Working Husky TotteLandade hemma efter fyra fina dagar väster om Jokkmokk. Med mig har två engelska killar varit, Henry och Ben. Sedan Ulla från Sverige och för henne så blev denna tur den tredje hos oss. Tidigare har hon kört hundspann på andra ställen också.
Henry hade oturen att första dagen vrida knäet i sidled så han fick bli passagerare under resten av turen. Otur måste man verkligen säga för det hände inte på något svårt ställe. Summerar man en säsong så är det faktiskt väldigt sällan som något alvarligt händer. Givetvis så är varje grej en grej för mycket. Men frågan är om man någon sin kan komma ner på noll? Man skär sig då man hackar lök, man trillar då man går ut ur stugan, blir förkyld eller allt som händer hemma händer ju här ute också.
Nu är det mesta lastat och idag kör jag med 23 hundar upp till Saltoluokta. Därifrån blir det en tur efter Kungsleden ned till Pårte tur och retur under 6 dagar. Fjällen….nu kommer jag igen! Issa har jobbigt med att springa emellan spannen och hålla reda på allt som händer. Issa brukar vara med Stina men dessa dagar har hon följt med mig. Ulla med WH John och WH Maja i led. Lunchpauserna i skogen är härliga då man kan elda. Kommer att sakna det uppe på fjället.
Working Husky Uschi och Xam sitter här och minglar under en lunchrast.Så har jag snabblandat hemma. Ny hundmat i slädarna, ny mat till gruppen, ny grupp, några fler hundar och så drar vi imorgon igen. Samma tur ett varv till innan det är dags att lasta för fjällen.
Senaste dagarna har vi färdats i området väster om Jokkmokk. Vi har kört ca 160 km under de fyra dagarna och lika mycket blir det den kommande turen.
Det har blåst en del kan man nog säga. Med tanke på hur det har fläktat här nere i skogen kan man ju bara gissa hur Stina har det uppe i Kebnekaise-Abiskofjällen. Det har nog gått bra för jag har inte hört något annat. Hon har ju vår sattelittelefon med sig så jag borde ju fått något meddelande ifall de fått stora problem.
Här kommer några bilder och sen ska jag sova gott efter 400 gr renkött, en liten wiskey, glass, te och godis! Följer med spänning både iditarod och Finnmarkslöpet som just nu pågår för fullt. Vi hade en del norrsken västerut från Laxholmen. Här har vi norrsken över stugan på Laxholmen där vi övernattade innan spannen styrdes österut mot Jokkmokk. Här har vi kommit undan den värsta vinden men det friskade på även här på Laddon. Skönt med skogsturer då man hittar fint lä i skogen där man kan elda och må gott. Working Husky Xalo övervakar rutinerna då vi kommit fram till en av kojorna.
Sitter i en skogskoja och dricker te i stearinljusets sken. Mina gäster har lagt sig och utifrån andningen så sover de redan gott. Den tidigare friska vinden har mojnat och det är åter lungt och fridfullt ute. Hundarna sover gott sedan länge. Deras förra natt stördes av den friska västvinden som piskade in övet ön där vi övernattade.
Ofta då jag sitter såhär börjar funderingarna på ett enklare liv i en koja. Ett elverk, mobilt bredband och en solpanel. Dra ner levnadskostnaderna till max.
Enkelheten med livet i en koja är lockande. Imorgon kör vi iallafall hemmåt mot Jokkmokk och avslutar en fin tur. Lägger ut lite bilder då. Hur som helst så får det även bli ett varmt bad och smutstvätten in i tvättmaskinen…
Idag blev det 11 mil skoter. Tömma ett dass, byta gastub i en koja, lämna hundmat för 8 dagar och spåra lite nya spår. Jag han dock sitta en kvart i en stuga och koppla av med en mugg hett te.Nu har jag haft två dagar utan arbete. Fast egentligen ska det vara två dagar utan gäster. Det har inneburit en massa packandes hit och dit. Jag är på väg ut på en fyradagarstur som sedan direkt avlöses av nästa fyradagarstur. Intensivt men så är säsongsarbete.
Stina är på väg till Abisko och ska köra en packtur mellan Abisko och Nikkaluokta. En grupp med 14 engelskmän/kvinnor ska åka skidor den sträckan. Vi transporterar bagaget så de enbart behöver dagsturspackning. Sten och Niklas är med ytterligare två spann.
Klockan är nu två på natten. Jag har just formulerat ett överklagande till Mark och Miljödomstolen. Det handlar om våra dispenser för att få bedriva guidade turer inom nationalparkerna. Vi har fått beviljad dispens så det kommer att fungera med turerna. Skickade dock in ansökan i Juni och fick slutgiltigt besked nu. Fast förhoppningsvis inte helt slutgiltigt! Det är på tok för mycket tjorv med nationalparkerna. Bara kompletteringarna till vår ansökan låg på 13 A4-sidor. Jag kommer inte att ge mig i detta utan vi får se hur långt man måste gå.
Allt går i ett. Man packar, packar upp. Tömmer dass, rensar hundgårdar. Lastar hundmat, matar hundar, fixar med slädar osv. Jag har missat flera telefonsamtal som jag lovat att ringa och mail som borde svaras. Men det går helt enkelt inte alltid att räcka till allt. Syrran ringde igår och sa nått som typ…jaha, då ses vi i maj då! Tyvärr är det så. Vi får ofta frågan om vi blir less på alla turister. Svaret är att vi blir sällan less på våra gäster. Vad vi däremot ofta ledsnar på är att vårt lilla hus är som ett bombnedslag under högsäsong. Packa upp och packa ihop... Jag har nu packat provianten för två turer samtidigt. När jag kommer hem behöver jag endast komplettera med bröd vända slädarna och fara igen! Tälkåtan som vi haft för övernattningar är nu hemma och upphängd på tork. Precepts vattentäta förpackningar är guld värd då man transporterar hundmaten i skoterkälkar och hundslädar.
Här har vi kommit 10 km. Nu är det bara 210 km kvar till Saltoluokta från JokkmokkNu har jag kommit hem efter en veckotur med fyra gäster.Crossing Lapland från Jokkmokk till Saltoluokta med mellanlandning i Årrenjarka. En fin tur från skog till fjäll som i år bjöd på tunga spår i princip alla dagar utom den sista då vi istället fick en lättare snöstorm.
Är för tillfället hemma i soffan riktigt förkyld. Alla vet väl hur en förkyld man är så ni förstår att jag har lite att leva upp till. Ligger i soffan och försöker vara ynklig så gott det går… Sista 10km fram till Årrenjarka var körda med en snövessla någon dag tidigare. Trotts att spåren var översnöade kändes det lyxigt jämfört med tidigare spårbrytning. I Årrenjarka passade vi på att äta i restaurang. Här är kaffe och glass som avslutade middagen. Stax efter Kvikkjokk stannar vi för en fika. Efter ca 20km på sjön Saggat i ymnigt snöfall och tung körning utan spår var vi alla ganska trötta. Härifrån 16 km kvar till Pårtestugorna. Lägg märke till hur snabbt allt har täkts av nysnö.Uppe på Tatasjöarna klarnade det upp och vi fick en fin solnedgång. Tempen sjönk och hundarna piggnade till riktigt bra sista biten. I Aktse fick vi ett fantastiskt norrsken. Trots att jag har ser norrsken ganska ofta så är det fortfarande lika facinerande när det fladrar och far sådär snabbt över himlavalvet. Från Aktsestugorna är det en backe med 400 meters höjdstigning på 2 km vilket gör den ganska brant.Sträckan mellan Aktse och Sitojaure går ganska högt. Här hade vi i princip vindstilla och vidsträkt utsukt kan man säga. Sista dagen fick vi lite vind och snödrev som variation.
