Vart får vi leka?

Vart får vi leka?

Markanvändningskarta_turism
Jokkmokks kommun är lika stor som Skåne, Blekinge och Halland tillsammans. Mitt lilla företag nyttjar idag stora delar av vår kommun samt delar av Arjeplog, Gällivare och Kiruna kommuner.
Alla kommunpolitiker som vill vinna röster och som äskar bidragspengar ur någon strukturfond pratar om att besöksnäringen är prioriterad. Norrsken, kyla, midnattsol och mörker är ju gratis och sedan lite kokkaffe på det så tror man att besöksnäringen är igång.

Många av oss små aktivitetsföretag opererar över stora geografiska områden. Markområden som vi själva inte äger. Kalhyggen, vindsnurror, dämda älvar nya bilvägar och mycket mer kan plötsligt göra vår verksamhet omöjlig. Vi använder olika områden olika säsonger, olika delar av säsongerna, för olika produkter.

Idag har vi haft ett möte med Cissi som på uppdrag av Destination Jokkmokk tar fram ett utkast till vilka delar av Jokkmokks kommun som är viktiga för några av oss aktivitetsföretag. En mycket bra början till kartläggning av viktiga områden för oss.

12 reaktioner till “Vart får vi leka?

  1. Som liten företagre får man nästan vara lite halv kriminell för att överhuvudtaget kunna bedriva sin verksamhet, inte väcka den björn som sover

    1. Du har så rätt…
      Vi hundspannsförare och guider har inga rättigheter att nyttja markerna. Våra produkter däremot ska finnas i alla turistprospekt…
      Under de år som jag har bedrivit verksamhet kan jag bara konstatera att det blir en allt svårare tiilvaro för varje år.

  2. Ja, det är sorgligt alltihopa. Minns de år då vi (polisen) jagade hundspannen (utländska, läs finska) i nationalparkerna, de kom alltid undan. Anm kom förståss för sent osv.. ingen åkl ville ta i det..
    Samtidigt var de svenska fast i byråkratins kvarnar…
    Helt klart kan man inte spika exakta rutter, platser för läger osv…. det kan ju bara en byråkrat tro och begära. Ser att det inte ens går att göra med en sommarvandring…
    Huvva vad jag blir irriterad 🙁

    1. Jo…jag vet!
      Jag var som en igel på tull, polis och naturbevakare. Icke rabisevaccinerade hundar, inbrott i renvaktarstugor, inga tillstånd och otrevliga mot stugvärdar var verkligheten med finnarna.
      De kör fortfarande här och är svåra att få ditt. Naturbevakarna har tagit dem en gång i Kisuris och en gång i Rapadalen tror jag.

      Detta är en del av bakgrunden till att det finns motstånd mot oss företag.

  3. Utan allemansrätten så skulle det förståss vara i princip omöjligt för er att bedriva någon verksamhet alls och det är väl på de rättigheterna (och skyldigheterna) ni bör basera er verksamhet på? (leave only footprints, take only memories)
    Förstår inte riktigt hur du menar att t.ex. ett kalhygge eller en väg skulle göra er verksamhet omöjlig?

      1. I ett område stort som Skåne, Blekinge och Halland tillsammans så finns det ju andra ställen att gå, eller hur? Att skogsbruksnäringen skulle omöjliggöra er verksamhet låter mycket konstigt…

        1. Det finns skogsbruk och så finns det skogsbruk…
          All skog som inte är impedement eller fjällbjörk avverkas ju i princip. Om vi tittar på motsattsen att hela Jokkmokks kommun blev en nationalpark så snackar vi imageområde för hela Sverige. I den nationalparken kan vi tillåta skogsbruk som förser våra LOKALA sågverk i kommunen med virke. Inte transportera ut det till kusten som nu.
          Sista två åren tycker jag att det huggs mer och mer.

          1. All form av skogsbruk är reglerat och det finns regler om hur mycket och hur ofta man kan ta ut skog. Om du tycker att det huggs mer och mer nu så bör du även tänka på att det tar 70-120 år för att en tall ska växa från planta till ett avverkningsbart träd.
            Jokkmokks kommun består av ca 50% skyddade områden (ca 967901 ha), vilket är en hyfsat stor ”lekplats”…
            Visst, jag har några kalhyggen på mina 650ha men även gott om utrymme för alla att ”leka” utan att alls behöva se varken väg eller kalhygge. De vägar som skogsbolagen gör till mina kalhyggen är gjorda som vintervägar vilka endast nyttjas som väg under en säsong.

          2. Jag menar inte att vi inte ska ha skogsbruk! Däremot så är det ett problem för turismen och för renskötseln och för naturvården. Helt enkelt en intressekonflikt så enkelt ät det. Vissa områden borde man avsätta för turism, renbeta och skyydsvärt pga kulturminnen, artrikedom, naturtyper osv. De som äger marken borde i de fallen bli riktigt ersatta och inte som nu då man får jättedåligt för den mark man skyddar.

            Den lekplats som du skriver om är inte bara skog! Dessutom är den till stor del viktig för renskötsel och naturvård och det är just nu allt annat än lätt med Laponia… Sedan så har vi viktiga närområden runt byarna, skoterleder, skidområden som är turistiskt viktiga men saknar skydd. Man kunde gott o väl ta bort endel av dessa områden ur skogsvårdplanen. Men givetvis ska markägarna ersättas på ett rimligt sätt.

  4. Ännu finns det hopp Matti!

    Det finns alla anledningar för skogsbruket att utvecklas – inom renbetes- (och turism!) området mot hållbarare skogsskötsel. Idag finns redan kunskap om hur dessa kan samverka där skogsbruket blir lönsamt samtidigt som turism- och rennäringen kan utvecklas, ex genom kontinuitetsskogsbruk.

    Tyvärr verkar det inte alltid räcka med kunskaper där ett bra exempel är naturvården, som trots sin inskrivning i skogsvårdslagen -93 alltjämt försämras. Hur är detta möjligt? Skogsbruket är ju som Stefan säger ”reglerat”, men för naturen är det en klen tröst om inte regleringarna efterföljs och överträdelser inte får konsekvenser.

    Det behövs vilja. Som tur är vi flera som vill se – och göra – förändringar inom skogsbranschen så skogsbruket kan närma sig ordet hållbart!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is using WP Check Spammers from Xavier Media to filter out spam comments.