Browsed by
Etikett: Hundspann

Blixtföre och pigga hundar

Blixtföre och pigga hundar

Hundspannskurs_saltoluokta_3
Ross kyler och rumlar runt på den hårda skaren.

Idag har vi bjudits på blixtföre hela dagen. Knallhård skare som bär hundar och slädar i princip överallt. Vi har kryssat lite kors och tvärs. Njutit av solen. Fikat på barfläckar och jag har tom råkat somna på arbetstid.

Imorgon bär det av på en tvådagarstur med samma gäster som har varit med idag. Kosan kommer att styras söderöver mot Sitojaurestugorna där vi skall tillbringa natten. Det blir nog inte raka vägen om föret är som idag. Vi kommer utan tvekan att hinna köra några små avstickare både hit och dit.

Såna här dagar är verkligen annorlunda om man jämför med midvintern. De korta dagarna vid årsskiftet jämfört med nu då det är ljust tills långt efter middagen. Den pudriga bottenlösa snön då jämfört med dagens skarföre. Skillnader som gör livet här ute lite extra intressant och roligt.

För ett tag sedan började en av hundarna, Totte, att skalla skarpt. Varning för någonting. Han brukar aldrig bry sig i andra hundar på området eller olika folk. Nu markerade han tydligt att det var någonting som han inte gillade. Jag stövlade ut och möter två älgar som betar bakom personalbyggnaden. De verkade lite orädda. När jag återvände med kameran så hade de tyvärr knallat vidare.

Hundspannskurs_saltoluokta_5
Vi klättrar ur bäckravinen med hundspannen.

Hundspannskurs_saltoluokta_4
Atlas som kom till oss under slutet av Januari i år.

Hundspannskurs_saltoluokta_6
Barfläckarna blir fler och fler såhär års.

Back in Salto

Back in Salto

Hundspannskurs_saltoluokta_1
Saltoluokta fjällstation är mysig som vanligt. Utanför friskar vinden i och inne sprakar en eld i öppna spisen.
Så var man tillbaks till Saltoluokta. Det är blött på sjön, kraftig vind, det töar överallt och det är som lite dassigt väder. Såna här perioder kommer det alltid varje vårvinter. Har man tur så är man antingen tillräckligt högt upp i fjällen så man slipper värmen eller så är man nere i Jokkmokk och vilar mellan turerna. Blöt slaskig snö och genomslagsföre är inget som man önskar sig. I alla fall inte jag önskar mig det.

Hundspannskursen som vi kör tillsammans med Svenska Turistföreningen och Saltoluokta började idag med en middag med gästerna. Denna gång endast två gäster. Sämre ekonomi men å andra sidan så blir det väldigt enkelt och lite mer avslappnat för min del.

Nu väntar en termos med te och en bok. Sedan sova så att jag pigg som en lärka studsar ur sovsäcken vid 6-tiden på morgonen…typ…

Hundspannskurs_saltoluokta_2
Flippa nöjd och belåten efter två löprundor över sjön i snösörjan. Ända sedan hon var valp så har hon blivit väldigt trött av just att bli blöt. Konstigt nog.

Explore Sarek 2013 i filmformat

Explore Sarek 2013 i filmformat


På turen filmade Rasmus en hel del och här har han klippt ihop allt till en film med musik. De skriver även följande i sitt mail:

’Hej Stina och Matti,
tack för en helt fantastisk tur i Sarek Nationalpark. Det har været en oplevelse for livet, som altid vil stå som noget specielt for os.
Vi hoppas at vi kan komme åter och åka hundspann igen.
De bedste hilsener fra
Rasmus och Elsa’

Vi tackar så mycket och givetvis är ni välkomna åter!

Hundspann vid Sulitielma och övre Piteälven

Hundspann vid Sulitielma och övre Piteälven

Hundspann_norskagränsen_1
Hundspann är ingen färdtjänst utan team work med hundarna. Här sliter Fredrik upp igenom Kurravagge tillsammans med sitt spann.
Så är man landad hemma igen. Denna tur startade med att jag hade någon typ av skrot i magen. Ingen aptit och illamående. Det gjorde att jag i princip hela veckan har känt mig fysiskt på halvfart. Det som kanske grämer mest är att jag missade renfilen i Årrenjarka första dagen innan starten. Samtidigt så är det ju bra att jag kunde genomföra turen för det är lite svårt med sjukskrivningar i denna bransch.

Med fyra gäster körde vi från Årrenjarka västerut till Pieskehaure. Därifrån söderut mot Mavas och sedan Piteälvens dalgång nedströms via Miekak fiskecamp till Västerfjäll och tillbaks till Årrenjarka. En sväng på 220-240km i behagligt tempo.

När vi kom tillbaks hade vi sex löptikar och hanhund som blivit biten i benet så han fick åka släde. Dessa löptider är inte roliga. Hanhundarna blir okontaktbara och hanteringen av hundarna blir så mycket krångligare.

Nu är jag hemma och packar upp utrustning som skall tas om hand. Sneglar redan på kartorna och funderar om jag hinner någon egen tur efter sista turen som ska startas i Saltoluokta till helgen. Har inte fått nog ännu utan vill fortfarande ut och köra mer.

Hundspann_norskagränsen_3
Working Husky ToRock njuter i solen.

Hundspann_norskagränsen_2
Från tidiga morgonen tills långt efter lunch satt vi en av dagarna på denna barfläck innan vi selade på hundarna och körde vidare. Helt klart njutbart!

Hundspann_norskagränsen_4
Längs Piteälvens övre dalgång.

Hundspann_norskagränsen_5
Under löphysterin fick Ville ett bett i benet så det blev lite slädåkning för honom.

Hundspann_norskagränsen_6
Vy från sista nattens tältcamp i Pärlälvens naturreservat.

Hundspann_norskagränsen_7
Tillbaks i Årrenjarka.

Roundtrip i Stora Sjöfallet, Kebnekaise och Sjaunja

Roundtrip i Stora Sjöfallet, Kebnekaise och Sjaunja

Kebnekaise_sjaunja_hundspann_1
Bara att medge… Teusabacken är rätt så hyffsad.
Nylandad i Saltoluokta efter en sex dagar lång roundtrip i Stora Sjöfallets nationalpark, Kebnekaise och Sjaunja naturreservat. Soligt, blåsigt, vindstilla och för det mesta riktigt bra spår. Turen började i Saltoluokta och gick västerut längs Langas. Vidare igenom Teusavagge upp till Teusastugan. Därifrån norrut till Sälka vart vi fick endel vind. Blev en förmiddag med mycket te och kaffe innan vi lugnt tuffade till Singi. Från Singi österut till Nikkaluokta och därifrån söderöver via Tjuonajokk till Saltoluokta.

Hundarna går riktigt bra och vi har inte haft det minsta stressigt att hinna 30-45km/dag. Hade nog kunna kört längre också men det ska ju passa med stugor osv. Vi har sett älgar, renar, järvspår, utterspår, ripor, gammal kungsörn, korpar och en del annat. Vi har hunnit fotografera, snackat med folk som vi mött, kollat på fjäll och druckit litervis med kaffe och te. Jag får med andra ord skriva som vanligt… En fin veckotur med trevliga gäster i en fantastisk natur!

Kebnekaise_sjaunja_hundspann_2
Sanoj kollar upp ur sin grop.

Kebnekaise_sjaunja_hundspann_3
Te och kaffe är ett stug-måste!

Kebnekaise_sjaunja_hundspann_4
Hundstugan i Sälka där vi väntadeut lite blåst under en halv dag.

Kebnekaise_sjaunja_hundspann_5
Flippa. Änne en vinter tillsammans är snart till ända. Hur många år kommer hon att kunna följa mig egentligen? Så vemodigt att tänka att det inte är för evigt…men så är det ju tyvärr med alla hundar.

Kebnekaise_sjaunja_hundspann_6
Platån söder om Nikkaluokta är en bortglömd del av fjällvärden. Fantastisk hundkörning ända ner till Saltoluokta som kan rekommenderas.

Kebnekaise_sjaunja_hundspann_7
Utsikt från ’fiendeland’ söderut mot Jokkmokksfjällen. Längst bort till vänster i bilden sticker Sarektopparna upp.

Kebnekaise_sjaunja_hundspann_8
Vi följde den kryssade leden igenom Sjaunjas naturreservat.