Lingonen börjar bli riktigt fina!I går fick Jokkmokk besök av Norrbottenskuriren. De arbetar med att belysa olika människors syn på gruva. Denna gång möttes vi hos Tor Lundberg som lever av att filma, fotografera och skriva om naturen. May-Britt som forskar på dammsäkerhet och genusperspektiv hade tagit sig tiden att resa upp från Uppsala Universitet. Jag fick följa med som entreprenör inom besöksnäringen.
Varför läggs det så mycket resurser på att utveckla gruvnäringen från Svenska staten? Läs dagens DN artikel om anställningen av Christina Lugnet som skall jobba med att hjälpa utländska gruvbolag att exploatera norra delarna av Sverige. Givetvis blir den tjänsten lokaliserad i Stockholm. Christina som tidigare är känd för vidlyftiga personalfester för skattebetalarnas pengar. Har man frågat lokalbefolkningen här i norr vad vi vill? Folkomröstning kanske vore på sin plats?
Vi hade långa intressanta samtal med Stig och Olle från Kuriren. Det är så mycket man vill få sagt. Det blir som vanligt mycket spännande att se om de fått med sig det vi försökt berätta. Ser med spänning fram emot att läsa texten i Norrbottenskuriren. Vi började med kokkaffe och hembakat bröd hemma hos Tor och Åsa. Tor visade på kartorna de olika områdena som Beowulf har mutat in. Uran fyndigheter strax väster om Seitevaredammen, stora områden med koppar och värst av allt titan långt in i Tjuoltavagge, nära Sareks nationalpark Vi hade många intressanta samtal ute i skogen. Skogen där skolelever från Jokkmokk hittade fler skyddsvärda arter än gruvbolagets egen inhyrda ’proffsbiolog’ dokumenterade i sin rapport. Flippa ställde gärna upp på både bild och intervju. Tors hund var inte lika intresserad. Senare på kvällen tränade jag ett spann med min fyrhjuling som består av några kilogram stål. Vem har sagt att detta med en gruva är lätta frågor?
Working Husky Uliman skakar sig efter ett bad.Har just uppdaterat Jokkmokkguidernas hemsida med lite bilder och information. Normalt brukar vi sitta och svettas med en tom kalender under oktober och november. Det kommer vi inte att göra i år! Förfrågningarna är många och vi har flera veckor fullbokade redan. Här kommer i alla fall några bilder från denna höst.
Team Luna-tic’s Chicks (Chicks) och Neimans Dusk (Lisa) Working Husky Extreme. Vi vattnar flera gånger per tur. Hela spannet parkeras rakt ner i bäckar och vattenfyllda diken. Vi använder motorbromsen på våra fyrhjulingar så att det inte skall gå allt för fort.
Under älgjaktsperioden får ofta träningen vänta tills fram emot solnedgången. Det gör att det ofta är efter midnatt innan hundarna är matade och vi kan gå in.Höstträningen av hundarna rullar på bra. De svarar på den träning som vi ger dem och resultatet kommer krypande. Myran som vi tog in för ett tag sedan från Fugitives presterar bra och kan disponera sig även då vi ökar distanserna. Distanserna vi kör varierar nu mellan 12 och 24km. Så igår spenderade jag 8 timmar fördelat på två spann ute i skogen.
Det går inte en dag utan att vi tänker på Femundlöpet och den kommande vintern. Sedan några dagar tillbaks är startordningen för tävlingen dragen. Vi har hamnat bra i startfältet med båda spannen. Startar man för tidigt blir man omkörd av alla som ska köra fort från början. Man får jobba hårt med att få spannet att inte jaga ikapp. Startar man för sent får man istället sönderkörda spår och risk för att spannet snappar upp någon diare från något av de spannen före.
Stina har dessutom vunnit startavgiften i sin klass. 5500 norska kronor. Mer än välbehövligt till vår tävlingskassa som inte på något vis kommer att ge ett ekonomiskt plus. Men livet ska ju inte vara något ekonomiskt vinstdrivande projekt utan bara riktigt roligt och trevligt! Ängel har nu varit hos oss sedan 2009. Nu först börjar hon acceptera att jag finns här på kenneln. Socialträning i rasthagen är både roligt och viktigt. Myran är nog ganska glad att hon äntligen har fått flytta till Lappland.
Nu har vi en del fina höstfärger på gång här uppe i norr.Nu har det blivit två dagar med fokus på möten. I Onsdags hälsade Ele, Carina och Alex på från Piteå. Vi pratade som vanligt om hundar och så pratade vi om hundar och lite grann om hundar. Carina och Ele kommer att följa oss på Femundlöpet som två av våra handlers.
Höstarna är också den tid då de kommande säsongerna skall säljas in, planeras och det innebär en hel del kontakter med folk. En tysk researrangör besökte oss och vår kennel under onsdagen. Det är alltid roligt att få visa upp våra hundar och hundgårdar.
Idag har Christian på Outdoor Lapland, Mirja på Fjällaktiv och jag Jokkmokkguiderna planerat en del samarbete mellan våra företag. Tillsammans blir vi starkare och det ser ut att kunna bli fruktsamt. Fika med vänner hemma på torpet. Från vänster Ele, Skallepär, Stina, Alex, Carina och på fyra ben syns Sune. Mirja med sina arbetsverktyg. Strax till vänster om datorn ligger det verktyget som övertygade Christian och mig att vi nog ska betala hennes fakturor i tid…
Svenne har en tydlig åsikt om hur livet skall utvecklas mot livskvalité.Idag blev det ett seminarium kring temat hållbar ekonomi. Föreläsare eller moderator var den Chilenska ekonomen Manfred Max-Neef. Bakom arrangemanget stod Jokkmokks kommun, Intereg nord och massa andra organisationer som jag har noll koll på.
Manfred tog upp tankar kring den ekonomiska lögnen att lycka är ökad tillväxt. 5% ökat BNP betyder inte 5% lyckligare människor. Han menade även att idag är den kunskapsmängd som finns samlad hos oss människor så ofantligt mycket större än för bara 100 år sedan. Trots det så förstår vi mindre idag än för 100 år sedan.
En annan klok sak Manfred sa var följande: ’Marknadsföringens syfte är att få folk att köpa något som de egentligen inte vill ha för pengar som de inte heller har. Detta är grunden till den ekonomiska situation som idag råder i stora delar av världen.’
För mig så ser jag ganska klart problematiken. Människor snurrar på i sina ekorrhjul och hinner egentligen inte stanna upp och leva, utvärdera och känna efter vad som är viktiga delar av deras liv. Jakten på karriär och ökad ekonomisk välfärd tar överhand och snart rusar folk fram i blindo. Man glömmer så lätt bort att det är själva livet, de dagar som går som är det viktiga. Det är ju alla dessa dagar som är just livet!
Min övertygelse är att livskvalité inte handlar om konsumtion. Livskvalité kan handla om något helt annat. Stina och jag har med jämna mellanrum funderingar kring hur vi ska driva vårt företag som försörjer oss. Ska vi växa, öka omsättningen, skaffa fler hundar, anställa guider osv. eller finns det andra vägar att gå?
Svaret har vi ofta hittat i att det är tid som är vår bristvara. Den tid som vi har ska därför fyllas med trevliga och roliga göromål. Det är roligare att arbeta med hög kvalité så därför utvecklar vi i första hand mot högre kvalité än mot högre kvantitet. Hur många dagar kan man göra det man verkligen vill om man struntar i att köpa en ny TV?
