Visar inlägg för:
Tagg: Hundspann

Siberian Husky valpar

Siberian Husky valpar

Siberian-huskz-valpar-5
Jesse.

Förra veckan hämtade vi hem två pigga små valpar. Jesse och Flow-Joe från Frida och Andreas på Isandes kennel i Tjautjas utanför Gällivare. Valparnas pappa är vår egen Working Husky Åman. Mamman är en intressant krabat. Fugitives Beata vars far varit dö sedan länge. Hon är nämligen resultatet av en insemination med frysta sperma från Zeros Huston. Blir valparna bra kan detta blir riktigt betydelsefullt för vårt framtida avelsarbete med arbetande Siberian Huskies.

Här hemma rumlar nu Jesse och Flow-Joe omkring en hel del på gården tillsammans med våra tre border collies. Det blir kortare promenader, de får komma in och kissa på köksgolvet, bada i sjön och allt annat som valpar har lust att göra.

På vår kennel råder för övrigt ett smärre kaos. Vi har nämligen 18 tikar som löper. Alla som har en hanhund kan ju bara tänka sig hur våra dryga 20 hanhundar reagerar. Faktum är att tikarna i och för sig inte är speciellt mycket lättare de heller. Vi är hur som helst inte utan sysselsättning!

Siberian-husky-valpar-1
Beata är en mycket behaglig hund att umgås med.

Siberian-husky-valpar-3
En glad valpägare.

Siberian-husky-valpar-4
Kärlek.

Siberian-husky-valpar-2
Jesse.

Siberian-husky-valpar-6
Flow-Joe.

Hundslagsmål

Hundslagsmål

Hundslagsmål-2
Working Husky Unna är en tik som normalt fungerar med allt och alla. Här i soffan för lite samtalsterapi och tvätt av sår.
Häromdagen hade vi ett hundslagsmål
på vår kennel. Det skedde under natten så vi har inte hört någonting vilket vi normalt gör då någonting händer runt hundgården. Vi har 55 hundar idag och det blir emellanåt någon incident per år. Denna gång var det mitt fel. Jag missbedömde två tikar som jag trodde fungerade ihop. Nu gjorde de inte det utan under en natt small det inne i hundkojan. Som tur var blev det inga större skador på någon av hundarna.

På vår kennel är allt hundslagsmål och gruff mellan hundarna helt förbjudet. Vi arbetar med att alla hundar alltid skall känna sig helt trygga och säkra. Vanligtvis är det exakt som hos människor, de rädda och osäkra som hamnar i trubbel. Som jag beskrev i tidigare inlägg så har vi en platt hierarki vilket innebär att det är Stina och jag som är chefer. Hundarna har sedan bara att acceptera att vi ibland tar in en ny hund i flocken eller att de alla skall kunna umgås lösa ihop. Vanligtvis går allt otroligt smidigt i vår flock.

Vad gäller skadorna denna gång så fick Unna ett öppet sår/jack i huden på ena benet. Det är lätt att hålla rent så det är inte så farligt. Om det hade det funnits en hudflik kvar så skulle man kanske åkt till veterinär för ett stygn. Unnas farligaste skador var ett litet hål på sidan av nosen. Det hade inte blött vilket i praktiken innebär att det inte är rent. Här blev det en mindre infektion med en svullnad. Nu har den läkt ut av sig själv. Just denna typ av infektioner kan behöva antibiotikabehandling ibland.

Under slutet av 90-talet hade jag ett ganska odramatiskt slagsmål. En hund, Ramso, fick ett litet hål, av en tand, på insidan av sitt lår. Detta blev infekterat och riktigt seriöst infekterat då det var rötmånad. Jag missade hålet och såg inte att det var svullet förrns efter en dag eller två. Det var dessutom mycket varmt ute och då är alla hundar ganska loja helt naturligt. Hade detta skett en kallare period hade jag kanske sett att han blivit hängig, men inte denna gång. Vi gav honom antibiotika intravenöst men det hjälpte inte. Han fick blodförgiftning och han avled inne i mitt kök med sitt huvud i mina händer.

Om man får hundslagsmål så är det mycket viktigt att man dels tar itu med spänningen i flocken så att det inte händer igen. Här finns inga genvägar utan det handlar om tydligt ledarskap och att man spenderar mycket tid med hundarna. Det är också viktigt att man går igenom hunden och hittar sår och eventuella skador. Sår som inte blöder skall tvättas och behandlas så att de inte blir skitiga igen. Under de närmast kommande dagarna skall man sedan hålla stenkoll på hunden så att det inte blir som för mig, att man missar ett litet hål som sedan blir infekterat.

I princip alla hundar som hamnat i ett hundslagsmål blir mentalt påverkade. I detta fallet så blev båda tikarna, Unna och Önska, väldigt nere. Därför får de komma in och vara i huset ett tag. En hund som får ett tydligt övertag kan även bli kaxig och en sådan hund tar jag inte in och ger extra uppmärksamhet om det i grunden inte är en osäker hund. Då kan även den behöva byggas upp samtidigt som man håller ned kaxigheten…

Jo, jag ser själv hur jag skriver om att bygga upp samtidigt som man håller ned. Det är inte svart eller vitt hur man arbetar med en hund eller med en flock. Varje hund är en individ i en unik situation. Därför blir vissa saker lite lätt motsägelsefulla så som det lätt blir när man inte ser världen som svart eller vit.

Hundslagsmål-1
Ett öppet sår som är lätt att hålla rent.

Hundslagsmål-3
Moloken och med en svullen nos. Detta är det jag ser som de seriösaste skadorna. Psyket och en infektion är det jag lägger störst fokus på i detta fallet.

Livet på Working Husky Kennel

Livet på Working Husky Kennel

Livet-på-kenneln-6
Åttan och Bruno.
Livet på vår slädhundskennel är i sommarmodus. Vi jobbar med underhåll, leker med hundarna och sköter om dem. Vi tar hand om utrustning och fixar med allt som skall vara klart inför den kommande vintern.

En normal dag börjar med att alla hundarna får rusa av sig tillsammans i rasthagen. Ganska maffigt med 52 siberian huskies och tre border collies som fungerar tillsammans i en flock. Vi tillåter aldrig bråk men visst kan det hända att det gruffas till någon stans. Då är vi där direkt och säger ifrån. Bråk är under inga som helst omständigheter tillåtet. Här råder fullständig diktatur med Stina och mig i toppen. Resten av hundarna har en hyffsat flat hierarki där de inte tillåts klättra sinsemellan.

Medan hundarna rusar av sig städas hundgårdarna och rasthagen. Vatten byts och fylls på, hundar kammas och kollas till. Vi jobbar alltid lite extra med eventuella svagheter hos vissa individer. Det kan vara en hund som behöver lite extra uppmärksamhet eller någon som gillar att leka med en boll eller bara kela.

Under dagen jobbar vi sedan vidare med allt möjligt från kontorsarbete, utrustningsskötsel, målning och byggnationer på kenneln, ved osv. Allt som behöver göras.

Under kvällen är det sedan dags för race nummer två i hundgården. Åter släpps alla och vi städar en andra gång samt fixar med vatten. Nu får de även mat. Under sommaren ger vi Royal Canins torrfoder med vatten ena dagen och Priimas frysta HE-korv nästa dag. Korven får de frusen så de har lite att pyssla med. Det är både aktivitet och bra för tänderna om den inte är allt för stenhård. Så här kommer resten av sommaren att fortlöpa fram tills höstträningen sätter igång men mer om det senare.

Livet-på-kenneln-3
Fullt race på Working Husky Kennel.

Livet-på-kenneln-2
Fenja gillar verkligen att lattja omkring i polen.

Livet-på-kenneln-1
Zipp har sitt sätt att leka på…

Livet-på-kenneln-5
Så här års släpps det en del hår som även det skall städas upp.

Livet-på-kenneln-4
Dallas, Ramo och Dolly. Efter en timme i rasthagen är det dags att gå tillbaks till sin egen hundgård.

Hundspann på snö med sommarkänslor

Hundspann på snö med sommarkänslor

Majhundspannskörning_jokkmokk_1
Myrarna är relativt torra och hårda i år så körningen går bra.
I natt har vi varit på kanske säsongens sista övernattningstur med hundspannen. Någon gång måste man ju ändå ge upp eller? Hur som helst så kör vi än så länge och det riktiga superförhållanden. Nattkylan gör att snön håller ihop och det har ännu inte blivit riktigt blött i markerna.

När man färdas så här års är det nästan med sommarkänslor. Det doftar barmark, fåglarna sjunger, det är sommarmoln på himmelen och egentligen är det bara myggsurret som inte är där. När man skall fika eller övernatta drar man bara upp spannet på en barfläck och ankrar. Hundarna njuter av att rulla sig i riset och snart sover de avslappnat eller tuggar på kvistar och ris.

Förutom att köra hund arbetar vi febrilt med att få struktur på nästa vintersäsong. Produkter skall prissättas och marknadsföras, webblösningar skall fixas, gamla kunder och de som har preliminärbokat turer skall få plats på långturerna de önskar innan vi går ut med alla platser öppet. Dessutom skall någon kanot köpas in och någon säljas. Några av våra siberian huskytikar är parade och dessa skall ultraljudas så att vi ser hur många valpar vi kan förväntas att få. Nästan allt är roligt men dygnet har allt för få timmar. Just därför är det så skönt att sela ut ett spann, packa ner yxan och kaffepannan. Kanske till och med sovsäcken och bara få vara där ute och färdas.

Majhundspannskörning_jokkmokk_3
Kallsnö är inte fel!

Majhundspannskörning_jokkmokk_7
Is, snö och myrmark i full fart.

Majhundspannskörning_jokkmokk_4
Johnny håller alltid troget reda på vart Stina är.

Majhundspannskörning_jokkmokk_2
Denna bäck brukar normalt flöda så att man inte kommer fram. I år har det hunnit rinna undan eftersom och vi kör obehindrat längs kanten.

Majhundspannskörning_jokkmokk_5
Nattläger.

Majhundspannskörning_jokkmokk_6
Nu har man chansen att träna hundarna på att gå blött. Detta har man nytta av nästa vinter så bäckar och älvar kanske måste korsas. Våren är en perfekt tid för miljö och kommandoträning.

Hundspann hem till Jokkmokk

Hundspann hem till Jokkmokk

Hundspann_mot_jokkmokk_3
Med fjällen i ryggen styr vi hundspannen österut mot Jokkmokk.
Tillsammans med säsongens sista grupp lämnade vi Saltoluokta fjällstation med siktet inställt mot Jokkmokk. Information som jag fått från byarna och lederna längs vår färdväg var mycket lovande och förhållandena hela vägen ner till Jokkmokk blev riktigt bra.

Sångsvanarna har anlänt ut till alla platser där det finns öppet vatten. Där ligger de och inväntar att häckningsplatserna skall tina fram. På ett ställe har även en lite större brunbjörn klivit över spåret. Känslan av att vi färdas i vildmark är definitivt där.

Under denna tur färdas vi igenom tre samebyars område och ännu fler betesgrupper. Detta kräver att vi har en bra kommunikation med berörda parter så att vi kan undvika och/eller minimera störningen inom vissa kärnområden. Vi ser renar i större och mindre skockar nästan dagligen. Vi har trevliga möten med renskötare och närvaron av en levande samisk kultur berikar verkligen upplevelsen. Jag skall skriva mer vid ett senare tillfälle om hur vi arbetar mer exakt inom renskötselområden.

Veckans grupp bestod av tre trevliga svenskar. De flesta veckorna under en säsong pratar jag engelska och ibland någon typ av försök till tyska. Att få en vecka med svenska som språk blir lite som semester för en hjärna som inte direkt är språkbegåvad.

Hundarna hittade i princip själva vägen hem de 230km från Saltoluokta utan speciellt många kommandon. På nått sätt tror jag att de mycket väl vet om att detta var säsongens sista tur och att torpet i Jokkmokk var målet. Väl hemma goade de snabbt ner sig i hundkojorna och Annie styrde sömnigt kosan raka vägen in i soffan. För min del väntar nu en tid där slädföret konkurrerar med alla andra mellansäsongsgöromål.

Hundspann_mot_jokkmokk_4
Fokuserade slädhundar i arbete.

Hundspann_mot_jokkmokk_2
Är hundarna lugna och tysta så är renarna tämligen obrydda för vår närvaro. Här kom en mindre flock renar ut och lade sig för att sova i närheten av vår tältcamp.

Hundspann_mot_jokkmokk_1
Pärlälvens naturreservat bjuder på vidsträkta skogsmarker med frysta vattensystem där man kan färdas.

Hundspann_mot_jokkmokk_5
Gråbeintunets Homer Jr ( Homy). En unghund som imponerat enormt denna säsong.

Hundspann_mot_jokkmokk_6
Skogens fördelar…

Hundspann_mot_jokkmokk_7
En bild att längta efter när sommarvärmen blir som tyngst.