inte öppna en gruva i Gallok/Kallak pga den miljöpåverkan som detta skulle innebära så väl vad gäller globalt med klimatpåverkan men även lokalt med det läckage som faktiskt uppstår vid brytningar som denna.
– Att respektera renskötarnas behov av markerna för att bedriva renskötsel.
– Att INTE ge fler tillstånd till nya gruvetableringar innan man har löst problematiken runt Northland och Pajala. Då menar jag såväl miljömässigt som ekonomiskt för Pajala kommun med invånare.
– Att ge tillstånd till etablering av en gruva skall INTE ske innan att man har tittat på helhetsingreppet. Infrastruktur, miljöpåverkan, socialpåverkan, långsiktig ekonomi, påverkan på renskötseln m.m.
Alla som har ett intresse av att det inte blir ett Jokkmokk Mining District BÖR skriva ett litet mail till dessa tre departementen. Man har rätt att göra detta fram till och med det att beslutet är fattat av regeringen.
Vill ni återfriska minnet om gruvnäringens framfart på Nordkalotten så rekommenderar jag en titt på en dokumentär av Al Jazeeera, People & Power – Under Northern Lights.
Älgko inne i Sareks nationalpark.Marcus Eldh och företaget Wildsweden fick i år det Stora Turismpriset 2015. Det är ingen slump att priset gick just till Marcus. Han är en kollega i branschen som arbetat målmedvetet och proffsigt under en längre tid med naturturism. Fokus har varit olika typer av viltsafarisatt locka besökare till genuina naturupplevelser med olika typer av safaris som älgsafari eller björnskådning och vargspårningsturer på vintern.
Motiveringen till Wildswedens vinst är:”Vinnaren är ett föredöme för svensk turismutveckling genom att visa vägen för hur man med små resurser kan samproducera och paketera kunskapsintensiva naturupplevelser. Företaget har nått en hög internationaliseringsgrad med framgångsrika metoder för export. WildSweden bedriver ekoturism hela året i stora delar av landet.”
Att Wildsweden fick detta priset är ett erkännande för naturturismen och ekoturismen. Marcus har verkligen visat att det inte alltid är de stora flådiga satsningarna som är de rätta. Man kan komma långt med små resurser och faktiskt göra skillnad för arbetssituationen ute i glesbygden. Än en gång hatten av för Marcus och Wildsweden och grattis till ett välförtjänt pris!
Tillsammans försöker vi, Wildsweden och Jokkmokkguiderna, nu att lansera en Älgsafari i Rapadalen, Sareks nationalpark. Hösten 2015 fick vi inte nog med bokningar. Inför 2016 har vi däremot både förfrågningar och intresserade resebyråer som idag står redo och väntar på nästa års priser och datum.
