På Facebook som är dagens informationsmetropol så såg jag häromdagen en bild på en skoter ute på nyis väster om Jokkmokk. Jag skulle gissa att på riktigt små tjärnar så är det tillräckligt mycket is för skridskoåkning redan nu.
Väderprognosen ser lovande ut. Det ska vara fortsatt kallt. Det är inte bra för isarnas tillväxt eller för skridskoåkningen om det kommer mycke snö.
Spannet stannades och jag klev av fyrhjulingen. ’Se på tusan, det är ju Kalle Anka som har gått här!’ sa jag högt till mina ledarhundar som tittade lite skeptiskt på mig.
Kalle Anka hade alltså kommit och gått på skogsbilsvägen några hundra meter. Sedan vikit av in i tallskogen igen. Långt ifrån sjöar, myrar och våtområden. Hur som helst så är det glädjande att Kalle Anka turistar i Svenska Lappland.
P.S. Spåren är mycket lik sångsvan. Jag har inte druckit nått starkt men ska givetvis fira denna celebra Lapplandsturist med en kvällswiskey. D.S.
Snart kommer den eländiga och efterlängtade snön. På gården har vi massor av projekt som måste avslutas, kanoter som ska vinterförvaras, skräp som ska till återvinningen osv. Naturens skiftningar går fortare än vi hinner genomföra det vi önskar. Bo nära naturen innebär att snö ska skottas, bilar fryser ihop, tjällossning på gården och mycket annat.
Har i friskt minne än idag kompisen som flyttade från hus i skogen in till en lägenhet. Tidigt en morgon ringde han mig. ’Matti hör du!?’ Det brummade i bakgrunden och han fortsatte: ’Hör du traktorn som skottar snö OCH jag kan sitta här inne i värmen och dricka mitt morgonkaffe! Fattar du att livet är lägenhet.’
Visst hinner vi titta på någon film, hälsa på folk, få besök, fika och annat som inte är direkt arbete. Men det är också en typ av självbevarelsedrift att slå av på tempot då det finns möjlighet. Snart är det vinter och en ny säsongen står för dörren.
Upplägget att hålla till i en stuga/camp som bas och att alla kör ut efter en väg och MÅSTE vända och möta alla på vägen tillbaks har varit superbra. Det har hänt saker runt stugan hela tiden. Spann har startat och kommit hem. I stugan har det suttit folk och fikat och torkat sig. Oavsett hur man kör med sina hundar så har alla kunna varit med tillsammans. Lärt av varandra och hjälpt varandra.
Det är några saker som är riktigt glädjande. Det ena är att jag upplever malamuter och grönlandshundar idag som mycket mer hundsociala än för 20 år sedan. Riktigt glädjande!
Det andra är att denna träff var planerad för flera år sedan. Jag backade då ur som arrangör då klubben krävde att alla skulle vara medlemmar i Polarhundsklubben. Nuvarande styrelse kunde köra detta som en öppen träff. Det har varit medlemmar, icke medlemmar, stamtavlehundar och icke stamtavlehundar. Alla har kommit som har haft lust att köra hund och träffa folk. Tack till SPHK Övre norra för detta…äntligen!
Underlaget i kombination med allt regn gjorde att tassarna har fått ganska mycket slitage. Våra hundar gick hälften av den planerade distansen. Allt liv runt omkring påverkat framför allt de yngre hundarna mentalt så hundarna kändes ganska nöjda då vi lastade för hemfärd.
Tack alla som kom för att ni hjälpte till att göra allt till en trevlig helg. Vist kör vi nästa höst igen! Vill även tacka Sveaskog som upplät mark och koja åt oss.
