Änok som ligger väster om Kvikkjokk i Jokkmokks kommun har varit på tapeten ett tag. Ägarna av detta område har fört en kamp för sina rättigheter att avverka området som ligger precis i utkanten av Laponia världsarvsområde. Naturvårdsföreningen har kämpat emot liksom många naturälskare.
Stenmans som äger marken har hela tiden hävdat att de äger marken och skall själva ha rätt att besluta om de skall hugga eller inte. Flera gånger har jag skakat på huvudet åt deras vansinnesvilja att önska hugga så långt in i en fjälldal. Områden som har helt unika naturvärden. Områden som betyder mycket mer än pengar för många andra människor.
Samtidigt har jag också irriterat mig på hur människor här i norr inte själva får sköta de områden de äger på sitt eget sätt. Om skog skall lösas in som naturreservat så är ofta inbytesmarkens värde långt under den mark som de blir av med. Med andra ord så tar man kapital från lokalt boende i Jokkmokk.
I dagens Kuriren kan vi hur som helst på ett sätt glädjande och på ett sätt tragiskt läsa att bröderna Stenman har rätt att hugga Änok MEN otroligt roligt även att de vill göra området till ett Naturreservat. Frågorna kvarstår dock. Hur skall markägare ersättas? Har vi icke markägare rätt att tycka saker om mark som ägs av andra eller ska markägarna få göra exakt som de själva önskar? Försök se allt ur olikas perspektiv innan du svarar så ser du hur lätt det blir…
Förr var man knätofs om man inte ville släppa ut spilloljan från bilen direkt på marken, om man lämnade in gamla bilbatterier, eller när man köpte KRAV mjölk.
Idag är man knätofs om man om man vill bevara en del gamla skogar, om man vill spara de sista outbyggda älvarna. En knätofs är en bakåtsträvare som inte tror att den utländska gruvnäringen löser glesbygdens problem eller att utbyggnaden av Piteälven ger massor av arbeten.
Idag är det bara idioter som slänger gamla bilbatterier i sjön, idioter som släpper ut spilloljan på marken. Jokkmokks kommun bestod förr av idioter som inte begärde 1 öre per kilowatt timme som produceras i Akkats kraftverk eller som ens tillät utbyggnaden av Akkatsfallet.
I dagens DN publiceras en läsvärd artikel’Skönheten och odjuren. Så drivs människan ut ur skogen.’ Den beskriver bland annat hur man med ekonomiska hot tvingade företag att offentligt ta tillbaks sina namnunderskrifter mot skogsbruket. ’Nej du, är du med mupparna är det sista gången jag tankat på din mack …’
I November 2011 skrev jag ett inlägg om att en Norrlänning står stolt upp för sina rättigheter. Det inlägget känns bara mer aktuellt idag. Socialt är det betydligt lättare att vara för en gruva. Annars blir du lätt kallad naturmupp…
Jokkmokk Iron Mines AB som är helägt av företaget Beowulf Mining PLC, höll under Torsdagskvällen ett sk samrådsmöte med Jokkmokksborna. Innan en provbrytning är man skyldig att ha ett samråd med allmänheten. Ett samråd som jag mer upplevde som en dålig information.
Bakgrunden är att detta utlandsägda företag prospekterar för gruvor i Jokkmokkskommun. Just nu är det främst Kallakområdet 30-40km väster om Jokkmokk man jobbar med. Man har även mutat in ett flertal andra områden. Bland annat är det Maivesområdet som ligger i utkanten av Pärlälvens naturreservat, Ruotevare väster om Kvikkjokk dvs i Laponia världsarvsområde. Finns infrastrukturen för att forsla malmen från området så blir det lätt att fortsätta med nästa gruva.
Under mötet fick gruvbolaget ett fåtal frågor om hur man har tänkt lösa vissa saker. Svaren som kom var slingrande och kändes oärliga. Då man saknade kunskap försökte man få det att låta bra istället för att man svarade öppet och ärligt.
På olika frågor svarade de i klartext bland annat att man kör över enskilda människor som bor i området om de är emot att få en gruva eller transportväg på sin bakgård.
Som sedimentdamm för uppumpat vatten kunde man tänka sig en vattentät container och då snackar vi provdiken på totalt 600 meter och det grundvatten som samlas i dem.
VD:n för bolaget berättade med stolthet att man hade en summa pengar insatt hos bergstaten som en garanti för återställandet av marken efter provbrytningen. Summan det rörde sig om är 50 000 kronor för att återställa 600 meter diken, eventuella läckage ur slamdammar, skador på skogen dvs återbeskogning osv. om de inte själva återställer det. Dessa 50 000 kronor visar sig dessutom vid granskning endast vara 30 000 kronor. Bolagets VD är med andra ord insatt värre.
Jokkmokks kommun är i behov av arbetstillfällen det är ett faktum. Vi skulle behöva en större seriös arbetsgivare men gårdagens sk samråd med gruvbolaget tycker jag tydligt klargjorde att Jokkmokk Iron Mines AB eller Beowulf Mining PLC saknar den seriositet som det krävs att driva ett sådan satsning. Jag hoppas att kommunens och länsstyrelsens folk som hanterar tillståndsgivningen har stake nog att sätta stopp för detta.
Vad kan man då som privatperson göra. Jo, fram tom den 11 Maj 2012 vill de få in synpunkter och då gärna skriftligen. Oavsett om du bor i södra Sverige eller i Jokkmokk så snälla skriv några rader där du förespråkar naturvårdshänsyn, hänsyn till renskötseln, hänsyn till turistnäringen och hänsyn till människor som inte är positiva till gruvetableringen. Är du positiv till gruvan så skriv och påpeka att det är viktigt att arbetstillfällena stannar i kommunen. Skriv att vi inte önskar lägenhetshotell med veckoarbetare som skattar på annan ort/land. Hjälp till att påverka nu! Dessa skall mailas till klara.eriksson@hifab.se.
Idag kunde vi läsa att Länsstyrelsen vill avsätta 22 000 ha skogsmark till reservat i Jokkmokks kommun. Det motsvarar ca 26% av Jokkmokks allmännings hela skogsinnehav. Utan att veta exakt vilka områden som skyddas kan jag nästan säkert säga att det är fantastiskt ur ett naturskydds, renskötsel och turistiskt perspektiv. Men jag kan egentligen bara tala för mig som entreprenör inom besöksnäringen. Imagevärdet av Jokkmokks skyddade och orörda marker är ovärderligt för oss.
Hur kommer Jokkmokks allmänning att ersättas är sedan nästa fråga. Jokkmokks allmänning ägs lokalt av många lokala hemmansägare. Kanske är det också det enda skogsbolaget som skattar för sina vinster i Jokkmokks kommun. Kanske är de det enda skogsbolaget som ger något ekonomiskt tillbaks till boendes inom kommunen! I mina ögon så skulle de kanske få sköta alla bolagsskogarna i vår inlandskommun. Nu kommer de att ersättas för den skyddade skogen av SVEA skog. Vanligtvis får de aldrig utbytesmarker som motsvarar det värde som man förlorar. Kan vi ställa upp på det?
Om vi som vill skydda skogar ska kunna stå rakryggade i framtiden är det nu vårt ansvar att stå upp och stödja Jokkmokks allmänning. Vi ska givetvis hälsa reservatet välkommet med glädje men samtidigt kräva att våra lokala markägare inte drabbas ekonomiskt då de avsätter reservat. Vi står ju på samma sida då det handlar om utsugningen av norrlands inland. Ska vi verkligen tillåta SVEA skog att vara snål då de ersätter Jokkmokks eget allmänningsbolag? SVEA skog som har sina kontor vart? SVEA skog som betalar skatt vart? SVEA skogs vinster som används till vad? På Jokkmokks Allmännings hemsida kan vi läsa följande: ’Årligen utbetalas 5,5-6,0 miljoner kronor till delägarna och för delägarna och kommuninvånare intressanta bygdeprojekt.’ Vill du läsa mer om Jokkmokks allmänning kolla in deras hemsida.
Alla kommunpolitiker som vill vinna röster och som äskar bidragspengar ur någon strukturfond pratar om att besöksnäringen är prioriterad. Norrsken, kyla, midnattsol och mörker är ju gratis och sedan lite kokkaffe på det så tror man att besöksnäringen är igång.
Många av oss små aktivitetsföretag opererar över stora geografiska områden. Markområden som vi själva inte äger. Kalhyggen, vindsnurror, dämda älvar nya bilvägar och mycket mer kan plötsligt göra vår verksamhet omöjlig. Vi använder olika områden olika säsonger, olika delar av säsongerna, för olika produkter.
Idag har vi haft ett möte med Cissi som på uppdrag av Destination Jokkmokk tar fram ett utkast till vilka delar av Jokkmokks kommun som är viktiga för några av oss aktivitetsföretag. En mycket bra början till kartläggning av viktiga områden för oss.