Tog kameran och gick ut på gården för att ta några bilder av de små liven. Snacka om att det känns som att de driver med mig! Har fåglarna humor och ler sig harmynta när de aldrig är där min kamera är? Sitter det någon som radiostyr dessa odågor till flygfän? De är aldrig där jag riktar kameran, landar nästan på mitt huvud gör de dessutom. Men visst ler dom med sina näbbar? Jag tycker nästan att det ser ut så.
I Lördags började vi med vårt spår runt hemmasjöarna. Huggit med yxa och ispik för att verkligen veta att isen är trygg. Tydligen så har det frusit på riktigt bra. Lite snö på detta och vi kan köra släde. Än får vi hålla tillgodo med fyrhjulingarna som träningsredskap ett tag till. Hur som helst så har vi haft en trevlig tur på isen Stina och jag.
Vi har som delmål att köra en träningstävling i Kiruna 30 November. 2 x 10 mil. Just nu ser det tungt ut att få upp den distansen på hundarna. Nu kör vi runt 30-40km/tur. Vi har en bit kvar om man säger så. Dessutom så skall tävlingshundarna vaccineras mot kennelhosta vilket ger en ofrivillig paus från träningen. Vi får ta ett steg i taget.
Försäsongstävlingar är oftast bra. Hundarna får testa lite av tävlingsmiljön. Äta bland andra spann, köra om eller bli omkörd, man får eventuella smittor i form av diarréer så slipper man dem under säsongen/tävlingen. Dessutom så är det alltid roligt att träffa andra hundkörare. Kirunatävlingen är en träningstävling med fokus på att köra hund och ha det trevligt!
Laver den försvunna gruvbyn, i Älvsbynskommun, blev vårt första stopp. En kopparbrytning från 30-40 talet. Sveriges då modernaste samhälle byggdes upp av Boliden för de 260 invånarna. Ambulansgarage, Folketshus, skola, vatten och avlopp, elektricitet osv. Man hade till och med solarium där på den tiden. Boliden värnade på den tiden om människorna. Arbetarna var förutsättningen för att man skulle få upp kopparen som var den egentliga produkten. Idag tycks många av gruvprojektens slutprodukt vara själva aktien och inget annat. Gruvan lades ned och än idag är vattenmiljön nedströms slamdammen kraftigt påverkad. Boliden är idag hårt kritiserat för att de kört giftigt avfall till Chile där människor blir skadade.
Messaure den tillfälliga byn med 2600 invånare. Ett samhälle som byggdes upp under den tidsepok när Messauredammen byggdes. En by som man redan från början visste skulle försvinna. Alla arbetade med dammbygget, en monokultur när det gäller försörjning. Hit följde kommunens fiskerikonsulent. Han berättade om den påverkan som det har haft på fisket. Laxfisket är nu helt dött uppströms Boden. I Torneåälven kan man idag ta ut 120 ton/år och då ska man tänka på att Luleälven var en bättre laxälv. Som plåster på såret sätts det årligen ut små 3 fiskar/kilometer av Luleälven.
Sörberget, i Jokkmokks kommun, en avverkning där huvudargument var att skapa arbetstillfällen. Här högg man ett gigantiskt hygge som sedan kom att bli ännu större pga. en stormfällning efter avverkningen. Samebyn försökte få stopp på avverkningarna men blev överkörda med motiveringen att arbetstillfällena behövs. 4-6 årsarbeten under en 3-5-årsperiod gav det. Såren idag består av contortaplantage som viker sig under snötyngden, ett utslaget renbete och en miljö som inte fungerar för turismföretagare.
Dessa ’framtidsprojekt’ för att skapa arbetstillfällen ger ofta stora sår i naturen. De är i direkt konkurrens om markanvändningen gentemot små renskötselföretag och turistentreprenörerna. Dagens gruvprojekt Jokkmokk Mining District har skrämmande många likheter med dåtidens framtidsvisioner.
