Runt Skabramsjön finnns det också en vandringsled sedan ett par år tillbaks. Den är utmärkt och spångad men väldigt få vandrar där. Denna led är inte lika känd och det är svårare att hitta information om den. Faktum är att den väldigt fint knyter an till Kvarnbäksleden där den kommer fram till Skabramsjöns östra del. Vid Skabramsjön fortsätter man helt enkelt över kvarnbäcken och går sedan längs södra sidan av Stor-Skabram. Denna stig tror jag är runt 14 km om man går runt hela sjön. Sedan kommer den fram på Karatsvägen strax bortanför Skabrams camping där lederna mot Getberget tar vid.
Är man friluftsintresserad eller gillar att röra sig i skog o mark så bor och lever man verkligen bra i denna lilla by. Att det sedan ligger i princip på Polcirkeln, nära Laponia med nationalparker som Muddus, Sarek och Padjelanta gör ju saken inte sämre. Riktiga vintrar, varma och torra somrar med en sol som aldrig riktigt vill gå ner. Jokkmokk is da shit. Paradise Jokkmokk! Utsikt från Getberget. Klibbticka. En kaffepaus på Getberget med en kikare är inte fel.
Solnedgång och 35km hem med skotern efter en lyckosam skoterfärd utan fastkörning.Stina har nu dragit ut med en grupp på en fyradagarstur. Kvar hemma med det som skall skötas är för en gång skull jag. Spår sladdas, olika administrativa saker skall fixas, packning ordnas och det är en ständig ström på saker som jag kommer på. Fick sms från Stina att hon satt vid en eld och stekte pytt i panna där ute i solen. Låter riktigt fint. Själv har jag också några av få dagar utan gäster. Även om jag gillar att vara med folk så är det riktigt välbehövligt att få vara själv ett tag.
Igår satt jag över sju timmar på skotern och körde grejer och ved till en stuga, trampade spår och fixade o donade. Nu har det tryckt upp en del vatten på sjöarna och det börjar bli ganska djup och bottenlös snö. Ensam med skotern där ute kan man helt klart få arbeta sig varm med spaden om man missbedömmer någonting. Denna dag hade jag verkligen tur. Inte en endaste fastkörning trotts kälke, ospårat och ovanivatten. Stinas Lynx ST600 som jag körde är en grym maskin på att ta sig fram med kälke.
Efter Karatsleden mötte jag Ice Ultralöparna. De har under fyra dagar sprungit de 230km från Stora Sjöfallet över fjället och igenom skogen till Jokkmokk. Springa på mjuka skoterspår måste vara en tämligen seg uppgift. Hur som helst så hejade alla glatt när jag mötte dem.
Telefonen fortsätter att gå varm. Det är många som vill åka både korta och längre turer med hundspann. Som det ser ut just nu är både vi och våra kollegor här i byn mestadels fullbokade. Hundarna måste ju också vila och vi måste hinna förbereda de turer som skall genomföras. Helt klart angenäma problem. Ice Ultralöpare på Purkijauresjön som just har lämnat en av checkpointsen bakom sig. Stinas Lynx ST600. Det börjar bli riktig vårkänsla i ljuset. En mugg rykande te, ett par bullar och sitta ner fem minuter har man alltid tid med.
Lupine Piko finns svart, röd och blå.Nu har det kommit nya pannlampor till torpet som lyser upp vår tillvaro. Lupine Piko som är en otroligt liten och framför allt lätt lampa. Dessa kan fås med olika batterilösningar, huvudställningar, cykelfästen osv. Vi valde nu två mindre batterier till varje lampa (Lupine Piko X Duo SC). De batterier som vi valde har indikatorer som visar hur mycket laddning som finns kvar.
Jag har tidigare testat en Lupine Wilma. Då beskrev jag den som pannlampornas Rolls Royce och det gäller nog än idag. Kablar, kontakter, gummistrick i pannbandet osv. känns som kvalité rätt igenom. Även priset på dessa lampor är tämligen högt så jag hoppas att vi får vad vi betalt för.
Nu skall vi använda dessa lampor och troligtvis kommer det en mer seriös utvärdering av dem under nästa höst. Det känns dock roligt för jag vet att många av våra bekanta som kör långdistans använder just dessa lampor år efter år. Räknar man så så blir det en billig lampa i längden. Vi får se vad vi tycker om ett år eller så. Med dessa huvudselar så är det nog den i särklass lättaste lampan med detta grymma ljus som jag någonsin har testat! Dessa batterier har laddningsindikator. Troligtvis kommer vi att behöva skaffa lite fler eller större batterier i framtiden.
Neos Adventurer.Neos Adventurer är en överdragssko liknande Neos Navigator som jag skrivit om tidigare. Adventurer är en lättare och tunnare överdragssko som jag fyller med diverse innerskor av ylle. Jag har dessutom extrautrustade dem med en tjock innersula från Neos.
Neos Adventurer har den stora fördelen att den är mycket lätt. Det är denna sko i kombination med en sorel/kamikinnersko som jag brukar mestadels under hundspannstävlingar och på turer då jag vet att jag måste springa och jobba mycket. Den är mjuk och skön i sulan men samtidigt så ger den ingen direkt stabilitet som en riktig känga kan ge. En mjuk sula gör att foten får jobba med och man får en naturlig blodcirkulation som hjälper till att hålla varma fötter. Slitstyrkan på dessa är inte den bästa utan i bästa fall håller de nog två säsonger om man brukar dem mycket.
Mina Neos Adventurer använder jag vid temperaturer ned mot -20C. Blir det kallare så föredrar jag de varmare Navigator. En klar nackdel med dessa är det täta yttertyget. Det är ofrånkomligt att man får kondens i ytterskon. Dessa blir rejält blöta på insidan av yttertyget. Nu är de lätta att torka men det vållar ändå en del problem när man ligger ute på längre tältturer. Skorna måste dras isär och torkas varje natt.
Fördelarna med Neos Adventurer är följande. De väger mycket lite och lämpar sig därför ypperligt som lägersko eller vid tävling. De har ingen isolering som kan suga åt sig fukt utan de torkas lätt. De är mycket sköna ned till -20C. Priset är attraktivt. Smidiga och mycket enkla att ta på och av.
Nackdelarna med Neos Adventurer. De blir ofrånkomligt kondens inuti dem. Slitstyrkan kan inte jämföras med ex en läder/gummikänga från Jörn eller Lundhags. Om man gillar skodon som ger stabilitet är detta inget för dig.
Jag rekommenderar trotts de nackdelar som jag nämnt dessa mycket varmt! Jag har i dagsläget ingenting som slår mina två olika Neosar vad gäller vikt, smidighet i förhållande till den värme de ger. Priset för Adventurer (Åkes Fritid i Vilhemina 17/12-2014) är dessutom mycket överkomligt med sina 790kr.
Andra vinterskor som vi har testat och kommer att testa: Grub’s Neoprenstövel Neos Navigator
Jörn vinterkänga Bra, sköna och hyfsat greppvänliga sulor. Här är mina Neos Adventurer utrustade med en innersko från Kamik,
Five Fingers som används med förstånd är underbara.Barfotalöpningen har tydligen blivit farlig. Nu varnar experter enligt Aftonbladets artikel ’Varnar för barfotaskor’ att det kan vara direkt skadligt att använda dessa skor. Vad det egentligen handlar om är att Five Fingers har blivit stämda för falsk marknadsföring.
Givetvis handlar allt detta om pengar. Five Fingers och Vibram har tjänat multum på trenden med dessa barfotaskor. Andra märken har febrilt försökt komma med egna lösningar och endel traditionella skotillverkare har fått se en minskad vinst.
Mina Five Fingers kommer självklart att få fortsätta att följa mig på turer i skog och mark. Jag gillar dem och använder man dem med förnuft så borde det ju vara bra. Jag kan rekommendera boken ’Born to Run’ som bland annat tar upp just detta med barfotalöpningen. Det är ju så vi människor en gång i tiden började att springa och färdas. Barfota.
Mina råd oavsett vilka skor du köper:
– OM du springer med barfotaskor så välj ett mjukt underlag, aldrig grusvägar eller asfalt. Använd dessa skor för de kortare turerna. Ta det mycket lugnt i början tills du tränat upp din fot. Läs på om HUR man skall springa med en sådan sko för löptekniken skiljer sig från löpning med traditionella uppbyggda löparskor.
– OM du springer med traditionellt uppbyggda löparskor så ska du veta att oavsett hur dämpande, uppbyggda, special, stabila osv de än är så kan man skada sig. Välj underlag, träna på teknik, ta det lugnt i början. Priset på löparskon visar inte hur bra skon är. Du skall ha rätt sko till rätt fot.
Det är betydligt farligare att sitta i soffan än att springa. Det är mycket farligare att köra bil än att springa och fler dör fortfarande av fel kost än av löpning.
