Häromdagen droppade rätt programvara ner i postlådan så jag lyckades att tömma den nya kameran. Det blir lite som ett tekniskt uppvaknade. Här kommer man från livet ute på fjället med hundarna och gäster. In tillbaks till verkligheten. Datorn funkar inte. Här kommer i alla fall lite fler bilder från turen med Micke och Mats.
Vi har gjort det valet att endast ha hundar på vår kennel som platsar och har kapacitet att gå fullt ut. Det blir för mycket hundar om vi dessutom skulle ha ett tiotal pensionärer och ett gäng hundar som inte vill springa långt. Därför letar vi regelbundet efter nya hem till en del av hundarna. När vi säljer hundar är det endast till hem som vi känner och tror passar hunden. Det mestadels för hundens skull men även för den nya ägaren. De skall passa ihop. Annars flyttar inte hunden från oss.
Nu har vi gått igenom kenneln och det är några hundar som vi troligast kommer att omplacera. Även om vi hittar bra hem så är det tungt att skiljas från en vän som troget följt med på turer lite här och där. En vän som egentligen inte alls förstår varför den måste flytta. Letar du efter en siberian husky eller känner någon som letar så ta en titt på vår kennelsida Working Husky Kennel.
Är nu hemma efter tre nätterstur i Sareks utkant med hundspann. Med mig på denna tur hade jag två killar som jobbade med ett bokprojekt. Så vi har kört omkring med hundspannen, fotograferat och upplevt.
Förhållandena uppe i fjällen är fortfarande helt superba. Man kan dirigera spannet kors och tvärs över den hårda skaren. Först sent framåt eftermiddagen blev det lite mjukare. Vi fick dessutom lite snöbyar, trevliga moln, klar himmel. Med andra ord varierat ljus vilket brukar underlätta för fotografer.
Med mig hade jag en ny kamera. Nu kan tyvärr inte min version av Photoshop fixa de filerna. Har fått beställa ett nytt program vilket borde komma imorgon redan. Cyberphoto är fenomenala på att leverera snabbt! Då kommer fler bilder från turen.
Isleden från Saltoluokta över till bilvägssidan är ofta ett vanligt förekommande samtalsämne om man vistas i Saltoluokta. Den påverkas av vattenströmmen från kraftverket uppströms men förståss även av väder och vind. I dag fick jag hjälp av Liza och Johan att köra tre spann över sjön. Det är skönt att hundarna håller sig innanför pinarna. Strax utanför pinnarna kunde vi se några öppna ställen i isen. Känns inte allt för bekvämt.
Är isleden öppen behöver man egentligen inte vara bekymrad. Man följer slaviskt den markerade leden och kör mellan pinnarna över sjön. Där är den kontrollerad. Isleden stängs i regel då tjockleken är runt 20cm. Då ska det fortfarande vara ganska stor marginal.
Isleden kommer enligt ryktet att stängas imorgon, onsdag, om inget drastiskt händer. Vattenfall sätter då in en helikopter. Vill man då få sig en flygtur för en billig slant kan man ju alltid fara till Salto och äta lunch! Då får man två svängar med koptern och en riktigt god lunch. Ring till Saltoluokta Fjällstation innan och kolla om priser på flygturen men det brukar vara gratis eller väldigt bra priser. Stationen är för övrigt öppen till Valborg och Vattenfall skall garantera överfarten enligt nå¨got gammalt avtal.
Våren är utan tvekan här. När man passerar barfläckarna kommer det dofter av barmark. Snön är grovkornig och blöt. Temperaturen går en bra bit över nollan och vi har haft över +9C i skuggan. Då var det dessutom betydligt varmare i solen. Sångsvanarna har anlänt till Sitojaure. Hundarnas tungor är längre än vanligt. Alltså en massa olika vårtecken.
Kvällens avslutningsmiddag blev en lugn tillställning. Mina två gäster och jag bjöds på salladsbuffe, Saltostubbe till förrätt, sik och risotto till huvudrätt och en dessert med nån vaniljgrej med hallon. Vi serverades av två servitriser och maten lagades av en kock. Alltså lika många gäster som personal. Till helgen igen kommer det tydligen massa gäster igen. Men såhär under veckorna kan det vara riktigt lugnt.
