Snöfallet häromdagen har pudrat backen.Hundträningen fortgår enligt planering. Hundarna utvecklas mycket bra liksom klimatet. Vi har ju fått lite efterlängtad snö. Snö som fungerar som bomull för hundtassarna som annars lätt blir slitna.
De kommande veckorna och dagarna är ganska avgörande för hur tassarna skall klara sig. Ligger snön kvar är allt frid och fröjd. Absolut sämst är om de fuktiga grusvägarna fryser för då blir underlaget som sandpapper. Då måste varje endaste hundtass sockas för varje enskilt träningspass. Det tar tid och det förbrukar hundsockar i massor.
Läs gärna mer på bloggen om hur du kan sy egna hundsockar av mopedslang. Det finns dessutom en test av några olika fabrikat av hundsockar. Det viktigaste av allt är att du inte glömmer att ta en titt på tassarna innan och under träningsturerna. Vi har många bäckar och diken där vi kan vattna hundarna utan att behöva bära vattenskålar. Working Husky Totte. Stina och Sanna på väg uppför Ruotevare med ett spann. Fikapauser är ett måste för den seriöse hundspannsföraren. Stina och Sofie kokar te och knaprar bullens pilsnerkorv. Det blir som sagt många timmar ensam ute med spannet efter någon skogsbilsväg.
De små gula tomaterna är en riktig höjdare!Med de egna händerna har vi planterat plantorna i krukor. Vattnat dem och pysslat om dem. Under sensommaren har de solvarma tomaterna sedan kunnat ätas. Nu sedan ett tag så närmar ju sig vintern med stormsteg. De tomater som ännu inte varit mogna fick vi då plocka in och hänga i fönstret. Eftersom mognar de och blir uppätna. Nu hoppas jag bara att syrran planterar lite tomatfrön till nästa vår också så vi får adoptera någon planta av henne igen. Upphängda i stora klasar blev det som nya gardiner i fönstret. Gula, gröna och röda tomater. På smörgås, i maten, som snacks. Vår fantastiska tomatodling…
Små, söta och tillgivna siberian huskievalpar.Valpregnet på vår kennel, Working Husky Kennel, har resulterat i 16 pigga valpar som rumlar omkring. Det är Siberian Huskyvalpar som är avlade för långdistanstävling och arbete i vår verksamhet. Hundar som skall älska att arbeta veckovis med oss i skog och fjäll. Är det någonting som jag nördar ner mig i så är det just detta med hundar. Fråga om någon stamtavla på våra siberian huskies och ofta kan jag räkna upp flera generationer. Att läsa en spännande stamtavla är någonting som jag kan sysselsätta mig med länge. Om det sedan kan anses som sunt att roa sig med sådant är ju en helt annan fråga.
Siberian Huskyvalpar är söta. Vad de inte är är lättfotograferade. De springer, biter varandra, tacklas, rullar runt och står sällan still just när kameran klickar. Av 20 bilder blir kanske en bra. Håll tillgodo med några bilder från vår B-kull efter Rut och Zorba. Vill ni se mer om våra siberian huskies så kolla på vår kennelsida Working Husky Kennel. Siberian huskyvalpar är inte alltid stillastående. Bara något söt siberian husky valp. Kamerans klickande är spännande men att stå och posera är inte lika kul som att försöka att slicka på frontlinsen.
Nattcampen mitt i björn och älglandet väster om Jokkmokk.Då har jag varit med på min livs första älgjakt. Efter flera års erbjudande från Sten så passade det till slut så jag kunde följa på lockjakt efter brunstälg. Jaktmarkerna är stora eller rättare sagt så är det kanske som några procent av Skånes yta om man skulle jämföra. På dessa marker var det denna helg 4 man som jagade.
Jag möter många människor som är emot sk. hobbyjakt. Det kan jag verkligen förstå. Hobbyjakt på många håll är nämligen att man föder upp fasaner, släpper ut dem på fält, låter en drevkedja fösa dem mot några utplacerade jägare. Det är någonting helt annat än den nyttojakt som pågår helt opretentiöst i norra Sverige. Jakt som egentligen mer kan liknas med en beskattning av naturen för att få tag på högkvalitativt naturbetat kött. Någonting helt annat än de snabbväxande industrigrisarna från Danmark.
När man hör, eller inbillar sig att man hör en brunstig älg som kommer brölandes i skogen går pulsen helt klart upp. Samma när vi smög mot en hund som hade ett ståndskall en bit bort innan ett skott föll och en glad fågeljägare antagligen lyfte upp en tjäder i ryggsäcken och glatt kunde vandra vidare igenom markerna medan vi lite snopet stod kvar tomhänta efter en timmes smygande och väntande. Det blev ingen älg medan jag hälsade på men det gav ändå blodad tand att hänga med mer även om jag för tillfället är fullt nöjd med att ha en kamera i handen. Under natten hade en liten björn passerat ett par kilometer från nattlägret. Sten i en snurrbar fotölj, med ett lockhorn gjort av näver och high-teck hörselkåpor som även fungerar som ljudförstärkare. Stella, Stens jakthund som hellre hade sett att vi jagat med henne istället för att hon fick vänta i bilen medan vi lockade.
Efter helgens storm är det fantastiskt att få en dag med spegelblank vattenyta.Idag blev det en guidad kanottur här hemma på Skabramsjön. Hösten är här och så här års är det bara ett fåtal entusiaster som reser runt på nordkalotten med sina husbilar. Kanske säsongens sista guidade paddeltur. Förhoppningsvis så blev det inte säsongens sista paddeltur för egen del. Fina dagar är riktigt fina än så länge och idag hade vi ända upp mot +30C vid stugans solvägg.
Dagens gäster kom från Schweiz och vi hade som vanligt trevliga samtal vid kaffeelden. Samtal om Lappland, globala miljöproblem, skidåkning i Alperna, husbilar, resor på Lofoten, älgar, renar och mycket annat smått och gott. Det var en hel del trötta och stora getingar som hade fått soppatorrt ute på sjön. Trä är trä och kommer aldrig att fullt ut kunna ersättas av plast. Åtminstone inte känslomässigt.
