Denna bild är tagen ca en timme innan det började tokregna. Därefter var det i princip ingen snö kvar i träden.Häromdagen blev det klart att Sverige får ett nyval. Det lär kosta oss skattebetalare 500 miljoner kronor. Då är inte alla kostnader för förlorad arbetsinkomst p.g.a. valpropaganda inräknad skulle jag gissa. Dessutom så saknas all den tid som många av oss väljare måste lägga på att sätta oss in i vad vi skall rösta på. Massor av tid som kunde nyttjats till annat.
Samma dag befann Stina och jag oss i skogen. Det blev en lite längre sväng med fika stopp efter spåret. Vi fick allt från rejält regn till kallgrader och uppklarnande väder med nästan fullmånen som sken över skogarna och de frysta sjöarna. Det blev en fantastisk tur i den otroliga natur som vi lever i här i norr.
Vi har inte stora ekonomiska medel att röra oss med. Vi klarar oss trotts det riktigt gott med det vi har. Att vi dessutom får leva nära en frisk natur värdesätter vi båda enormt högt. Nu när det blir nyval så kommer jag givetvis att rösta på dem som förespråkar ett omhändertagande av vår miljö. Jag kommer även att titta efter det parti som ser till att fler människor runt om här i världen kan få ett trevligt liv. En rejäl eld för att torka lite prylar efter regnet. Det är inte bara spannet som måste bromsas ner till en rimlig fart för att hålla hela distansen. Även samhällets ständiga jakt på tillväxt måste bromsas om vi skall få någon långsiktighet på denna planet.
Fikapaus medan skymningen sänker sig över Lappland.Det blir många mil ensam på släden bakom hundarna. Skogen far förbi på sidorna av spåret som man färdas efter. Man får skymten av någon ren, älg, ren eller hare. Timmarna går och man får snacka med sig själv och hundarna. Detta har helt klart sin tjusning men blir ibland lite enformigt.
De senaste dagarna har varit annorlunda. Igår tränade vi ihop med Nina Skramstad som kört upp från södra Norge. Här har vi bra spår och möjligheter för att träna långa distanser med släde. Tidigare år när vi har tävlat i samma klass så har jag alltid känt att hon kan få vara snabbare än mig. Hon kör ju trots allt för Norska landslaget och då ska ju kanske inte jag komma där hur som helst med mina ’turisthundar’. Det Nina inte vet är att i vinter så kommer jag att köra ifrån henne på Femundlöpet. Vet bara inte hur jag skall förklara det utan att såra henne.
Idag blev det fikatur tillsammans med Karin och Juha från grannbyn. De jobbar liksom oss med slädhundsturer. Vi parkerade spannen sida vid sida och de dryga 40 hundarna lade sig ganska snabbt ned och kopplade av. Fikaträning med främmande spann är kanonviktigt för oss som arbetar med detta. Stina och jag blev bjudna på grillad korv, kaffe, te och bullar. Historierna avlöste varandra innan vi styrde våra spann hemåt. Stina och Nina med sina spann. Novemberljuset här i norr är riktigt läckert. Nina tränar på att köra bakom mitt spann. Någonting som hon kommer att ha nytta av då vi skall tävla mot varandra.
Årets ansökan är på 15 sidor plus ett antal sidor rapport om den gångna säsongens turer.Guidade turer inom Laponia kräver att man har fått tillstånd/dispens. Tidigare har det funnits ett förbud mot att bedriva kommersiell verksamhet. Just nu vet jag egentligen inte fullt ut vad som gäller. Man arbetar med att ändra saker och ting så att det skall bli bättre på sikt. Förändring är ju oftast jobbigt då man måste lära om, ha tålamod med att det är lite buggar i system osv. På sikt blir detta bra.
Laponia är ett världsarvsområde sedan 1996. För detta världsarvsområde har man upprättat en förvaltningsplan samt en lokal förvaltningsorganisation. Det innebär att besluten har flyttats närmare oss som bor och är verksamma i området.
Vi ser årligen ett stort antal firmor som bedriver verksamhet i området utan tillstånd. De jag har mest koll på är slädhundsföretag. Lokala som utländska som far in med sina grupper. När dessa blir tagna av naturbevakare så är det alltid ’kompisgäng’. Det är dessa firmor och guider som vi skall tacka för att vi fått ett permanent draghundsförbud inom Laponia. Nu gäller detta att även alla privatpersoner som vill dit och färdas med sin draghund måste söka tillstånd. Det är mycket tråkigt att detta drabbar privatpersoner som vill färdas inom Sarek, Padjelanta, Muddus och Stora Sjöfallets nationalperker med hundspann.
Idag har jag färdigställt vår 15 sidiga ansökan till Länsstyrelsen för att få förlängt tillstånd för våra kommersiella turer inom Laponia. För övrigt så är nationalparker till för att bevara naturen i ursprungligt skick. Jag tycker då att det är fullt rimligt att man ställer krav på de aktörer som skall vara där och arbeta kommersiellt. Nu är jag glad att ett stycke pappersjobb är bakom mig och siktet är istället inställt på lite arbete i hundgården. Mitt 10-spann med en lastad packsläde under förra säsongens Explore Sarek Natinalpark.
Den lilla stugan vid den lilla sjön strax utanför Jokkmokk. Bilden är tagen tidigare i höst innan snön kom.Torparlivet är oftast riktigt trevligt. Man kan poppa musik 24 timmar /dygn eller parkera bilen hur man vill. Man äger sitt eget liv helt och hållet. Inga som behöver bry sig om att vi inte klipper gräset eller vad det nu kan vara.
Inatt hade jag duschat klart klockan 02.30 efter middag och ett sent träningspass med hundarna. Då började vattenpumpen att låta skumt. Mycket riktigt så var brunnen tom. Grundvattnet är extremt lågt i år så det borde ju inte varit helt svårt att räkna ut. Bara att stänga pumpen och varmvattenberedaren. Sedan sova. Dröma om ett lägenhetsliv med vaktmästare som fixar allt.
Idag har halva dagen gått till att fixa vatten till hundarna från sjön. Köpa en ny vattenpump då den gamla var trasig. Dra elkablar och vattenslangar som inte ska hinna frysa. Så nu tuffar iallafall pumpen och vår brunn fylls åter med vatten från sjön. Ordningen i det romantiska torparlivet är återställd och kvar på göra listan står att köra två hundspann. Blir en sen natt till verkar det som… 50 meter frusen vattenslang skall tinas och varmgarage saknas… Det finns klara fördelar med att bo nära en sjö…
Hotell Hilleberg är boende med klass!När jag bläddrar lite i kalendern inför den kommande vintern så ser det redan nu ut att bli massor av jobb i vinter. Vi har platser kvar på flera av veckoturerna men bokningsläget ser bättre ut igen. Just det, igen för det tycks bara växa och växa för varje år.
Våra turer kan man dela upp i tre grupper. Korta turer, övernattningsturer samt expeditionsturer. Korta hundspannsturer sträcker sig från en timme upp till heldagsturer. Här är de i särklass vanligaste tre timmarsturerna med ett fikastopp. Övernattningsturerna ser jag som de turer vi kör från kenneln i skogslandet väster om Jokkmokk. Dessa turer sträcker sig över två till fyra dagar med hundspann. Vi bor i stugor men även någon natt i kamintält. Expeditionsturerna går oftast uppe i fjällterräng och sträcker sig över längre distanser. Vår första expeditionstur börjar i slutet av februari och sedan kör vi minst hela april ut. Under dessa turer är vi helt osupportade och slädarna är tungt lastade med allt vi behöver för veckan vi skall befinna oss ute. På dessa turer tar vi max fyra gäster.
Trotts detta lär jag knappast bli miljonär. Det är dessutom långt ifrån mitt mål. Däremot så kommer jag att få uppleva ännu en säsong med härlig hundspannskörning. Massor av tid ute med hundar och trevligt folk. Massor av nätter i tält och olika stugor. Flera veckor på färd runt omkring i nordlandet här ovanför Polcirkeln. Livet fortsätter att leverera!
