Browsed by
Etikett: Swedish Lapland

Gate to Sarek I 2015

Gate to Sarek I 2015

Gate_to_sarek_I_1
Working Husky Åttan.
Detta kom att bli en intressant vecka. Första dagen fick jag i princip knuffa min släde i en mil från vattendelaren ned till Sitojaurestugorna. Inga, stugvärden kommenterade att jag verkligen va trött för jag sa inte ens något dumt till henne vid ankomsten. Så då förstår ni hur illa det är när till och med jag är tyst!

Tempen har varit hög, slädarna har gått trögt och periodvis har det frusit och klabbat under dem. Hundarna blir sega av värmen. De moddiga spåren har ofta försvunnit under nysnö och drevsnö. Körmässigt har det varit en tung vecka för hundar och folk.

Som om det inte vore nog med det... Första dagen visar det sig att en gammal skada som Tomas har på benet ger honom problem. Han har riktigt ont och vi blir oroliga för att det skall vara en fraktur. Han fortsätter med att sparka in foten in i nått bordsben eller liknande och dottern skär sig och även hon sparkar in i nån stol eller så. Hon trillar dessutom och slår knät ganska illa i en slädmede. Ska man ha motvind så ska man tydligen.

Nu räcker det inte med detta heller… Vi får dessutom en förkylning/influensa som likt en ångvält dunkar sig igenom gruppen. Värk i lungor, feber, ont i kroppen o musklerna, ömmande halsar, trötthet och allmänt tunga dagar men mycket önskan om att få sova. Sista dagen är Tomas så sliten av sin feber att vi ordnar en skotertransport ut för honom.

Trotts detta har vi haft flera fina dagar. Det har pendlat mellan solsken och snabba spår för att i nästa timme vara tungt och motigt igen. Hundarna har skött sig bra och de är helt utan problem förutom att de tappat en del vikt de senaste två veckorna. Men nu får vi hoppas på en fortsättningsvis lite lättare vinter.

Gate_to_sarek_I_2
Så här vill jag att ett arbetsspann skall vara. Lugna, coola, avvaktande och ändå redo för tuffa tag. Stolt och nöjd husse bakom kameran!

Gate_to_sarek_I_3
Tjakkeli från skogs och myrlandet i nordost.

Gate_to_sarek_I_4
Vinterleden till Pårte.

Gate_to_sarek_I_5
Lite norrsken i Aktse över Rapadalens mynning.

Gate_to_sarek_I_6
Solsken och lätt vind i kombination med pudersnö.

Crossing Lapland 2015

Crossing Lapland 2015

Crossing_lapland_1
De klassiska röda kryssen som markerar våra vinterleder.
Nu har jag varit några dagar på Saltoluokta fjällstation efter en härlig veckas färd igenom Svenska Lappland. Skogar, älvar, sjöar och avslutningsvis även kalfjäll. Lägereldar, skogskojor, fjälltält och sköna fjäll lodger som Årrenjarka Fjällby och Saltoluokta Fjällstation. Renkött, älgkött och röding varvat med någon korvsnutt eller fläskbit. Fräscht vatten direkt från markerna och ett antal pannor kokkaffe.

Ulla var med på sin sjätte hundspannsfärd med mig och hennes väninna Bim gjorde sin tredje hundspannsresa. Riktigt trevliga återseenden och jag hoppas att de kommer åter igen flera år framåt. De andra som följde var Manfred och Sonja, ett tyskt par som har vandrat och färdats kors o tvärs igenom Sverige sedan många år. Riktiga Sverigefantaster helt enkelt.

Längs vår färd har vi även träffat Juoha som guidade en skotergrupp och hans hustru Karin med sin hundspanngrupp. Sigrid Ekran som tränade sina tävlingshundar inför Finnmarkslöpet delade vi lägereld med. Håkan som sköter Jakt och Fiskeföreningen dök upp på Laxholmen. Tommy och Börje i Lilleselet han vi också heja på. Lite Årrenjarka och Kvikkjokksbor, stugvärdar, skoterfolk och nu slutligen Saltoluoktas personal. Massa härligt folk som alla brinner för och lever livet här ute.

För egen del så är den första av sju veckor på tur är genomförd. Jag börjar redan känna att tiden går lite för fort. Jag trivs verkligen med detta livet. Färdas, njuta och fånga dagen. Träffa folk och få jobba med hundarna i fokus.

Crossing_lapland_2
Manfreds födelsedag prickades in redan den första morgonen ute på färd.

Crossing_lapland_3
På färd över Karatssjön.

Crossing_lapland_4
Fjället Jarre i bild till höger. Bilden är tagen från Karatsjön i riktning österut mot Jokkmokk.

Crossing_lapland_5
En tältnatt är aldrig fel.

Crossing_lapland_6
Inte snöstorm men väldigt svårt att få referenser. Sådana här dagar är man glad för ledmarkeringar.

Domedagsväder

Domedagsväder

Domedagsväder_1
Vintern 2014 evakuerade vi med hundspannen en tidigt morgon från Sitojaurestugorna för att komma undan den värsta stormen. Vi nådde Saltolukta fjällstation redan innan lunch då det verkliga ovädret bröt loss. Denna bild är tagen innan stormen kom på riktigt.
Det är omöjligt att ta sig fram längs den dalgången nu. Det har aldrig varit så dåliga isar som i år. I helgen kommer det en snöstorm med superorkanstyrka. Denna vår kommer att bli helt snöfri och regnig. Lavinerna i år slår fram där det till och med är platt.

Domedagsprofetiorna är många och de haglar oftast tätt så här års. Dessa kommer från två kategorier folk. Den första är från de som vill hitta ett alibi till att få stanna hemma framför TV’n. För dem känns det bättre om familjen Andersson och Nilsson även de ställde in sin fjälltur. Den andra gruppen är de som aldrig är ute och har noll koll på va en is egentligen är. De tror att bara för att det är lite snödrev så kan man inte vara på fjället på ett säkert sätt.

Nu kan jag avslöja sanningen. Ja, det finns dåliga isar. Ja, det kommer att storma några dagar under vintern och Ja det kan gå laviner på fjället! Det är helt normalt och som fjällfarare måste man själv bedöma alla situationer oavsett om folk varnat eller inte varnat. Att stanna hemma är ingen lösning. Att vara försiktig, förståndig och att ändra sina planer efter rådande förutsättningar är däremot modellen.

Låt er inte skrämmas bort från en underbar tid på vårfjället. Spänn på er skidorna, sela hundarna, tanka skotern eller traska iväg med snöskorna. Var sunt försiktig och upplev äventyret där ute!

Domedagsväder_2
Skiftningar i väder kommer sällan som en blixt från en klar himmel. Man ser sig om och har då oftast gott om tid att förbereda sig.

Domedagsväder_3
Med rätt attityd kommer man långt. Dumdristighet skall man undvika!

Jokkmokks Vintermarknad 2015 är över

Jokkmokks Vintermarknad 2015 är över

Jokkmokks_marknad_4
Sitta på en ren för 50kr…
Jokkmokks Vintermarknad 2015 är nu över sedan någon dag. Kanske mitt livs lugnaste marknad. Jag skulle ju inte ens vara här så Stina och jag har delat på de turer som hon egentligen skulle kört själv. Dessutom så har Volker och Jasmin hjälpt oss med mycket hundgårdsjobb m.m.

Jokkmokks Vintermarknad har alla de traditionella knallarna. De som säljer ballonger, godis och annat krims krams. Men det unika här i Jokkmokk är alla konserter, danser, utställningar, slöjdförsäljning, föreläsningar osv. Dessutom så är det en mötesplats för människor som är intresserade av de nordliga delarna av världen.

Våra hundspannsturer har gått bra. Vi har fått köra allt vi har önskat. Under marknadsdagarna hade jag ca 20 meddelande/dag på mobilsvar och många fler missade samtal. Det går helt enkelt inte att hantera då man samtidigt skall köra gäster. Det är bara att stänga ljudet på mobilen och köra på. Hoppas att folk inte blir ledsna och irriterade bara för att man inte svarar. Man hinner helt enkelt inte med allt ibland.

Jokkmokks_marknad_1
Från Nordnorge kommer dessa handtovade filtinerskor. De är fantastiska att stoppa inuti vinterskorna. Jag tror att ett par kostade ca 400kr.

Jokkmokks_marknad_5
Tältkåtan fick lite stryk en natt då det stormade en del.

Jokkmokks_marknad_3
Mina coola ledarhundar som egentligen skulle gått tävling. Här är den lilla Working Husky Uschi och den kommandosäkra Working Husky Rosa. Två ledarhundar som jag är mycket tacksam för att få köra.

Kalla januaridagar

Kalla januaridagar

Kalla_januaridagar_2
Uschi och Atlas leder Sarahs 6-spann.
Nylandad hemma efter två dagar ute med hundar och Sarah och Iia. Vi har haft norrsken, -33C, älgmöten, tältnatt, ett par lägereldar, trevliga samtal och en del hundkörning.

När det gäller älgarna så hade vi tre älgar som jag inte var riktigt säkra på om de skulle dra eller stanna. De är nu några veckor då älgarna blir allt tryggare och vi får skrika och tjoa för att få dem av spåret. Det händer ju varje år att vi har någon lite närmare kontakt med dessa stora djur. De ploppar upp på spåret mellan spannet och en vallande border collie eller som när jag körde på en med skotern förra året. Adrenalinfyllda och spännande möten helt enkelt som vi gärna är utan.

Detta med att färdas och leva där ute. Att få vakna i ett tält eller i en stuga. Att få färdas igenom våra ödemarker som vi fortfarande har här i norr. Hundspann, kanot vandrandes eller skidrandes. Att få leva på luffen borde alla någon gång få möjlighet att testa. Nu var vi ute två dagar. Egentligen så är det först efter ca tre dagar jag börjar se hur folk trappar ned på riktigt. Det norrländska lugnet infinner sig. Lugnet som man får av att vara nära naturen och beroende av naturen.

Kalla_januaridagar_1
Ett snötyngt skogslandskap där solen äntligen börjar synas över horisonten.

Kalla_januaridagar_3
Sarah som före turen hade problem med ’kylan’ i skåne. Vi snackar då +6C. Här arbetar hon barhänt med kameran och tempen pekar på -30C. Det är skillnad på kyla och kyla!