Saknar man snö, lägereldar och norrskenet som flammar över himlavalvet. Sådana där helt naturliga ingredienser i en standardjul i Jokkmokk så har vi nu satt ihop en liten inspirationsvideo till hur just du kan skapa den där rätta julstämningen hemma hos dig. Vill du sedan fira en riktig Jokkmokksjul under 2017 så skynda dig att boka en stuga eller ett rum på någon av områdets campingar, hotell eller varför inte vandrarhemmet. Från mitt hjärta så önskar jag nu hela världen en riktigt skön jul.
Tältning ger frihet men på bekostnad av en tyngre ryggsäck. Kan du nyttja STFs stugor och matbutiker för att lätta din packning?Under mina turer i fjällen möter jag en del folk. Många är mycket rutinerade och vet exakt vad de pysslar med. Samtidigt möter vi en hel del som just upptäckt tjusningen med livet ute på vidderna. Inte allt för sällan ser man hur de gör om exakt samma misstag som man själv en gång i tiden pysslat med. Misstag som gör att fjällvandringen blir onödigt okomfortabel kan man nog säga. Här har jag sammanställt tre punkter som kanske kan hjälpa någon att få en bättre upplevelse.
1. Överambitiös rutt.
Under årets fjällvandring ser man ofta att folk vill uppleva så mycket som möjligt. Fokus blir ofta på att besöka många olika platser. Här går det fel och istället för att låta livet och upplevelsen av att vara ute hamnar i fokus så blir det ett stort antal planerade kilometer. Det blir en daglig kamp för att nå fram till kvällens mål för annars hinner man inte genomföra den kommande dagens etapp osv.
Tänk om och tänk rätt!
Planera ett luftigt schema. För en tälttur med campingpackning räcker 10-15km/dag. För en stugtur hamnar det ju mellan 10-15km beroende på avståndet mellan stugorna. Ta en stuga per dag och börja inte hoppa över en del stugor och dubbla distansen. Planera dessutom att förflytta er 2 dagar och ligg still dag tre för en dagstur utan packning. Är det dåligt väder kan det tom vara skönt att ta en stugdag medan regnet slår emot fönsterutan eller vinden river i tältduken. Kom ihåg att upplevelsen är tiden där ute och inte sträckan.
2. Allt du lastar skall du bära
Det är lätt att fylla ryggsäcken med bra att ha grejer, massa böcker, en uppsjö av ombyteskläder osv. Mycket utrustning som ryggsäckar, traditionella trangiakök, sovsäckar, tält, liggunderlag m.m. är på tok för tung.
Tänk om och tänk rätt!
Optimera den utrustning du skall ta med dig. Skippa en del av ’bra att ha’ grejerna. Behöver du verkligen tält om du går en led med stugor? När du investerar i ny friluftsutrustning så värdera låg vikt som en betydelsefull egenskap hos utrustningen. En färdigpackad stugtursryggsäck för en vecka behöver inte väga mer än 5-8kg +mat. Flera av STFs stugor har dessutom små shoppar med mat. Kolla detta med Svenska Turistföreningen så slipper du onödig vikt. En ryggsäck för tältare behöver inte väga mer än 10-14kg + mat.
Läs boken Vandra Fjäderlätt och låt dig inspireras av extrema lättviktsvandraren Jörgen Johansson.
3. Otränad och utan rutin
För många som vi möter i fjällen är detta ’årets vandringstur’. Utrustningen används inte annars och kroppen är möjligen ’använd’ på nått gym då och då. Det blir tungt för kroppen som kommer att ömma. Att utrustning som kängor, ryggsäck och kläder dessutom inte inpassade och justerade gör inte saken lättare. Rutiner för att hålla sig torr och varm, vad och hur man behöver äta osv gör dessutom att belastningen blir ännu större än om man är van.
Tänk om och tänk rätt!
Gör några dags- eller helgvandringar i hemmaterräng. Lär känna din utrustning och vänj kroppen med att vara ute. Bara att lära sig undvika skoskav och tejpa fötter i tid är en vinst som gör det hela nog bra! Att du sedan får en fin upplevelse i hemmaterräng får du se som bonus. Vilken utrustning behöver du för en sommarvandring? Snöskor? Allt väger och en tung ryggsäck är inte alls rolig att kämpa med. Rymlig tidsplanering ger möjlighet till trevliga toppturer längs vägen.
Vår tältcamp under det flammande norrskenet i Sjaunja naturreservat.I år var det nog sjunde året som Ulla följde med på tur. Bim (4:e året) och Ulla hade dessutom fått med sig Kristina i år. Tre kvinnor på 60+ där åldern verkligen inte märks. Marika (jämngammal med mig) och är nog båda mäkta inspirerade efter denna vecka. Åldern spelar verkligen ingen roll. Det är utan tvekan attityden till livet som är det viktiga.
Färden startade från Saltoluokta fjällstation och det började igenom ett ödsligt Sjaunja naturreservat norrut mot Nikkaluokta. Vi fick två nätter i tält innan vi nådde Kebnekaise fjällstation med duschar, bastubad och mjuka sängar. Färden över fjällplatån norr om Kaitumälven bjöd på total dimma och utan den kryssade leden hade vi inte kunna färdats på ett säkert sätt.
I Singistugorna träffade vi Juha från Jokkmokk som tillsammans med sin vän Kössi körde en av våra packturer med engelska skidåkare. Det är alltid roligt att träffa kollegor och vänner på fjället. Kaffe, prat och roliga historier. Ja, faktum är att vi träffade egentligen en hel del folk som man lärt känna mer eller mindre under årens lopp på fjället. Det är stugvärdar, färdledare, skoterförare, fjällstationspersonal, skidåkare m.m. En massa trevliga möten där ute.
Nu har vi åter landat på Saltoluokta fjällstation. Ute tilltar vinden och temperaturen stiger vilket resulterar i tögrader. Snön slår ihop och förhållandena för att färdas blir allt bättre. Snön lägger sig stabilare på marken och riskerar inte att virvla upp i luften för minsta lilla vind. Nu har jag jobbat med upplastning och omlastning inför nästa tur. Försöka äta upp mig, dricka kaffe och göra sådant som jag inte kan göra från fjället. I morgon bär det av igen efter en vilodag för hundarna. Frostbeklädda björkskogar strax söder om Tjuonajokk fiskecamp. Filosoferar i mitt Hillebergstält. Norrsken över Kebnekaisemasivet. Singistugorna sent en kväll. Solnedgåmg i Teusajaure.
Denna lina är ganska rejält trasig. Vi skrotar linorna vid minsta lilla skada på wiren.Draglinorna till hundspannet är en del av utrustningen som man måste vara noggrann med. Dessa slits enormt hårt då man kör under höstarna. Det kommer grus, sand, lera, fukt och tär på linorna. Sanden lägger sig emellan de tunna stålstrådarna och där gnager de sakta sönder linorna. Börjar de dessutom att rosta lite så blir de snabbt sköra.
Inför varje träningspass och efter varje pass drar jag linorna igenom handen. Detta gör att jag direkt känner om det är någon tunn liten ståltråd som gått av. Har en tråd gått av så brukar fler knäckas om man böjer linan just över detta stället. Konsekvenserna av en brusten stamlina är för stora så därför kasserar vi sektioner vid minsta lilla skada. Slarva aldrig eller snåla aldrig när det gäller stamlinor och infästningar till släde/fyrhjuling. Denna lina hade endast ett par av stålfibrerna trasig. När den sedan böjdes kraftigt ett par gånger blev detta resultatet.
Praktiska fästöglor på insidan av kanoten är ofta mycket användbart.Med borrmaskinen, måttband och en viss tveksamhet har jag gått lös på två av våra Mad River Explorer kanadensare. Tanken är att förse kanoterna med sk. Airbags som gör att de flyter högre i vattnet vid en eventuell kapsejsning. För att fästa dessa behöver man lite öglor på kanotens insida.
Man borrar helt enkelt hål i kanoten längs relingen. Jag valde att sätta hålen med 10 cm avstånd ca 1,5 cm under relingen. Man skall borra så högt som möjligt av naturliga skäl. Igenom dessa hål trär man sedan ett rep. Här valde jag att borra med en 4,5 mm borr och använder ett 4 mm tunt polyestesnöre som tål drygt 400 kg. På insidan av kanoten trädde jag på en tunnare plastslang som är ca 15 cm lång. Detta gör att på kanotens utsida är snöret sträckt och på kanotens insida får man en fin rad av fästöglor.
Airbags finns i olika storlekar. Till dessa touringkanoter har jag valt en mindre variant som kan placeras både i front och akter. Det finns även stora airbags för kanotens mittsektion om man ex skall paddla fors. För vanlig turpaddling behöver man dock mittsektionen för packningen. På lämpligt avstånd limmade jag även fast en D-ögla i botten på kanoten. Här ska man vara noga med vilket lim man använder beroende på vilket material kanoten är gjord av.
Öglorna kan sedan användas till att ankra fast kameraväskan, vattenflaskan eller för att som här spänna ner en airbag. Sedan så är det ju olika skolor om man skall ha lasten surrad i kanoten eller om den skall ligga löst i egna flytande kollin. Då öglorna verkar fungera bra så blir det till att fortsätta monteringen på resten av våra öppna kanadensare. Blev både snyggt och praktiskt. Men först tror jag att jag måste ut en vecka och provpaddla en tur… Borrmaskin, märkpenna, linjal, rep, plastslang, tändare och en kniv. Svårare än så är det inte. D-ringar kan limmas både i kanotens botten men även på sidor m.m. om man hellre önskar sådana. Repet säkras med fördel med en liten bricka på insidan. Hålen ligger högt över vattenlinjen och är i det närmaste fyllda av repet så vatten skall inte kunna komma in där. En airbag monterad i kanotens akter.
