Under en inspelning med NRK använde vi 6 stycken Trollvagnar.Sitter och räknar på några akuta jobb som eventuellt skall göras innan snön faller. Det handlar om två TV-inspelningar. Det innebär förutom inkomster även bra PR för området och för slädhundskörning rent generellt.
När vi tränar våra hundar använder vi fyrhjulingar. Vagnar som efterfrågas till dessa inspelningar är ingenting som vi har i dagsläget. Har kollar runt lite på priser och de kostar ju nästan lika mycket som en fyrhjuling. Helt otroligt.
De märken vi har tittat på ärTroll-cart som är en norsk variant. Fyrhjulingsdäck, bra fjädring och bildmässigt snygga. Dyckert vagnen som är en tysk kvalitetsvagn. Dessa har jag kollat på tidigare och de ser ut att vara grymt välbyggda. Den tredje vagnen som vi kollat på är en Italiensk vagn från Axa & co. Den sistnämnde ligger i en rimligare prisnivå men ser ut att sakna fjädring.
När vi räknar på vissa såna här jobb så måste investeringen betalas redan på första jobbet. Annars blir det ju att vi får betala för att jobba och då är det ju bättre att vi bara tränar vidare med fyrhjulingarna utan att det kostar något extra här hemma på egen hand. Den vagn vi använde här var Troll-cart generation 1. Nu är de tydligen uppe i generation 5 med flertalet förbättringar. Dessa vagnar var riktigt roliga att köra med mindre spann.
Solnedgång eller soluppgång? Bilden är från Kvikkjokksfjällen och tagen mitt under natten mot nordöst eller nått sånt…Under fredagen blev jag inbjuden till ett möte om en ny Jokkmokksportal på internet. Inbjudan stod hedrande till mig som Matti och inte som representant för någonting. Stina och jag försörjer ju oss till största delen på den försäljning som vi kan åstadkomma via internet så vi har många synpunkter på hur man skall hitta besökare på nätet, attrahera dem till att återkomma och hur man kommunicerar ut sitt budskap. Detta har blivit såväl en del av försörjningen som ett stort intresse.
För övrigt så är Stina på en sjukvårdsutbildning, jag tränar o sköter hundar här hemma, Ruts valpar växer och frodas, slädar ska lagas, gården städas och jag har mest lust att sitta ute i kanoten eller vara med hundarna långt från asfalterade vägar. Alltså är livet precis som vanligt.
Zemlan har nu burvila under två veckor. Oddsen är mycket stora att hon blir helt återställd.Här om kvällen när vi matade hundar försökte Zemlan stjäla mat från de vuxna hundarna. Dessutom var hon i en hundgård där hon inte alls bodde. De vuxna hundarna är uppfostrade att inte bråka om maten så de gick bara undan och lämnade fritt fram till Zemlan. Irriterat tog jag tag i henne och skulle bära ut henne ur hundgården. Jag morrade och ruskade lite extra.
Från hundgårdarna är det sedan en trappa ner till rasthagen. Där sprattlade Zemlan till samtidigt som jag var på väg att skicka ut henne. Hon snurrade ur mitt grepp och rakt ner på trappan. Hon skrek till och linkade iväg. När jag sedan kollade henne stöttade hon bara lite på ena bakbenet.
Dagen efter var det fortfarande ingen förbättring så bilen lastades och jag körde till Lapplands Djurklinik i Gällivare. Dan Grill som jobbar där är en mycket kompetent veterinär och honom har jag stort förtroende för då han hjälpt oss tidigare.
Röntgenbilderna visade på en fraktur i bäckenbenet. Dan visade hur allt ligger i ett mycket bra läge. Han berättade även att på unga hundar är benhinnan som ett tjockt gummihölje som håller ihop benet. De växer fort och bästa läkningen torde vi få vid vila utan ingrepp.
Zemlan bor nu inne i en hundbur och så blir det under minst två veckor. Vi bär henne ut då hon ska kissa och det är koppeltvång som gäller. Hon får absolut inte utsättas för att benet fastnar, dras ut, springs omkull osv. I buren får hon köttben, tuggben, bollar m.m. så hon har aktivitet. Korta stunder under uppsikt är hon även lös inne i huset. Redan nu efter någon dag har hon börjat stötta lite på benet samt använda den tassen på den skadade sidan för att klia sig.
Själv känner jag mig ganska skyldig. Irriterat hade jag morrandes ruskat henne i nackskinnet då jag fick tag på henne. Hon ville absolut inte vara i min famn och allt i kombination gjorde att hon sprattlade sig ur mitt grepp. Normalt hade jag skickat ut henne ur hundgården och hon hade skamset lunkat iväg, en läxa rikare i livet. Denna gång blev det inte alls bra helt enkelt. Djurkliniken är helt ny och fräsch och Zemlan inspekterar.
Månsken över Lappland. Bilden är tagen i Kvikkjokksfjällen under mitten av Augusti 2006.De senaste dagarna har vi haft en del månsken. Det är ju som bekant ett helt annat klot som ligger där utanför jorden. Så svårt att riktigt greppa avstånd, storlek och att vi faktiskt lever på jorden som är ett klot ute i en stor rymd. Att det finns syre här som vi behöver och rent friskt vatten. Svindlande tankar.
I Jokkmokk behöver vi aldrig fundera på om vi kan dricka vattnet när vi är törstiga. En bäck, en liten tjärn eller från en bubblande klar kallkälla. Det är bara att släcka törsten med rent fräscht vatten direkt från naturen.
Working Husky Rut är mamma och Working Husky Mauro är fadern.En hund är gravid i ca 63 dagar. Det brukar oftast stämma men visst händer det att det skiljer lite. Har vi hanhunden hemma på vår egen kennel så låter vi vanligen tiken gå med honom under en hel vecka eller mer vilket säkrar parningen men å andra sida så blir det svårare att säga exakt när valparna ska komma.
Sedan i lördags så har det enligt våra beräkningar kunna varit möjligt att dessa valpar skulle komma. Fyra långa dagars väntan. Första valpen kom vid 1-tiden i natt och den sista exakt nu då jag skriver alltså nu vi 10-tiden.
Vi har nu 7 siberian husky valpar. Rut födde 8 stycken men en var väldigt liten och svag. Stina hann inte med, utan plötsligt såg hon hur Rut åt upp valpen. Så otroligt grymt men ändå så naturligt. Givetvis skulle vi tagit bort den om vi hade vetat vad som skulle hända.
Detta hände mig en gång tidigare med D-kullen. En av valparna var otroligt liten, svag och den skulle inte klara sig helt enkelt. Att fatta beslutet att avliva en valp är något som inte alltid är lätt så därför drog jag då ut på det och plötsligt var valpen spårlöst borta. Jag sökte igenom hela huset men hittade inget och har än idag inte hittat något. Aila måste helt sonika ha ätit upp valpen. Ett beteende som kanske inte är helt ovanligt.
Rut är i alla fall lite orolig och det kan fortfarande komma fler valpar. Det kan ibland ta flera timmar emellan. Vad som är oroande just nu är att hon lyfter så mycket i valparna. Det berättas ibland om tikar som ätit upp hela sina kullar. Men det är Ruts andra kull. X-kullen var hennes första och med den kullen gick det helt fel fritt. En trött mamma som kanske undrar vart fadern tog vägen? Mauro som lovade att alltid finnas där vid hennes sida om han bara fick komma till… De ser mest ut som ett gäng nybadade hamstrar när de är nyfödda. Här vilar kennelns egen barnmorska som brukar ha koll på förlossningarna. Jag tror att hon skulle fixa att förlösa en människovalp med den erfarenhet som hon numera har.
