Nu när snön på isarna har smält är det som att gå på vatten. Ja…isarna är inte helt tjocka så det är verkligen inget man ska göra utan att vara reda för bad.För några dagar sedan lade sig isen på Skabramsjön. Den har varit uppemot 10 cm tjock vilket med lätthet bär en person. Nu har värmen kommit tillbaks och skridskoföret är egentligen super på många små sjöar runt om i Jokkmokksområdet. Givet måste man kontrollera och vara försiktig. Isen är nog inte helt att lita på i och med den senaste värmen.
Våra hundar tränas vidare, valparna växer och kennellivet rullar på som vanligt. En valp, Baloo, flyttade igår och till veckan flyttar några valpar till till sina nya hem. Det är en blandning av separationsångest och glädje. Separationsångest för att man vill skiljas från de små liven. Glädje för att det är roligt att skicka iväg hundar som man verkligen tror kommer att bli bra draghundar.
På bloggen har jag jobbat med några tester. Senaste projektet var ett gäng spadar som vi knäckt under årens lopp. Vi kommer att redovisa vad vi inte rekommenderar att ni köper samt vad vi rekommenderar. Jag har tidigare testat att sälja den testen som ett reportage till en av våra friluftstidningar men jag misstänker att de är rädda att hänga ut sina annonsörer. Spadar som är dyra, spadar som är billiga. De flesta spadar lyckas vi förr eller senare att knäcka. Testerna kommer eftersom de blir färdigskrivna. Rut med Beppe som hon hämtar i veckan. Flippa, kennelns ende cigarrökare.
Grub’s Snowline 12.0.Grub’s Snowline 12.0 heter en neoprenstövel som jag använt flitigt under det senaste året. Stöveln är lätt att hoppa i och ur samt tillräckligt varm för normala vinterdagar. Det har gjort att den har blivit min favorit under höst, vinter och vår när det gäller hundgårdsarbete.
Neoprenstöveln är helt vattentät. Jag har plumsat runt en hel del i bäckar och blötmarker. Inget vatten ännu inte kommit in utifrån. Däremot så bildas det en del kondens inuti stöveln. Skotork, golvvärme eller en annan varm plats är ett måste efter en dags användning. Annars kommer de att bli sunkigt våta efter någon dags användning.
Som vandringsstövel är detta inget jag rekommenderar. Den är inte byggd för längre vandringar med tung packning. För kanoting, gårdsarbete, jakt, hundträning osv. är den ett riktigt bra val. Vibramsulan på denna stövel ger ett helt okej grepp för mitt lite enklare användningsområde. När jag tar en titt på stöveln så efter ett års hård användning så är den ännu helt oskadad. Den tycks alltså även vara rätt så slitstark.
Förra vintern använde jag denna stövel mycket mer än jag tänkt då jag gjorde inköpet. Denna Grub’s stövel har ett 12mm tjockt neoprenskaft. På marknaden hittar man både tjockare och tunnare. Med två yllesockar i min stövel så klarade ner under -15C utan minsta problem. Vid lägre temperaturer än så, vill jag däremot ha mer vinteranpassad fotbeklädnad.
Neoprenstövlar är helt klart någonting som jag kan rekommendera. Exakt vilket märke och modell du väljer är upp till dig. Jag har hört många nöjda användare av olika märken. Själv köpte jag mina Grub’s Snowline 12.0 på Kvikk i Jokkmokk för närmare en tusenlapp.
Andra vinterskor som vi har testat och kommer att testa: Neos Adventurer Neos Navigator
Jörn vinterkänga Tjocka varma och vattentäta neoprenskaft. Slitstark vibramsula med helt okej grepp.
Annika från Swedish Lapland kör som vanligt faktaspäckade argument för besöksnäringen. Åter igen visar hon en tydlig riktning åt vilket håll vi arbetar.Känner att jag håller på att drabbas av någon slags möteshysteri. De senaste dagarna har det nog varit minst 6 timmar möte per dag. Viktiga och bra möten som känns väldigt relevanta för turismen och vår framtid. Trevliga samtal runt kaffekoppar men ack vad jag vill ut och träna hundarna nu.
Laponia rádedibme – ett öppet rådslag om besöksnäringen inom Laponia var först ut. Här träffades några turistentrepenörer, samebyar, Naturvårdsverket, destinationsutvecklare m.m. Samtalet kretsade kring de nya föreskrifterna för Laponia, alla parters problembilder och funderingar och en del annat. Intressanta samtal på ett öppet och avslappnat sätt. Detta känns riktigt bra inför den kommande framtiden även om allt inte blir som jag önskar.
Därefter en intervju med Strukturum där vi fick ge vår syn på turismutvecklingen i Jokkmokk, flaskhalsar, möjligheter och mycket annat. Både sett från ett Jokkmokksperspektiv men även sett ur vårt företags synvinkel. Givetvis blev även detta samtal om markanvändningen och hotet från skogsbruket, gruvetableringar och vindkraftsparker. Ett mycket givande samtal och jag uppskattar verkligen Strukturums initiativ att försöka kartlägga behoven och hjälpa oss små entreprenörer inom olika branscher.
På Destination Jokkmokk träffade jag en kväll ett stort gäng studenter från Naturturismutvecklingsprogrammet i Jokkmokk och studenter från LTU. Studenter som alla vill arbeta inom event och besöksnäring. En tydlig signal på att det även är en attraktiv näring där man kan tänka sig att arbeta i framtiden.
Fjällens besöksnäring och framtiden i Swedish Lapland hette det sista samrådet denna vecka. Här handlade samtalen omkring infrastrukturen i fjällen, markanvändning, turismens utveckling och dess ekonomiska tillväxtfart som är hissnande jämfört med de andra basnäringarna i vårt land. Intressanta samtal om hur vi skall arbeta på lokal nivå i kommunerna och på regional nivå i Swedish Lapland.
En reflexion från min sida är att besöksnäringen håller på att tuffa till sig en del. Gemensamt börjar vi resa oss, organisera oss och visa på en gemensam riktning. Vi vill nått och vi tillför något till samhället. Det glädjer mig massor att det numera är så självklart att vi pratar om en turism som inte skall köra över lokalbefolkningen utan att den skall utvecklas på ett skonsamt sätt gentemot människor och natur. Vi pratar om att vi är en näring som också skall finnas med i markanvändningsplaner. Spelreglerna håller på att ritas ut.
Paradise Jokkmokk. För oss som bor här i byn är det inget nytt. Varken att Magnus kan göra musik eller att Jokkmokk är ett paradis. Låten som just nu snurrar i radion, på nätet och som det talas om, ja alla fall i Jokkmokk snackar vi om den.
Paradise Jokkmokk med Kitok kommer från Jokkmokk. Även som inflyttad i byn så sträcker jag stolt på mig lite extra varje gång den kommer i radion. Stolt för att än en gång så har Jokkmokk levererat lite annat än råvaror från naturen.
Givetvis så har de fått arbeta lite när de ändå är på plats! Flottbärgning dagen innan isen lade sig på Skabramsjön passade perfekt tyckte Stina och jag…Under helgen som var dök plötsligt våra superhandlers upp. Volker och Jasmin som tidigare har bott i Jokkmokk. De är tidigare kända i vårt liv som superhandlers då vi kör dessa långdistanstävlingar med hundspann som ex Femundlöpet 600 och Amundsenrace 300.
De dök helt oväntandes upp i Jokkmokk och gick igenom våra träningsdagböcker, kontrollvägde mig och Stina, satte målvikter och ett hårdare träningsprogram för oss. Myndigheter som Skattemyndigheten är rena rama söndagsskolan om man skall jämföra med denna kontroll.
Ska sanningen fram så tillbringades helgen med massa trevliga möten med bekanta. Middagar, kaffepauser, samtal m.m. Vi är många här i byn som gärna skulle haft kvar våra vänner kvar här i Lappland. Stina kopplar sin kanot till flotten för att bogsera med den. Volker en lycklig vinterkanotist.
