mattisblogg.se

En sån natt…

13 december, 2012 Matti Kommentarer 3 kommentarer

Sitter nu här på morgonkvisten eller närmare bestämt så är klockan över 04.00. Vi har just kommit hem med skotrarna från ett nattligt äventyr. Efter middagen skulle vi nämligen köra utrustning och ved till en koja.

Det har kommit mycket snö de senaste dagarna och en hel del av det 30 km långa spåret var okört. Dessutom så var en av sjöarna så blöt att vi inte körde ut på den och därmed blev tvungna att hitta en ny väg fram till kojan.

Givetvis hängde jag min skoter mellan några stenblock, gasade till och hela mattan hamnade snett på min skoter. Efter säkerligen nån timme hade vi våldat tillbaks mattan till rätt läge och kunde fortsätta fram till stugan.

På hemvägen hade vi vårt spår att köra i så det gick lättare. När jag kommer körandes i 30-40km/h ser jag plötsligt en stor älg kliver fram rakt från min högra sida. Bromsen nyps och älgen trampar in rakt framför skotern istället för över mig. Det smäller till då jag kanar mot hans bakben.

Snabbt får jag på pannlampan i fullt läge och ser hur älgen springer vidare och ner i skogen på samma sida som han kom ifrån. Jag han se strukturen i pälsen. Jag såg hur steken dallrade då han sprang. Plötsligt var jag hur klarvaken som helst och tack o lov körde jag skoter och inte hundspann.

I morgon…eller rättare sagt idag när jag sovit ett par timmar ska jag ringa polisen och anmäla. Det blev ingen stor smäll men jag tyckte att det påkörda bakbenet slängde konstigt då han sprang vidare.
Vi som bara lite snabbt skulle köra ut till kojan.

En_sån_natt_2 — Hade gärna sovit några timmar i timmerkojan.

Belag till hundslädar

11 december, 2012 Matti Kommentarer 7 kommentarer

Slädbelag_1 — Ibland går det lite trögt på träningen.

De två huvudtyperna av belag som jag känner till är gjutna och sintrade plast belag. Gjutna är helt enkelt plast som är smält och formad då den är varm. Sintrade belag är små plastkulor som pressats samman under högt tryck. Den senare blir hårdare och slitstarkare än det gjutna belaget.

Ett sintrat belag som man slipar/siklar och vallar med omsorg får nog det absolut bästa glidet. Det sintrade belaget blir oftast bara bättre och bättre ju mer det används så länge som det sköts på ett bra sätt. Dessa belag är de man vanligtvis använder på skidor. Dyra och kräver en hel del arbete.

De gjutna belagen är billiga och mycket prisvärda som tränings och turkörningsbelag. De är som bäst då de är nya och oanvända. När ytan blivit lite sliten kan man ibland behöva sikla/skrapa till dem men de kommer aldrig att bli lika bra som de var som nya enligt min erfarenhet.

Nu har det kommit en helt ny typ av belag FCP som jag inte sett tidigare. Det är ett belag med 10% glidvalla inmixat i plasten redan från tillverkningen.

Till tävling så säljes det olika sorters/färgade belag för olika temperaturer. Är belagen gjutna så tror jag att det är en bluff och då kan man lika gärna köra på vanliga billiga standard träningsbelag så länge som de är nya. Är det med valla inbakat så kan det nog vara en riktigt bra ide att byta efter temperatur. Just nu håller vi på att fundera hur vi ska göra inför Femundlöpet. Kommentera gärna här på bloggen vad just du tror är det bästa.

Lapplandsvardag

10 december, 2012 Matti Kommentarer 1 kommentar

Här händer det egentligen inget speciellt. Vi är inne i en ganska tung träningsperiod då vi ofta kör 20-40mil/vecka med slädarna. Ibland med intressanta gäster som passagerare, men ofta står vi dock ensamma på slädarna. Dagsljuset lyser med sin frånvaro så det är långa mörka timmar i skogen med våra hundar.

Jag klagar inte men nu längtar jag efter en helt vanlig soffakväll då jag inte somnar innan filmens titel har spelats upp. Lite chips, några pannor te och godis som inte är fruset som isklumpar.

Det kommer lite tester på utrustning här när det lugnar ner sig. Hjärnan jobbar ju med en del medan kroppen kör släde. Man har ju en sån där multi-förmåga att göra flera saker samtidigt.

Lapplandsvardag_2 — Ser slädarna ut såhär på morgonen vet man att nu blir det ett rejält arbetspass för hundarna.

Lapplandsvardag_3 — Senaste dagarna har vi fått mycket snö så nu kan vi öppna fler och fler av våra träningsspår. Hundarna blir supertaggade av nya spår.

Kanske låter det som om jag klagar. Det gör jag inte. Man kan nog inte ha det bättre egentligen. Att få förmånen att leva med friluftslivet som yrke tillsammans med ett gäng fantastiska slädhundar, två tokiga border collies och en till Lappland importerad skånska är få förunnat!

Fågelmatning på torpet

8 december, 2012 Matti Kommentarer 1 kommentar

Talgbollar är inget som vi riktigt tror på så därför ger vi riktig mat till våra små fåglar. Nu visade det sig att varken ekorrarna, hackspettarna eller småmesarna vill äta av våra gäddor. De äter bullar, kött, fett, gammalt bröd osv. men gäddorna är de nästan rädd för. Får nog ge dem till räven istället.

Att sätta eller hänga upp en korg är riktigt bra. Man kan stoppa dit allt möjligt. Jag tror däremot att man ska vara lite försiktig med sådant som är saltat/starkt kryddat. Bröd är framför allt ekorrarna tokiga i. Kanske får vi däremot köpa någon talgboll i framtiden till småpippisarna.

Vidare västerut

3 december, 2012 Matti Kommentarer 2 kommentarer

Karatsleden_1 — Gå före, hacka med yxan, hämta skotern…

Idag har vi öppnat leden vidare västerut. Purkijaure är en sjö som ligger i vår väg. Vi måste över den för att komma åt ett område som vi kör mycket i med hundarna. Purkijaure är en mycket grund sjö med tre älvar som möts här. Isarna här litar jag inte mycket på under förvintern.

Vi yxade oss fram till Tallholmen mitt i sjön. Dit hackade vi oss fram som hackspettar och isen är så pass tjock där vi kollat att man egentligen kan köra bil. Nu i veckan kommer byborna i Purkijaureby troligast att fortsätta med leden vidare till Pärlälvsidan.

Leden som vi idag har farit efter är en del av Karatsleden som går mellan Jokkmokk och Kvikkjokk via Årrenjarka fjällby. Nu är de första 15 km okej. Nu kvarstår 45 km upp till Laxholmen och sen ytterligare 50-60 km fram till Årrenjarka. Inget man gör på en kafferast direkt.

Ganska ofta handlar blogginläggen om isar, att vi kollar dem och om hur de begränsar oss. Det speglar egentligen den respekt som vi har för dessa. Varje år är det folk som far igenom. En del kommer upp medan andra inte gör det. Vill du leva så ge dig inte ut på en is som du inte har koll på. Det kan sluta väldigt tråkigt! Det kommer ett inlägg lite senare om issäkerhet tror jag. Kanske det kan hjälpa någon.

Karatsleden_3 — När vi ruskar en led kollar vi att isen är minst 10cm tjock. Detta kollas med luckor på 5-20m. Ibland kollar vi ut åt sidorna bara för säkerhetsskull.

Karatsleden_2 — Flippa övervakade arbetet och skotrarna.

Karatsleden_4 — Henrik som är på praktik hos oss. Givetvis fick han en ryggsäck fylld med sten och sedan fick han hoppandes gå före oss… 😉

Karatsleden_5 — Efter avslutat arbete styrde vi hemåt.

Dela inlägget:

Dela inlägget:

Dela inlägget:

Dela inlägget:

Dela inlägget: