Skivad citron och ingefära som täcks med honung. Hur kan man misslyckas? Jag följer lite olika bloggar runt om på nätet. Många är med mat, torparliv och hur man inreder sina hem. Ett tips jag hittade var ett recept på en förkylningshonung. I mina öron lät det kanonbra och dessutom så var förkylningarna ett faktum i byn.
Ingerfära och skalad citron skivades och petades ned i en glasburk. Över detta hällde jag honung tills allt blev täckt. Nu skulle detta få stå några dagar och sedan skall det vara perfekt som honungsvatten eller honung i teet när man känner förkylningen i antågande.
Bilderna och beskrivningen från den bloggen överensstämde inte med min verklighet. Redan efter några dagar vart ytan av honungen täckt av ett tunt lager mögel. Honungen slängdes så jag vet än idag inte om det är bra vid förkylning eller inte. Så kan det gå bakom kulisserna här på torpet. Det ser och luktar utan tvekan riktigt gott men ytan var ’luden’ av mögel. Skumt.
Förra hösten var Tareq Taylor i Jokkmokksområdet och filmade med BBC. Programmet skulle handla om matlagning, kulturen och råvarorna vi har här i norr. De vidsträckta vidderna med ren och förhållandevis orörd natur. Sådant som vi här i norr tar för givet men absolut inte tillhör vardagen för de flesta människor på denna planet. En resurs som vi måste förvalta och faktiskt har ett världsansvar att inte förstöra. Här kommer iallafall en liten teser från programmet. Jag har själv inte sett hela slutresultatet men denna snutt ser ju bra ut. Inte för att det kanske tillhör vardagsmaten han tillagar direkt. Men gott ser det ut.
Med ett kök har jag servat upp till 7 personer under kaffepauser.Primus Eta Solo är ett litet gaskök som kanske i första hand är gjort för att värma vatten. Det bygger på att så effektivt som möjligt nyttja den gas man förbränner. Man har monterat små flänsar i undersidan av den ca 1 liter stora neopren täckta grytan. Grytan klickas fast i brännaren. Gastuben i sin tur är skruvad direkt i brännaren. Med denna uppbyggnad kan man lätt hänga köket i tälttaket, på en gren eller liknande. Det följer med en liten hänganordning som fungerar kanonbra.
Primus Eta Solo är smidigt och lätt att använda. Perfekt för den som vill koka kaffe eller vatten till frystorkad mat. Har man önskemål om att använda andra grytor finns det möjlighet att montera små stödarmar så att man kan nyttja det som ett vanligt kök. Detta är dock ett gaskök som använder gastuben upprätt. Alltså för mig blir det ett typiskt sommarkök.
Vandrar jag ensam är detta kök en given följeslagare. Jag tvekar inte en sekund att koka på en mugg kaffe ute i kanoten med detta kök när man vill slippa gå iland. Menyn får man däremot tänka igenom lite extra så att den passar med de grytor man väljer att bära med sig. För dagsturer så är detta en värdig ersättare till en thermos.
Nackdelarna med detta köket är att det blir lite vingligt om man ställer det på marken. Vingligt pga att gastuben, brännaren och slutligen kokkärlet bygger tillsammans ganska hög höjd. Det kräver lite koncentration då man klickar på och av kokkärlet.
När det gäller Primus Eta Solo i förhållande till Jetboil, som jag inte har testat, så får man primusköket till ett betydligt lägre pris. Dessutom tycks det vara så att ex upphängningstillbehöret får man köpa separat för några hundralappar om man väljer Jetboil. Hos Primus följder det med i kittet.
Min slutsats blir enkel. Behöver du ett nytt kök så lägg pengarna på ett Primus Eta Solo och använd resten av dina dollar till att ta en dag ledigt och häv dig ut i skogen. Det är ju trots allt där ute du vill vara! Eta Solos effektiva nyttjande av lågans energi förkortar koktiderna. Primus Eta Solo kan även nyttjas för vanliga grytor/kaffepannor. Stödbenen följer med när man köper köket. Jag hänger gärna upp köket i tältet.
Skvattramen blommar tätt lite här och där i skogarna, myrkanterna, på kalhyggen och sjökanter.Denna tid på året så står Skvattramen i full blom. Främst de lite fuktigare områdena men även på kalhyggena är det fullt med av dessa vita blommor.
Skvattramen är rik på eteriska oljor. Därför både doftar och smakar den väldigt speciellt. I folkmedicin så har man igenom tiderna använt Skvattramen mot ohyra. Man lade kvistar av Skvattram bland kläderna för att skydda mot mal. Husdjur som var angripna av löss tvättades med avkok av Skvattram.
Te gjort på Skvattrambladen kallade Laberadorte, från Laberador i östra Canada. Men det har även funnits varianter av detta te som kallats både Alaskate och Norrbottenste m.m. Detta kan man man läsa om lite här och där. Nu är Skvattramen en giftig växt och man skall nog undvika att allt för ofta koka te på denna planta. Skvattramte sägs däremot ha en helande effekt mot luftrörsproblem, förkylning, ont i bröstet, kikhosta, högt blodtryck och blåskatarr.
Innan jag fick veta att Skvattramen var giftig har jag själv kokat åtskilliga pannor av det goda Skvattramtet. Aldrig har jag fått vare sig halucinationer, huvudvärk eller något annat som beskrivs som biverkningar. Teet är riktigt gott måste jag medge. Gärna med en liten klick honung. Men som sagt så har jag har alltid gjort det mycket svagt och gärna med lite färska björklöv. Skvattramen är en vacker och vädoftande växt.
Påväg igenom Svenska Lapplands pärla. Pärlälvens källsjöar dvs Karats och Peuraure området. Gamla skogar omger de små lågfjällen som sticker upp lite här o var. Pärlälvens naturreservat är ett område som ligger utanför nationalparker och världsarvsområden. Få besökare gör att området har en härlig vildmarkskaraktär.
Vi har nu varit påväg under tre dagar. En mellanlandning i Årrenjarka med en fantastisk middag i restaurangen. Röding på en bädd av hemlagat potatismos. Thomas som är med för andra gången på exakt samma tur valde denna tur igen bland annat just för maten i Årrenjarka berättade han idag. Jag förstår absolut vad han menar!
