Browsed by
Etikett: Jokkmokk

Roadtrip Jämtland

Roadtrip Jämtland

Roadtripp_jämtland_3
Tillsammans med Tuva, systerdottern, besökte jag en av mina favoritplatser att fiska på. Här letade vi skatter i form av runda stenar.
Är nu åter hemma efter en tripp ner till Jämtland. Att städa ut efter sin mormor och besöka barndomsplatser blir både en fysisk resa såväl som en inreresa tillbaks i tiden igenom alla minnen som dyker upp. Det blir verkligen påtagligt att det som varit har varit och nuet är någonting annat.

Hela min uppväxtfamilj samlades. Broder, syster, mamma och pappa. Jag är så innerligt glad för att mina föräldrar som separerat för flera år sedan har en sådan respekt för varandra. Det är inga sura miner eller bråk. Just detta är nog ett av det bästa som man kan få av sina föräldrar. Vi träffas tillsammans och har det trevligt. Sedan kan vi i lugn och ro ta avsked från mormor Britta och gå vidare i livet.

Nu är ju livet inte en dans på rosor rakt igenom. Saknaden av mormor finns där och jag hoppas att den fortsätter att följa mig igenom livet som ett varmt minne. Det är också tungt att hela familjen är utspridd över hela Sverige. Det hade verkligen varit lättare om vi bott mer samlat någonstans. Nu är avståndet utsträckt från Skåne upp till Lappland. Det blir inte så många gemensamma middagar och det blir liksom bökigt att slinka in på en kopp kaffe.

Nere i Jämtland han jag även med att träffa en del folk. Det blev både nya bekanta och äldre vänner som nästan är en del av släkten. Kaffe, samtal och möten med härliga människor. Det är också en hel del människor där nere och längs vägen hem där jag mer än gärna skulle svängt in och hälsat på men tiden blev för knapp. Hemlängtan till Nordlandet gjorde att gasen pressades lite extra under vägen hem mot Jokkmokk. Nästa gång…då måste jag stanna på fler ställen!

Roadtripp_jämtland_4
Åre Brukshundsklubb. Här sprang jag en del med min första hund, Lobo.

Roadtripp_jämtland_5
Perssons båt som vi lånade under våra fiskefärder ligger sedan många år oanvänd.

Roadtripp_jämtland_1
Alvar, systersonen, imponerade med sitt minne i olika spel.

Roadtripp_jämtland_2
En mammas stolthet och en systers skadeglädje är total då Jenny spelar i team med Alvar mot min förtvivlat frustrerande broder och fader…som ganska snabbt förlorade även detta spel.

Roadtripp_jämtland_7
Det blev några turer i det som är kvar av mormors trädgård.

Roadtripp_jämtland_6
Frökapslar symboliserar på något sätt både slutet och början på något nytt. Helt enkelt livet samlat i en kapsel!

Slädhundseminarium och hundrockad

Slädhundseminarium och hundrockad

Hakedal_hundkörarseminarium_3
Kunskap, inspiration och möten med trevliga och intressanta människor.
Hakadals slädhundsklubb arrangerar årligen ett seminarium en timme nord från Oslo. Under den gångna helgen var Stina och jag inbjudna som föreläsare för att berätta om hur vi lever med hundarna och om livet i Jokkmokk. Att föreläsa för andra hundspannsförare som också är duktiga på ämnet gör saken alltid lite extra stressande.

Under seminariet fick vi även höra på Tom Frode som berättade hur han rest över till Nordamerika med sina hundar för att köra Yukon Quest. Brent Sass berättade om livet i Alaska som hundspannsförare och om sin karriär till att bli en av toppförarna där borta. Sedan fick vi mycket detaljerad information om kennelhosta och vaccinering mot detta av den italienske veterinären Sergio. Espen Tønnesen berättade om sina undersökningar på toppidrottsmän med temat ’Varför blir de bäste bäst’. Jag förstår verkligen inte varför det är såpass få svenska hundförare som besöker detta seminarium. Det ligger ju riktigt nära alla i södra och mellersta Sverige.

Under vägen ner lämnade vi Sharp till Camilla Buvall-Juhlander samt två valpar till familjen Hansen i Norge. Det är alltid vemodigt att skiljas från hundar. Iallafall jag känner mig som en svikare på något vis. På vägen hemåt så plockade vi upp två ettåriga hundar (Dafu och Dafina) uppfödda av oss, då familjen som haft dem tyvärr skall avveckla.

Dafu och Dafina var allt annat än imponerade över att ryckas från sitt hem där de trivdes och hade bra kontakt med sina tidigare ägare. Mot oss uppträdde de skyggt och tycktes inte alls komma ihåg oss. Nu är det bara att börja jobba och vinna förtroende hos dem.

Efter 2600km i bil har vi nu landat hemma på Polcirkeln igen. Det är verkligen skönt att komma hem till torpet. Däremot så har det varit en mycket givande helg med massor av möten med folk. Både nya och gamla bekanta. Det måste bli någon fler resa dit ner i framtiden!

Hakedal_hundkörarseminarium_1
Frida, en av valparna som nu har flyttat till Norge.

Hakedal_hundkörarseminarium_4
Sharp ockuperade både mammas soffa och hjärta.

Hakedal_hundkörarseminarium_5
Ett snabbesök i Skonk Sledworks verkstad med rundguidning av självaste slädprodusentent i egen hög person!

Hakedal_hundkörarseminarium_2
Stina jobbar med att vinna Dafinas förtroende.

Höstfärgerna kommer

Höstfärgerna kommer

Höstfärgerna_kommer_3
Björkarna blir allt gulare för var dag som går.
För var dag som går ändrar sig färgerna på naturen. Löven gulnar, blir röda och det gröna försvinner allt mer. Luften blir allt klarare och friskare. Det är verkligen en fröjd att strosa omkring i skogen nu. Inga mygg eller knott och den där tryckande sommarvärmen är ett minne blott.

Norrskenet fladdrar och far på himlen och under sommaren har man liksom glömt hur häftigt det kan vara. Här om natten var norrskenet så brutalt att det till och med kunde fotograferas med mobiltelefonkameran. Ni kan hitta en del bilder på instagramkontot för Mattisblogg.

Samtidigt som jag ser fram emot den kommande vintern så är det med saknad man kan konstatera att sommaren är över. Det finns bara en enda sak man bör göra. Helt enkelt njuta av nuet och ta vara på livet. Livet är egentligen inget då och sen. Livet är så enkelt som en rad med här och nu!

Höstfärgerna_kommer_5
Annie växer och lyssnar allt bättre. Hon följer för det mesta på alla möjliga upptåg runt omkring.

Höstfärgerna_kommer_4
Dvärgbjörken blir skönt röd och orange där den växer i skogslandets myrområden.

Höstfärgerna_kommer_2
Det går fort och ibland hamnar hela Annie under vatten. Här efter en face-plant i en myr…

Höstfärgerna_kommer_1
Norrskenet tillhör vardagen för oss boendes här i norr.

Hundträningen i full gång

Hundträningen i full gång

Hundträningen_slädhundar_höst_4
Mitt spann parkerat för kylning i en bäck.

Träningen av våra slädhundar är i full gång sedan några veckor tillbaks. Temperaturen skall droppa ner under +14C för att vi skall börja träna dem. Innan dess är risken för överhettning allt för stor. Våra Siberian Huskies har ju dessutom päls för att leva ute vintertid så det är bara att vara lite försiktig.

Första fasen av vår träning är mestadels rutiner och disciplin. Då våra hundar måste fungera som arbetshundar är lugna starter och körbara spann någonting vi lägger extra mycket fokus på. Gör vi detta arbetet noga under början av träningen så kommer resten av vintern att gå mycket lättare. Här vill jag inte påstå att allt går exakt som vi vill. Det krävs mycket arbete och tålamod. Det krävs tid och att man uteslutande arbetar konsekvent. Hundar förstår inte om man börjar ändra reglerna utifrån det egna humöret eller diverse nycker.

Hundarna är iallafall glada och fulla av iver. De jobbar bra och är riktigt på G. Själv så grubblar jag på hur tiden innan snön kommer skall räcka till. Tiden med hundarna ökar nu konstant för varje vecka som går allt eftersom distanserna på turerna utökas. Vi kör iallafall järnet och njuter av vår tillvaro. Att ha mycket att göra är ingen jättefarlig stress. Man får helt enkelt bara acceptera att man kanske inte hinner allt man skulle kunna gjort. Det är faktiskt riktigt skönt att vi inte har pressen att vi skall tävla. Skall man ut på tävling måste man lägga upp träningen mer optimerat för just de löp man skall köra. Nu kör vi för att få bra arbetshundar och då är lugnet en viktig faktor.

Hundträningen_slädhundar_höst_1
Fugitive’s Sharp, en dotter till den legendariske Finnemarkas Guy. Sharp har bott tillfälligt hos oss och kommer nu att flytta till Camilla Buvall där hon skall användas för avel.
Hundträningen_slädhundar_höst_2
Hundar som skakar på sig ser verkligen inte kloka ut…
Här ser vi Working Husky Unna.

Hundträningen_slädhundar_höst_5
Detta låg på en bro vi kör över. gjord av en rot eller tunn gren. En fin häst eller hund. Undra varför den låg där så symboliskt? Man blir ju lite nyfiken.

Hundträningen_slädhundar_höst_6
Stina förbereder ett spann för en tur.

Hundträningen_slädhundar_höst_3
Jag ska försöka komma ihåg att puta med munnen på nästa selfi…glömde det denna gång!

Hemma från Kungsleden

Hemma från Kungsleden

Fjällvandring_kungsleden_kvikkjokk_saltoluokta_4
Vidsträckta vyer där man kan låta blicken vandra i timmar utan att man blir less.
Efter en vecka på färd i Lapplandsfjällen är jag åter hemma. Vädret har pendlat mellan närmare +20C och solsken samt ned mot +5C och regn. Kungsleden mellan Kvikkjokk och Saltoluokta är vintertid mina hemmamarker. Sommartid var sträckan mellan Pårtestugan och 15km norrut helt ny för mig. De andra sträckorna är vandrade och cyklade med mountainbike ett flertal gånger. Trots att jag färdas stora delar av året ute i markerna kommer jag då och då till nya områden för mig vilket är jättekul.

Från Aktse och norrut var det ganska mycket folk i stugorna. Det tycks som att det blir en ökning av fjällturismen även detta året. Någon stugvärd pratade om en ökning på 20% i Augusti men en marginell minskning under Juli. Juli hade bra väder och då sjunker ofta stugboendet så det kan ändå betyda en ökning jämfört med den kalla och blöta Juli 2015.

Människor som man möter här ute i markerna är överlag otroligt trevliga och positiva. Det gäller såväl de som jobbar med stugor, båtskjutsarna, fjällstationerna som våra gäster och allt annat folk som är på vandring. Det var dessutom roligt att vi var två färdledare då Patrik var med som ’praktikant’. Normalt jobbar vi ju ofta själva med grupperna men nu behövde Patrik ’papper’ på en sådan tur.

Fjällvandring_kungsleden_kvikkjokk_saltoluokta_1
Nordisk stormhatt. Denna plantas blad skall man absolut INTE använda om man har brist på toalettpapper.

Fjällvandring_kungsleden_kvikkjokk_saltoluokta_2
Regn och låga moln och man inser hur mycket dessa röda märkningar av leden samt de uppbyggda stenrösena längs leden underlättar orienteringen.

Fjällvandring_kungsleden_kvikkjokk_saltoluokta_3
En groda i Aktseskogen.

Fjällvandring_kungsleden_kvikkjokk_saltoluokta_5
Soligt, svalt och perfekt vandringsväder dagen då vi vandrade upp på Skierfe.