Stina och jag fick först en tur med skotrarna på kanske 3 mil. Sedan for jag ut en vända till och sladdade upp allt. Nu ska det finnas spår till morgondagens första övernattningstur med gäster. Vi har inte riktigt vågat oss ut över Purkijaursjön. Den är lite lurigare med flera älvar som rinner igenom. Men till helgen kanske om det fortsätter att vara kallt och inget snöfall.
Henrik och jag tog därefter ett hundspann och drog på fototur. Jag körde hundarna och han skötte kameran. Riktigt roligt att jobba med fotografer som kan sitt. Jag lyssnar, lär och snappar upp allt från teknik till bildidéer.
Många gånger räcker det att fräsa över dessa blöta områden med en skoter. Sedan låter vi det frysa och någon dag senare är det tjälat och farbart. Bäckarna bygger fixar vi provisoriska broar med lastpallar för att få dem farbara.
På hjulingen bakom hundarna hinner man tänka mycket. Jag lyssnar på musik och njuter av tillvaron. Speciellt när man kör i mörker och kanske 4-5 timmar långa pass så hinner hjärnan jobba med både ditt och datt. Personligen så tror jag att det är riktigt nyttigt. Tid med sig själv alltså. Man kan inte dölja någonting eller fly från sig själv. Ju längre tid desto ärligare med sig själv måste man vara.
