Tog kameran och gick ut på gården för att ta några bilder av de små liven. Snacka om att det känns som att de driver med mig! Har fåglarna humor och ler sig harmynta när de aldrig är där min kamera är? Sitter det någon som radiostyr dessa odågor till flygfän? De är aldrig där jag riktar kameran, landar nästan på mitt huvud gör de dessutom. Men visst ler dom med sina näbbar? Jag tycker nästan att det ser ut så.
I Lördags började vi med vårt spår runt hemmasjöarna. Huggit med yxa och ispik för att verkligen veta att isen är trygg. Tydligen så har det frusit på riktigt bra. Lite snö på detta och vi kan köra släde. Än får vi hålla tillgodo med fyrhjulingarna som träningsredskap ett tag till. Hur som helst så har vi haft en trevlig tur på isen Stina och jag.
Så här tycker jag mitt liv är hela tiden. Jag vill så mycket mer än jag hinner. Långtråkigt är någonting som jag gärna skulle ha en dag eller två. Så där att jag inte vet vad jag ska göra. Vist händer det att jag inte vet vad jag ska göra men då är det för mycket som ska göras så jag vet inte vart jag ska börja. Men aldrig att jag får känna att nu är allt gjort. Shiit vad ska jag göra nu då?
Våra 42 Siberian Huskies får dagligen springa lösa tillsammans i rasthagen. Där leker de och umgås under uppsikt från oss. Under träningsperioden får även de som skall ut på ett pass springa lite före och efter körning. Ofta får de en till två pass lösa per dag i hagen.
Hundslagsmål är helt oacceptabelt och all form av förtryck bryter vi av. Vi säger även ifrån om det är hundar som går och spänner sig mot de andra. Hundarna skall känna sig trygga och harmoniska vilket är min uppgift som flockens ledare att se till att det funkar så. Hundar som är rädda för att bli påhoppade har lättare att starta bråk än en trygg hund.