Det ser ut att bli en blöt lördag…Under den kommande helgen ska vi arrangera en träningshelg för draghundar i Jokkmokk. Tälta, ljuga, elda, koka kaffe och givetvis köra hund! En helg som vi planerat sedan länge och sett fram emot.
Nu har jag fått en sån här manlig förkylning med allt vad det innebär. Ont i kroppen, snorig, huvudvärk, varm, kall och det är bara jag som förstår hur synd det är om mig. Stina är också förkyld men måste ha fått en betydligt mildare variant tror jag. Hon är nämligen inte alls så lidande som mig.
Tog en titt på vädret och… Ja vad ska man säga!? Det kommer att bli blött och slaskigt gissar jag. Yr.no lovar upp till 50mm. Alltså en halv decimeter vatten. Men skam den som ger sig. Klart vi ska ut och köra!
Denna bild är från inspelningarna för ’Ingen Grenser’ med Lars Monsen och NRK. Här sköttes allt professionellt och exemplariskt.Idag träffade jag ett utländskt filminspelningsteam som skulle filma våra hundar på torsdag. Någon typ av dokusåpa där deltagarna skulle köra några småspann med vagn. Det var bland annat till denna inspelning som vi behövde hundspannsvagnarna som vi kollade på tidigare i höst. Filmteamet var jättetrevligt folk och vi hade bra samtal längs inspelningsvägen.
Plötsligt slår det mig att vi pratar om helt olika grejer. Jag har hela tiden varit tydlig att vi inte ställer upp på något som helst tävlingsmoment. Varken under genomförandet eller i slutprodukten (programmet). Som tur är står det skrivet i flera mail till dem, på offerten osv. Killarna pratar om tävling och tidtagning medan jag pratar om en transport och hundspannstur.
Pengar är viktigt men inte allt. Vi genomför helt enkelt inte jobb som vi inte kan stå för. Det innebär 20 lök mindre på vårt konto. Mest synd tycker jag om filmkillarna för de hamnar i en bökig sits pga. att något med vår offert tydligen inte har gått fram.
Försökte att hjälpa dem att hitta någon annan som ville köra jobbet, men de jag pratat med vill inte heller de förknippas med något tävlingsmoment. Vill bara ge er alla ett råd. Var alltid övertydliga med de offerter och erbjudanden som ni skickar ut.
Snön låg hela dagen uppe på Dundret och vägen hade man plogat.Under gårdagen for vi till Gällivare och Lapplands Djurklinik. Det är Unna som fortsätter att få små typ ’hot spots’. Nu är det taget blodprov (visade normala värden) och om två veckor får vi besked om hudprover. Då kommer det att se vad som försigår i själva huden.
Första snön har börjat komma men som vanligt så har den smält bort. Uppe i Gällivare hade de till och med varit ute och plogat vägarna. Väl hemma igen sent på eftermiddagen så blev det hundträning, hundgårdsarbete och därefter någon typ av middag vid midnatt. Unna i aktar Stinas balansövningar. Dessa balansprylar använder de till rehab av hundar normalt men det funkade hyfsat även för Stina… Denna bild togs den 28 September 2006 utanför vårt hus.
Lurviga, små, vilda krabater…I går kväll passade vi på att fotografera våra små Siberian Huskyvalpar. De är nu ca 3 veckor. Någon natt bor den ute i de halmfyllda kojan och någon annan natt inne i huset. Vi vill både acklimatisera dem till utelivet men ändå jobba med dem socialt inne. Rut, deras mor föredrar nog helst att bo ute.
Denna kull börjar på bokstaven Å så snart är vi igenom hela alfabet. Det blir lite speciellt nu för normalt brukar vi behålla i princip alla valparna. Nu blir det bara en hanhund och en tik kvar på vår kennel. Det känns roligt att kunna skicka iväg hundar som vi tror på men samtidigt så skulle vi gärna behålla alla själv. För oss blir det nog så svårt att ta hand om två valpar under en vintersäsong.
Mer bilder och information om denna kull hittas på Working Husky Kennelsida. Alla valpar är dock bokade redan innan de föddes. Att bli fotograferad tillhör kanske inte favoritsysselsättningen.
Polarullen fotograferades flitigt.Har just sovit ut efter en intensiv helg i Årrenjarka och Kvikkjokksfjällen. Här har vi vandrat med en lite större företagsgrupp under två dagar. Höstfärgerna är på upphällningen och i vissa områden har löven redan farit från björkarna.
Första dagen flög vi med fiskflygs helikoptrar in till Staddajåkkå där vi blev avsläppta utanför nationalparksgränsen. En grupp vandrade på platten västerut mot Sårjåsjaure medan Christian, Stina och jag drog med resten upp mot Jiegnaffos nordtopp. Här uppe låg det en del nysnö som vi fick bana oss fram igenom. Vattenpölar var frusna och vintern är i utan tvekan på antågande!
Tillbaks i Årrenjarka Fjällby blev det bastu, dusch och fantastisk god mat. Vill ni äta bra mat så är Årrenjarka en av de bästa. Lokal prägel, trevlig personal, fantastisk restaurang och boende. Maten är bara så otroligt bra!
På söndagen blev en grupp lyft med Christian till foten av Nammatj i Rapadalens mynning. Den andra gruppen lyftes med Stina och mig som guider till Skierfes baksida. Från Skierfes topp satt vi länge och begrundade utsikten över deltat. Med hjälp av komradios försökte vi guida Christians grupp hur de skulle titta för att få se en älgko med kalv.
Ännu en gång har vårt jobb gett oss upplevelser som vi kanske inte annars skulle fått. Ännu en gång har vi fått se att samarbetet mellan företag i Jokkmokk fungerar på absolut bästa sätt. Fjällriporna byter nu till vit dress. Jiegnaffos nordtopp. Sveriges vackraste plats enligt Sten Selander. Vist är det vackert men Sveriges vackraste? Jag har nog varit på fler ställen i Sverige än Sten… Allt är packat, gruppen inräknade och nu väntar vi bara på att helikoptrarna ska komma tillbaks och hämta den andra halvan av gruppen. Första helikoptern från Fiskflyg går ner för landning. Helikopterpilot i fjällen skulle nog vara ett jobb som jag kunde leva med… Rapadalens mynning med Nammatj i mitten. Efter ännu en dag på fjället flyger vi tillbaks till Årrenjarka. Här ser ni Skierfe med Rapadeltat nedanför.
