Den gångna veckan har bjudit på helt ofattbart bra förhållanden. Jämfört med tidigare veckor så blir dessutom kontrasterna extremt stora. Solen har skinit, spåren har varit fantastiskt bra för hundar och slädar, vinden har i det närmaste uteblivit och så vidare. Knappt en enda motgång vilket känns ovant.

En överraskning som stod på spåret efter några dagar var Stina som kört ut med några av de hundar vi hade kvar hemma. Först så såg jag bara ett hundspann med en border collie som var förvånansvärt lik Stinas Johnny. Dessutom fick jag bestämt kommendera tillbaks Annie som skulle hälsa på dessa främmande hundar. Därefter trillade polletten ned och jag kopplade att det var våra hundar och Stina. Dessutom hade hon med en stor påse äpplen och en jordgubbstårta.

När jag lämnade kenneln i Jokkmokk den 26e Februari hade jag 60 dagar framför mig. Nu är det bara 14 dagar kvar. Säsongen har verkligen bara rusat på. Hundarna går och mår bra , jag trivs som fisken i vattnet när jag får färdas omkring i markerna här i norr. Jag känner mig inte mätt på fjällivet ännu. Jag känner mig inte mätt på hundspannskörning heller. Jag är inte heller less på att träffa folk. Våra gäster är oftast mycket trevliga och superbra. Just nu är jag glad att jag iallafall ännu har två veckor kvar. Två veckor som gärna skulle kunnat få vara två månader till.