Patientpyramid.Om någonting händer, en olycka, någon mår dåligt, någon känner sig inte som vanligt osv. Då behöver man en modell för att undersöka den personen. Sedan jag gick en sjukvårdsutbildning, WMI (Wilderness Firs Responer), för den amerikanska organisationen NOLS (National Outdoor Leadership School), har jag försökt jobba efter deras patienttriangel. Ett relativt enkelt system då man väl lärt sig hur det fungerar. Man får en rutin som man kan öva och nöta in. Ju bättre man kan rutinerna desto säkrare är det att det fungerar i en skarp situation om något dåligt skulle hända.
Nu har det hänt så få tillbud under mina turer så till helgen blir det utbildning igen (får man inte träna på gästerna så får man väll utbilda sig). Just nu försöker jag att plugga endel. Men det känns allt ifrån självklart att provet kommer att bli godkänt. Hur som helst så är detta några snäpp mer än en vanlig förstahjälpen/HLR kurs. Dessutom så är allt på engelska vilket är värdefullt då stor del av våra gäster är utländska.
Färdigfixad yxa. En given del av slädens packning under alla midvinterturer med hundspannen.När åskan dundrar över bygden och regnet står som spön i backen blir det jobb under tak. Yxor är något som vi ofta är beroende av. De skall vara skarpa och bra skaftade. Något som inte gör sig självt. Med lite kärlek så kan den rostigaste och skaftlösa yxan bli en ny fin följeslagare ut på tur.
Personligen gillar jag långa skaft och ganska små yxhuvuden.Särskilt vintertid är det långa yxor användbara som ger en bra sving. Med rätt teknik får man då riktigt bra effekt ur en relativt lätt yxa. Många av de yxor som man idag kan köpa, har stora och klumpiga huvuden på korta skaft. De blir irriterande och otympliga att arbeta med. Dessutom onödigt tunga i packningen. Sommartid när vedbehovet inte är lika stor så får det gärna bli en liten ganska kortskaftad yxa.
Om du har en dålig yxa med trasigt skaft börja med att ta ur det som är kvar av det gamla skaftet. Borra gärna flera hål innan du knackar ur det som är kvar. Ett rostigt yxhuvud borstar man upp med en stålborste så gott det går. Sedan spraya det med 5-56 olja som löser rosten och torka av med en trasa eller papper. När huvudet är rostfritt kan man börja jobba med eggen. Först kan man köra lite försiktigt med en fil eller en smärgel. Man ska va försiktig. Man ska inte slipa så eggen blir för het (blånad). Då ändrar sig härdningen vilket man ska undvika. Jag fortsätter sedan med sandslipsten och brynen tills jag har den yxegg jag önskar.
De lite bättre yxorna som man kan köpa levereras vanligtvis med ett fungerande eggskydd. Men har man hittat ett gammalt yxhuvud eller tappat bort eggskyddet får man grant fixa ett nytt. Antingen kan man fläta ett i näver (kommer i ett senare blogginlägg) eller så syr man ett i skinn/läder. Jag har också sett de skydd som varit tillsnidade helt i trä vilka kanske är de mest slitstarka. Under rosten gömmer sig ofta ett vackert och användbart arbetsredskap. Borsta, putsa och en vacker struktur kan komma att träda fram. Här en gammal Hultaforsbruk yxa på 0,85kg. Yxskaft är bra att ha några stycken i reserv. Jag sydde med renskinn och en elastisk stropp som fäster bakom yxans huvud. En bit utbytbartnäver på insidan av fodralet som eggskydd. Här är fodralet ’avigt’.
Åskoväder på ingång.Ett magnifikt åskoväder har idag dragit över bygden. Dagen började med solsken men långt i fjärran kunde man ändå höra mullret från ett annalkande oväder. När det var på andra sidan sjön där vi bor så stod jag vid sjön med kameran. Försökte febrilt fånga någon blixt på bild men helt resultatlöst.
När man bor utanför samhället så får man oftare problem vid åsknedslag. Det finns inte så många ställen dit strömmen kan ta vägen. Därför rycker vi alltid ut datorer, telefonjack och allt annat som kan tänkas gå sönder. Det är nämligen några telefonmoden, ADSL modem, telefoner, datorer och laddare som dött i mitt hus.
I hundgården var allt lugnt. Genom åren så har jag haft en och annan åskrädd hund. En del hundar ligger och skakar och dreglar. Andra har tuggat frenetiskt på allt som går att tugga på. Men som sagt så är vi just nu har vi ingen åskrädd hund. Det är helt klart ett orosmoment mindre! Det är mäktigt att se hur oväder drar fram. Blixtarna avlöste varandra men ingen fastnade på bild. När himlen öppnade sig flydde jag in med kameran.
Stina in action.Nu är stora delar av vinterveden inlastad i bodan. Större delen av det vi använder i kåtor, kojor och på våra turer köper vi färdigkapat och uppkluvet. Oftast hamnar priset på 500-600kr/kubik. Inte så farligt med tanke på allt arbete som vi skulle få lägga om vi själva skulle hämta, kapa och klyva. Nu kastar vi bara in det från en släpvagn in i bodan. Riktigt smidigt!
Björkved luktar gott och man känner sig rik då den väl ligger i bodan.
Från Stora Sjöfallet och österut mot Lulep Kierkau och Saltoluokta.Sent på kvällen styrde vi bilden mot Stora Sjöfallet. Efter vägen skulle vi plocka upp vår skoter som varit i Kebnats sedan i våras. Nu såg vi fram emot en bilfärd längs ödsliga Norrlandsvägar. Bilfärder som vanligen bjuder på spännande möten med olika djur.
En tjäderhöna, några renar och lite småfågel blev resultatet. Inga björnar, inga lodjur, inga älgar med nyfödda röda kalvar. Lite magert faktiskt. Annars är det ett väldigt bra sätt att få se skogarnas invånare. Att puttra omkring med bil längs nattens småvägar i Lappland. Några timmar efter midnatt rullade vi åter in på vår gård hemma i Jokkmokk. Så va vintersäsongen avslutad på riktigt! Från Liggadamen och uppströms.
