Nu när solen orkar sig upp över horizonten. Fantastiskt skönt!På radion pratade de om solstormar som skulle ge ett fantastiskt norrsken ikväll. Hela dagen har det varit klarblå himmel. När det sedan blev norrskensdags mulnade det på så man kan snacka om snuvad på sin konfekt.
Jokkmokks Vintermarknad närmar sig med stormsteg och nu måste vi se till att vi inte plötsligt står där med byxorna hängandes i knävecket. Dessutom har vi ett gäng turer bokade dagarna innan marknaden. Varje dag går telefonerna varma och bokningskalendern fylls successivt på. Tältkåtan ska på plats, extra ved måste fixas, spåren breddas och superpreppas, ankringsplatser förberedas vid igloobyn och här nere på sjön.
Alla hundar som har varit hemma har fått en träningssväng idag. Spåren för tvådagarsturer, dagsturer och marknadsturerna körde jag upp med skotern under dagens ljusa timmar. Det är verkligen fantastiskt nu då man känner att det blir ljusare och ljusare för var dag som går. Så fantastiskt skönt att vara hemma norr om Polcirkeln igen!
Här rastar vi hundarna i Hoting. Det är riktigt skönt att rulla norrut mot Lappland!Dagens etapp blev riktigt spännande och rolig. Vid mellantiden hörde jag att jag kört in en hel minut på Jenki. Då kändes loppet nästan som i hamn. Jag viste att mina hundar gick avsevärt mycket snabbare uppför redan första dagen. Idag borde de vara ännu större skillnad då mitt spann i princip inte påverkats ett dugg av tidigare dagars körning.
Plötsligt ser jag ett spann framför mig och snart är jag ikapp. Vi kör en bit sida vid sida och pratar med varandra. Jenkis spann är ganska slitet. Han gratulerar och jag tackar för en hund jag fått av honom. Freddy Kruger som Stina och jag har kunnat använda i vår avel. Sedan är det dags att dra igen för Stina kommer antagligen starkt flåsandes bakom oss någon stans.
Väl i mål står vi och pratar och plötsligt är Stina där. Hon fick dagens absolut snabbaste tid. Jag segrade med 10 sekunders försprång efter tre dagars körning. Stina tog silver och Jenki på bronsplats dryga minuten efter oss.
Just nu sitter vi hemma igen ca 800km norr om Åsarna. Vi har hälsat på Urban och hämtat två hundar. Svenne och Chicks. Svenne är grymt fin och har en intressant stamtavla för avel om han platsar i spannen. Jag lånar ut min sprintsläde till familjen Wahlbeg. Överväger att sälja den då jag hellre kör långa lopp.Neimans SVenne är en energisk kille. Gissar att han behöver träna på att koka kaffe i skogen... Rosa och Ulva som hade ömmande bogar markerar ingenting längre. De är pigga och glada. Vi kommer ändå att ge dem ca 1-2 veckors vila för säkerhetsskull. Bogskador skall man verkligen ta på största alvar.
Hundarna blir bara mer och mer taggade. De hinner knappt bli trötta av dagens korta etapper utan för dem är dessa korta distanser semester.Ibland blir man ledsen på sig själv. En av mina hundar, Rosa, började bete sig konstigt i spannet bara några minuter efter start. Hon ville inte riktigt gå fullt och tjorvade med att hon skulle bajsa. Jag har fått hålla igen och köra försiktigt utför och istället själv arbeta som ett tok uppför. Rosa som första dagen gick så jättebra.
Under den första delen hade jag långsammare fart än första dagen enligt min GPS. Jag försökte hela tiden se något men slutsatsen blev att hon hade diare och därför inte ville gå fullt.
Nu ikväll släppte jag henne lös och gick lite. Då ser jag direkt att hon ömmar i en av sina bogar. Antagligen överansträngde hon sig dag 1 och därför blivit öm. Jag är otroligt besviken på mig själv för att jag inte har sett det. Stina har liknande problem med sin Ulva men hon har nog överansträngt sig idag.
Nu ikväll är alla hundar grundligt kontrollerade. Alla har dessutom ätit bra. Rosa och Ulva blir sjukskrivna tills de är okej.
Det man ska lära sig från detta är att underskatta aldrig vikten av att vara med dina hundar. Kläm på dem, krama dom, klappa dom, ta i dom osv. Lär dig se vad som är normalt och reagera på det onormala! Ta aldrig förgivet att alla hundar är okej.
Resultatmässigt tappade jag ytterligare 30 sekunder så nu har jag 49 sekunder fram till Jenki som imorgon startar ut 2 minuter före mig. I princip så behöver jag bara köra i kapp och ligga bakom in till mål. Enkelt va! Stina har 45 sekunder fram till mig. Allt kan fortfarande hände. Stina och jag kommer att starta med 7 hundar var och Jenki är nere på 6 hundar. Stina och jag är lättare men Jenki är vass på dessa race! Bakom oss kommer fler spann som väntar på våra eventuella misstag och en chans att trycka ifrån. Helt klart spännande!
Här stannar vi över en natt hemma hos Jenki innan vi drar ner till Åsarna. Vi föredrar att inte transportera hundarna allt för långt dagen innan tävlingen.Vi är nu nere i Åsarna och kör en hundspannstävling. Detta är korta distanser och i Stinas och min klass, 8-spann, kör man 3 dagar med 18 km/dag. Efter första dagens heat leder Jenki, regerande världsmästare i öppenklass med 19 sekunder före mig. Stina ligger hack i här 49 sekunder efter Jenki.
Våra hundar är egentligen avlade för längre tävlingar och körning i fjäll och skog. Det är fraktkörning av bagage och olika expeditioner som är huvudmålet.
Normalt bruka Jenki vara det spannet som kör lugnast fram till en mellantid och sedan rycker enligt vad vi hört. I år körde Stina in 1 minut på honom från mellantiden fram till mål och då har hon dessutom hunnit med att ligga en gång på sidan med släden och en gång har ledarhundarna varit bredvid spåret för att rulla sig i snön. Våra hundar är ju van fikapaus med kaffeeld!
Jenki har också haft lite tjorv med två av sina hundar. Mina hundar har också snappat en del snö och det har varit ganska varmt. Bakom oss kommer fler spann men det är ett litet glapp. Får man tjorv på spåret och kanske måste ta en trött hund i släden så förlorar man snabbt 1-2 minuter eller mer så förarna bakom har oss inom räckhåll utan tvekan! Kanske har de kört klokare idag och kommer imorgon.
Personligen så vet jag att både Stina och jag har bra spann. Våra hundar är vana att arbeta dagar i sträck och de tömmer sig inte helt utan sparar alltid. Däremot så saknar vi tävlingsrutiner och våra hundar har nog inte samma toppfarter utför. Dessutom så kör vi våra hundar lite annorlunda. Vi bromsar nog mer utför än många andra. Jag körde nämligen sist och såg av spåren att det var inte många som hade bromsat! Vi måste helt enkelt för våra hundars skull.
Folk här pratar om dåliga spår och uppförsbackar. Enligt våra mått så är det mest utför och platt och spåren har varit kanonbra! En stor eloge till tävlingsledningen som gör ett kanonjobb med ett mycket proffsigt arrangemang!
Från våra hundar kan vi rapportera att de är sömniga och vill gärna vila i släpvagnen nu på kvällen. Alla har ätit bra till hyfsat så som de brukar vara. När vi tar ut dem är de pigga, uppspelta och väldigt glada. Veterinären berömde dem för att de var lugna och lättsamma. Minuterna innan hundarna selas ut. Här är vi smått koncentrerade.Stina borstar belagen innan start. Vi borstar manuellt medans många andra har utrustning för betydligt mer dollar. Intressant att se hur andra gör.
Jag är lika taggad som mina hundar.En av deltagarna i den öppna klassen på medeldistansen avanmälde sig så det blev gode ensamt. Därför har jag nu fått byta till 8-spann sprint. Jag kommer med andra ord att köra mot min kära sambo och innehavaren av Världsmästartiteln i Öppenspann sprint.
Jenki, om du läser detta så vet du att jag kommer att springa och sparka för allt jag är värd! Nu kommer det Lappländska fjälllokomotivet upp på sprintbanan! Ankaret är draget!
Under slutet av 80-talet körde jag senast sprinttävlingar. Då var det med trespann och på korta distanser upp mot 10 kilometer. Ibland gick det riktigt bra. Då körde alla mot alla oavsett ras vilket jag gillar bättre.
Vi har haft goda möjligheter att förbereda oss för detta. Vi hade en ganska tuff period under December till 13 dagen med massor av jobbkörning. Efter det har vi haft två veckor där vi har kunnat avsätta två tävlingsspann och enbart tränat dem. De andra hundarna på kenneln har genomfört de jobben som har varit inbokade. Successivt har spannens fart ökat och hundarna har verkligen triggats igång.
Nu blir det spännande att se hur våra fjällhundar hävdar sig på korta distanser med hårda spår och dessutom med en släde som väger lika mycket som fyra sovsäckar…
