Rambo är egentligen en lustig företeelse. Vi döper nämligen varje kull efter en bokstav. När vi kom till R-kullen ville jag givetvis att en hanvalp skulle få heta Rambo. Enligt Stina var det absolut inte aktuellt. 24 timmar efter att sista valpen fötts kommer det ut ännu en blöt och väldigt svag liten hanvalp. ’Den kan ju heta Rambo’ säger Stina och båda vet vi att den troligast är chanslös i detta livet. Vi hjälpte honom fram för att kunna dia under de första dygnet. Sen har han kämpat enormt.

Rambo är idag en av mina absolut viktigaste fjällhundar. Han går ospårat och hittar gamla spår som jag är chanslös att se. Färdas vi i snöstorm tvekar jag inte på honom. Han tar oss oftast dit vi ska. Det är inte den bästa kommandoledaren men han lyssnar hyfsat på mina önskemål. Han är dessutom en hund som är otroligt känslig och go. En väldigt trivsam färdkamrat. Inför Femundlöpet 2014 är han en av de hundar som jag alltid trott på.

Ni kan följa oss genom Femundlöpet på vår facebooksida: Working Husky Kennel