Fikapaus med fri sikt.Singel i Salto är en sann överlevare till produkt. Om jag inte misstar mig så borde det vara 20 års jubleum nu ganska snart för detta arrangemang. Om jag inte heller misstar mig helt så är detta orginalet till alla singelarrangemang. De var före singelkryssningarna med Finnlandsbåtarna osv. Som sagt…det är Jokkmokksfjällen som levererar än en gång!
Vi har nu genomfört arrangemanget med Saltoluokta fjällstation som utgångspunkt. God mat, vedeldad bastu vid sjön Langas friska och klara vatten, fina dagsturer i fjällmiljö, trevlig personal på den genuina fjällstationen. Att få dessa förutsättningar som guide gör inte arbetet speciellt svårt. I princip bara att glida med och ha det trevligt helt enkelt.
Under tre veckor har jag haft en natt hemma på torpet. Resten har varit ute på olika uppdrag. Härliga vandringar i fina områden. Men det är också skönt att nu få landa hemma i skogslandet ett tag. Nästa vandring drar Stina på till veckan. Håll kängorna leriga gott folk! Janne still going strong. Kollegan som jag jobbat med i detta arrangemang sedan lång tid…klart mer än 10 år! Utelunch över öppen eld. Saltoluoktas solnedgångar är fantastiska. Jore och Magnus kommer med båten till bryggan vid Sjöfallet. Flippa gillar dagsturerna, fjällstationslivet men har svårt att förstå varför hon inte får äta med gruppen inne i restaurangen på kvällarna…
Älgko inne i Sareks nationalpark.Inför den kommande hösten lanserar vi nu en helt ny produkt. Älgsafari i Rapadalen, Sareks Nationalpark. Tanken har funnits där under en längre tid. Produkten är ett samarbete med Marcus Eldh som driver företaget Wild Sweden.
Med helikopter färdas vi fram till nationalparksgränsen och vandrar därefter in i Rapadalen. Vi ska tälta, laga mat i det fria och spana efter Sareks storälgar. Att sedan naturen är fantastisk i Rapadalen gör ju inte saken sämre.
’Ge mig hundar… Ge mig snö och ni kan behålla resten!!!’ Knut Rasmussen och Jenki tycks instämma.Nu har det helt plötsligt blivit Maj månad. På facebook kan jag se att det är mycket friluftsfolk som är ute och njuter av den nattliga skaren. Långt ner i södra Norge, Dalarna och upp till oss här i norr. Denna vårvinter har verkligen levererat fina dagar än så länge. För oss här i Lappland så med lite tur kan det fortsätta ännu en månad eller så.
Stina och jag har varit på en tripp med hundarna in mot Aktse och Sitojaure i utkanten av Sareks Nationalpark. Med på turen var Jenki som kört mycket hundspann men nästan uteslutande kortare tävlingar. Vi (Stina och jag) har roat oss med att låtit Jenki ’känna lite på’ platser som Aktsebacken (400-500m brant stigning), ospårad körning i hyfsat tät björkskog osv. Mycket svett, skratt, sova i solen, äta gott och bara ha det bra. Exakt så som en fjälltur skall vara! …eller om Jenki själv får uttrycka sig: ’I will be back!’ Tälcamp nedanför Skierfeklippan i utkanten av Sareks nationalpark. Kärlek. Mantti och Matti. Ospårad körning i snårig fjällbjörkskog. Jenki som har alla möjliga medaljer från olika hundspannstävlingar fick en inblick i vad som krävs av expeditionshundar. Stina med sitt spann nedanför Skierfe. Grym skare! Jenki helt klart välförtjänt lycklig efter att ha sprungit Aktsebacken med ett hundspann. Det är 400-500 meter brant stigning på nån kilometer.
Snöfall och lite vind suddar snabbt ut sikten i marknivå.Sarek är mytomspunnet, stugfritt, ledfritt, skoterspårfritt och man måste verkligen lita till att man klarar sig själv. Gruppen, hundarna och jag. Det kan gå lätt men det kan lika gärna gå väldigt, väldigt tungt. Sarek 2015 har bjudit på förvånansvärt bra förhållanden.
Från Saltoluokta lättade vi ankare och styrde in mot Sarekmasivet och Äphar området. Väl i övre Rapadalen ändrade vi vår plan och drog oss ned igenom Rapadalen mot Aktse. Hade vi gått mot Padjelantas öppna vidder skulle vi mött en annalkande storm där med ett ofrivilligt tältdygn som resultat (enligt väderprognos vilket även senare visade sig stämma i verkligheten).
Under de 8 dagar som vi luffat omkring har det totalt kommit 50-60cm nysnö. Vinden har dock hjälpt oss en del. Vi har fått planera om rutter och färdvägar ett flertal gånger under vår färd. Naturen har satt riktlinjerna som vi spelat efter. Vi spelade med naturen och inte emot den.
Hundarna har denna vecka varit ganska jobbiga. Två löptikar har kollrat till huvudena på några av hanhundarna. Dessutom så fick jag in sex nya hundar som varit med Stina den senaste tiden. Några av dessa har inte riktigt kopplat att vi skall vara tysta även precis innan start. Jag har fått motion av allt springande fram och åter för att förklara för dem att nu kör vi konceptet ’tysta starter’ trotts att vi är 5 spann samtidigt. Vinden har polrat bort all snö runt de fasttrampade spåren efter rödräv. Norrsken i övre Rapadalen. Tältcamp i övre Rapadalen. Hundspann arbetar sig nedåt längs Rapaälven. Arial efter lite vind och snöfall. Hasse en av veckans gäster.
Working Husky Zipp har tjänstgjort som ledarhundslärling.Nu har det vänt. Snöförhållandena är avsevärt mycket bättre, solen har skinit och min influensa har gett sig riktigt bra. Vist kraxar jag ännu som värsta skadeskjutna korpen men det kanske man får räkna med när man inte vilar ut flunsan riktigt.
Under den senaste veckan fick vi ett par avbokningar så denna veckotur genomfördes med endast en gäst, Rabia från Tyskland. Det passade egentligen bra för Patrik som brukar hjälpa oss en del med korta turer runt Jokkmokk kunde då smita från sitt ordinarie snickarjobb och hänga på. Med tre hundspann har vi sedan cruisat omkring i gränszonen för Sareks nationalpark.
Tält, stugor, kokkaffe, grillat korv, kraftigt norrsken, vindpackad snö, älgar, en rödräv, en kungsörn, två renar, pigga hundar, trevliga stugvärdar och skidåkare har genomsyrat denna vecka. Exakt så som livet på fjället skall vara. Det enda dåliga som egentligen hände är att en av hundarna, Extreme fick en öm handled och fick åka släde sista dagen. Nu är han hemma och vilar upp sig. Ingenting tyder på att det skall vara något allvarligt.
Rabia har påbörjat sin resa söderöver och Patrik är påväg till sitt snickarjobb. Några slädar har fått nya belag och stor del av utrustningen är nu lastad inför den kommande lite större Sarekturen. Vi har grönt ljus från berörda samebyar och väderprognosen ser lovande ut. Bra temperaturer vilket minimerar lavinriskerna och borde ge oss fina körförhållanden. Jag känner mig verkligen grymt privilegierad som har möjligheten att få tuffa omkring vecka efter vecka i vår fantastiska fjäll och skogsvärld! Toolik han kan! Veckans norrsken var riktigt häftigt. Flera dagar med olika typer av norrskensaktivitet. När livet ler så måste man le tillbaks! Sista nattens tältcamp ligger skyddad från väder och vind. Patrik kommer tuffandes igenom sista dagens snöbyar och låga moln.
